# ID: svediakorp-gov409020
# author: Simpson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 832
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag har blivit tilldelad mycket generösa åtta minuter för mitt betänkande här framför denna packade kammare i kväll - jag misstänker att det är på grund av att många tycker att detta betänkande är ganska tekniskt och detaljerat.
Under det att man utarbetade det andra avregleringspaketet år 1989 kom rådet och kommissionen överens om att gemenskapens politik för flygtransporter måste inbegripa en harmonisering av det regelverk som gällde civil luftfart.
Följaktligen fastställdes rådet förordning 3922 / 91 i vilken de tekniska kraven, de s.k. gemensamma luftvärdighetskraven, utformade av JAA, gällde som lag inom gemenskapen.
Det är mot den bakgrunden som Joint Aviation Requirements, s.k.
JAR-OPS, som fastställdes av JAA år 1995, nu införlivas i Europeiska unionens lagstiftning.
Detta i sig själv har visat sig vara ett svårt arbete.
Men gemenskapen har förbundit sig att anta harmoniserade säkerhetskrav för luftfart.
I detta avseende utgör förordningen JAR-OPS 1 en bra bas från vilken vi kan utgå i vårt arbete med ett minimum av ändringar för att förbättra de relevanta förordningarna.
Det finns dock områden som parlamentet måste titta på.
För det första, i fråga om kabinbesättning: Operatörer bör ha ansvar för utbildning, men detta bör ske på en harmoniserad grund, med ett bestämt enhetligt tillståndssystem i hela Europa, som skulle godkännas av alla medlemsstaterna.
Jag är säker på att i de flesta fall är operatörerna bäst lämpade att organisera utbildningen.
Men detta bör inte utesluta andra kvalificerade organisationer från att ges möjlighet att sköta utbildningen, under förutsättning naturligtvis att all utbildning godkänns av landets luftfartsmyndighet.
Dessutom bör direktivet om kabinbesättning nu införlivas i denna förordning.
För det andra, den komplicerade frågan om begränsade flygarbetstider har kommissionen inte tagit itu med.
Den relevanta delen, känd som delavsnitt Q, fattas.
Detta är meningslöst för man kan inte ha ett direktiv som avser att ha säkerhet som en större ingående del och utelämna frågan om arbetstider för cockpitbesättningar.
På detta område har arbetsmarknadens parter försökt att nå en uppgörelse under tio år.
Tio år och ingen överenskommelse måste vara ett misslyckande, oavsett vilka mätmetoder ni vill använda.
Utskottet för regionalpolitik, transport och turism fastslår att de lämpligaste att hantera detta problem i själva verket är fackföreningar och flygbolag och i en anda av kompromiss har det gått med på att ge alla parter en tidsfrist fram till 1 maj 2001 för att nå en överenskommelse som skall bli texten till ett nytt delavsnitt Q.
Skulle de misslyckas i sina försök då kommer dock parlamentet vid andra behandlingen genom utskottet för regionalpolitik, transport och turism att agera och lagstifta på detta område.
Jag är förhoppningsfull om att de arbetsmarknadens parter som är berörda kommer att nå en uppgörelse.
Jag är tacksam för deras nuvarande ansträngningar.
Ändringsförslag har också lagts fram som även gäller problemet med handbagage.
Sorgligt nog driver flygbolagen för närvarande inte strikt igenom bestämmelserna om handbagage, vilket har lett till att passagerare tar med sig mer och mer handbagage in i flygplanen.
Ändringsförslag 16 tar upp detta problem, vilket påpekades för mig av kabinpersonalen själv och även några flygbolag.
Jag finner det helt förvånande att grupper i parlamentet kommer att rösta emot detta ändringsförslag.
Detta är en säkerhetsfråga och som deras föredragande skulle jag vilja be dem att allvarligt överväga sin ståndpunkt på nytt.
Detta ändringsförslag är helt godtagbart för alla flygbolag och kabinbesättningar och det hindrar inte på något sätt passagerare att ha med sig handbagage in i kabinen.
Vad det gör är att det hindrar alltför mycket handbagage i kabinen, något som har lett till att passagerare skadats från väskor som fallit ut ur förvaringsfack uppe i kabinen; att passagerare har begränsat tillträde i det fall det krävs en nödevakuering och, vilket jag känner till av egen erfarenhet, att flygplanens toaletter används till att förvara handbagage.
Samtidigt som jag är medveten om att Europaparlamentets ledamöter är bland de värsta syndarna när det gäller för mycket handbagage i kabinen, hoppas jag att deras ansvarkänsla skall få dem att inse att det finns ett problem, att detta problem äventyrar säkerheten och att ändringsförslag 16 bör stödjas.
Jag anser att det betänkande som vi har framför oss är värt att stödja.
Slutligen anser jag dock att jag måste upprepa den varning som jag gav tidigare att vi behöver en överenskommelse om begränsade flygarbetstider före den 1 maj från arbetsmarknadens parter.
Om de kan lyckas med den överenskommelsen för oss då tror jag att vi kommer att ha ett dokument som vi kan vara riktigt stolta över.
Jag måste säga att om de misslyckas i sina försök är jag säker på att parlamentet kommer att känna sig förpliktat att agera i deras ställe.
