# ID: svediakorp-gov409032
# author:  Hedkvist Petersen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 877
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, föredragande.
Herr talman!
Jag vill börja med att tacka alla kolleger i parlamentet och utskottet för det stöd som jag har fått i arbetet med den här rapporten.
Säkerheten på våra vägar är något som berör oss alla, vare sig vi själva är trafikanter eller någon i familjen eller en vän har omkommit eller skadats.
Transporter på väg är det vanligaste och snabbast växande sättet att resa och transportera varor och gods, men också det farligaste.
Varje år dör drygt 42 000 människor på våra europeiska vägar.
Det innebär mer än 800 personer i veckan och drygt 115 personer bara i dag.
Vägtrafikolyckor är den vanligaste dödsorsaken för barn och unga - ja, för alla personer under 45 år - i EU i dag.
Miljontals människor skadas också allvarligt varje år, och många blir handikappade för livet.
Det handlar om ett stort mänskligt lidande och om stora samhällskostnader.
Dessa dödssiffror skulle vi aldrig tolerera inom flyget eller järnvägen, där vi har ett helt annat säkerhetstänkande.
För att minska antalet dödsoffer på vägarna måste vi alltså få in samma tänkande vad gäller vägarna, för det är också ett komplicerat människa - maskin-system som måste tåla mänskliga misstag.
Det långsiktiga målet bör vara att inte någon människa skall dödas eller allvarligt skadas.
För att nå dit måste vi ta ett helhetsgrepp där det yttersta ansvaret ligger på dem som utformar vägarna och den omgivande infrastrukturen.
Trafikanterna har ett ansvar att följa regler och lagar som har satts upp.
Kommissionens meddelande innehåller en prioritering av åtgärder för den återstående programperioden.
Jag instämmer med kommissionen vad gäller flera av dessa åtgärders betydelse.
Det gäller t.ex. stödet till EuroNCAP, informationskampanjer, lagstiftning om hastighetsregulatorer i lätta lastbilar och, inte minst, lagstiftning om säkrare bilfronter.
Jag har i mitt betänkande sedan koncentrerat mig på den kommande programperioden, som bör sträcka sig över en längre period - förslagsvis över perioden 2002-2010 - för att möjliggöra en mer långsiktig strategi.
Men om kommissionen verkligen menar allvar med sina ambitioner med att få ner antalet döda måste man i sitt arbete i första hand prioritera upp hela frågan om trafiksäkerheten på vägarna, för här krävs det krafttag.
Först och främst måste en trovärdig strategi mot vägdöden de närmaste tio åren innehålla konkreta numeriska mål för att minska antalet döda.
Utskottet föreslår de mål som parlamentet satte upp redan för tre år sedan.
Men målsättningar på EU-nivå är inte tillräckligt konkreta för medlemsstaterna, där ju en stor del av arbetet görs.
Därför måste varje medlemsland självt göra egna trafiksäkerhetsprogram, vilket inte alla har i dag, med strategier för hur man skall nå de nationella målen.
Det kan givetvis skilja mellan olika länder, beroende på tradition och kultur.
Men sedan bör kommissionen följa upp hur staterna efterlever sina strategier och medverka i erfarenhetsutbyte och best practice.
Vi behöver också en europeisk lagstiftning på några viktiga områden.
Alkoholen dödar ungefär 9 000 människor på vägarna varje år.
Utvecklingen visar dessutom att allt fler unga människor kör rattonyktra.
Genom att införa ett direktiv med en maxgräns på 0,5 promille alkohol i blodet beräknas ungefär 1 000 liv kunna räddas.
Tyvärr har kommissionen dragit tillbaka sitt gamla förslag om ett direktiv - det som parlamentet stödde 1997 och som utskottet stöder även nu.
Kommissionen har sagt att rattfylleriet är en fråga om subsidiaritet.
Men hur kan det vara det?
Det kan väl inte vara mindre farligt att köra med alkohol i blodet i Storbritannien, Italien, Irland och Luxemburg, där 0,8 promille gäller, än det är i resten av Europa.
Vi har en kompetens i trafiksäkerhetssammanhang i EU.
Jag anser att vi skall använda den på just de områden där den har verklig effekt, och det har den när det gäller alkohol och bilkörning.
Här väntar jag mig initiativ från rådet och det svenska ordförandeskapet.
Jag kan inte förstå hur vi skall kunna bli trovärdiga som europeiska politiker om vi å ena sidan säger att trafiksäkerhet är viktig och å andra sidan inte är beredda att ta viktiga beslut.
Jag har förstått att kommissionen i dag har kommit med en rekommendation om 0,5 promille men jag måste säga att jag anser att det är anmärkningsvärt att denna kommer i dag, precis när parlamentet skall diskutera frågan och innan parlamentet har voterat.
Kommissionen skulle alltså ha inväntat parlamentets diskussion.
Förutom detta och säkrare bilfronter finns det i betänkandet en del andra viktiga förslag till trafiksäkerhetsåtgärder.
Jag tar upp frågor om bl.a. halvljus på dagtid, körkortsutbildning och telematiska system.
Till sist: En fråga som jag anser vara av yttersta vikt, men som tyvärr inte gick igenom i utskottet, är den om behovet av bättre arbetsförhållanden för professionella förare.
Herr talman!
Europaparlamentet har alltid varit pådrivande beträffande ökad trafiksäkerhet på vägarna och vi måste fortsätta med det.
Det är mångas, men främst de unga Europamedborgarnas, liv och hälsa som det gäller.
