# ID: svediakorp-gov409041
# author: Cauquil (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 356
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi kommer att rösta för betänkandet om prioriteringar när det gäller vägtrafiksäkerheten inom Europeiska unionen, eftersom det innehåller ett antal konkreta åtgärder som, åtminstone delvis, kan minska dödligheten i trafikolyckor.
Det är absurt att dessa olyckor skall vara den största dödsorsaken bland barn och vuxna under 45 år.
Men de flesta åtgärderna, även de positiva, vänder sig endast till användarna och fråntar därmed såväl fordonstillverkare som staten deras ansvar, och mer allmänt den sociala organisationen.
Vad är uppmuntran värd, tvingande eller ej, som ber användarna att begränsa hastigheten, när biltillverkarna inte bara tillverkar bilar som överskrider tillåtna hastigheter med stor marginal utan också gör det till ett försäljningsargument?
Vad är uppmaningar till försiktighet och till begränsad körtid värda, när strävan efter lönsamhet hos vägarbetsgivarna och de stora handels- och industriföretagen tvingar förarna att köra tills de är extremt trötta?
Vad tjänar det till att beklaga att vägtrafiken står för 95 procent av olycksorsakerna för samtliga transporter, utan jämförelse alltså med järnvägen eller flyget, om alla regeringars politik består i att öppet och faktiskt uppmuntra vägtransport i stället för varje annan form av transport, vare sig det gäller personer eller varor?
Även i Europas rikaste länder är kollektivtrafiken underutvecklad och för ett stort antal personer är det inte ett val men ett tvång att förflytta sig med bil, i brist på lämplig kollektivtrafik.
Jakten på lönsamhet, strävan efter att inte ha några lager, som får de stora företagen att betrakta vägtransporten som en del av produktionskedjan, allt detta omvandlar vissa motorvägar till ett långt i stort sett oavbrutet band av lastbilar.
Även i den begränsade frågan om kombitrafik, går den verkliga tillämpningen direkt emot de officiella talen.
Och mer allmänt skulle en rationell organisation av transporterna kräva en rationell organisation av själva produktionen, dvs. en organisation som inte eftersträvar vinst till varje pris.
Men där är vi långt ifrån de futtiga åtgärder som föreslagits av såväl kommissionen som i detta betänkande.
(Applåder)
