# ID: svediakorp-gov408936
# author: Persson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 3,375
# sentences: 206
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Fru talman, kommissionens ordförande och ärade ledamöter av Europaparlamentet!
Bara under det senaste decenniet har Europa förändrats på ett sätt som saknar motstycke.
Det kalla kriget har ersatts av samarbete.
Den tekniska utvecklingen har exploderat och våra ekonomier har flätats tätt samman på en global marknad.
Hoten mot demokratin och freden kan inte längre enkelt pekas ut som totalitära regimer på andra sidan järnridån.
I dag växer i stället hotet mot demokratin inifrån de mogna demokratierna själva.
Detta framgår av det sjunkande förtroendet för de folkvalda, det minskande valdeltagandet, populistiska partiers framgångar och högerextrema rörelsers radikalisering.
Få av de stora utmaningar vi står inför i Europa kan vi lösa helt på egen hand i varje nation för sig.
Därtill är vi alltför beroende av varandra.
Behovet av samarbete har aldrig varit större.
Samtidigt vågar jag påstå att utsikterna för samarbetet heller aldrig har varit mer lovande.
Det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen inleds i ett viktigt skede, under en period i Europa präglad av stora förändringar och utmaningar.
Unionen står inför sin största utvidgning hittills.
Efter det att vi kommit överens om den ekonomiska och institutionella ramen för denna historiska händelse stundar nu de verkliga förhandlingarna.
Unionen har antagit ett program med nya samarbetsformer för att bli den mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomin i världen.
Vi har full sysselsättning som strategiskt mål.
Inom den ekonomiska och monetära unionen stundar snart den viktiga introduktionen av sedlar och mynt.
De medborgarnära frågorna står allt tydligare i fokus.
Unionen är i dag en sammanslutning av aktiva välfärdsstater.
I dag växer insikten om att välfärden inte utgör en broms för utvecklingen, utan att välfärd och utveckling tvärtom är varandras förutsättningar.
Sverige övertar nu ordförandeskapet för första gången.
Vi skall verka i hela unionens intresse, svara för öppenhet och kontinuitet och föra Europas utveckling framåt.
Vi vill också konsolidera vunna framsteg.
Det är en ära för mig att som svensk statsminister få redovisa vårt arbetsprogram för er.
Jag kommer att lyssna på era synpunkter och kommentarer med största intresse.
På unionens omfattande dagordning kommer vi att prioritera tre områden: utvidgningen, sysselsättningen och miljön.
Det är tre omfattande politikområden, som vart och ett har avgörande betydelse för hur framtiden kommer att gestalta sig för medborgarna i Europa.
Jag börjar med frågan om utvidgningen.
Ingen fråga är så avgörande för EU: s framtid och för utvecklingen i Europa som välkomnandet av nya medlemmar i unionen.
Det handlar om vår möjlighet att befästa grunden för fred och frihet, demokrati och välstånd i Europa.
Vi är i färd med att slutföra det historiska skeende som sätter stopp för uppdelningen av Europa i öst och väst.
Det är med ödmjukhet, stolthet och stark vilja som den svenska regeringen vill söka bidra till detta arbete, denna historiska utveckling.
Under det franska ordförandeskapet slutfördes framgångsrikt den regeringskonferens som syftat till att förbereda unionens institutioner så att de kan fungera väl i en utvidgad union.
En ekonomisk ram fastlades redan i Berlin våren 1999.
I Nice klargjordes att nästa regeringskonferens inte skall utgöra något hinder eller något villkor för utvidgningen.
Mycket arbete återstår, men möjligheten finns att välkomna nya medlemsländer efter utgången av år 2002.
Under det första halvåret 2001 kommer utvidgningsprocessen att gå in i en fas av konkreta förhandlingar på många områden.
Sveriges målsättning är att försöka bana väg för ett politiskt genombrott i förhandlingarna.
Principen om differentiering kommer att utgöra en grundsten i detta arbete.
Varje kandidatland skall bedömas utifrån sina egna meriter, alla skall ges möjligheten att hinna ifatt.
Stora framsteg har gjorts i kandidatländerna.
För att ett genombrott skall nås krävs dock att kandidatländerna fortsätter att med kraft genomföra reformer för att uppfylla villkoren för medlemskap samt att medlemsländerna konstruktivt bidrar till att förhandlingarna förs framåt.
Kommissionen måste underlätta processen.
Vi måste alla gemensamt sträva efter att utvidgningen kan ske med starkt stöd bland unionens medborgare.
Det svenska ordförandeskapet kommer att tillvarata möjligheterna att gå fram fortare med de bäst förberedda kandidatländerna.
Europeiska rådet kommer i juni 2001 i Göteborg att utvärdera framstegen i utvidgningsprocessen och ge nödvändiga riktlinjer för dess framgångsrika slutförande.
EU: s förhållande till Turkiet som kandidatland kommer att ägnas fortsatt uppmärksamhet.
Antagandet av partnerskapet med Turkiet och landets framläggande av den nationella anpassningsplanen blir här centrala instrument.
Mycket arbete återstår, men möjligheten finns nu att välkomna nya medlemsländer efter utgången av år 2002.
Det är min förhoppning att ansökarländer skall kunna delta i valet till Europaparlamentet år 2004.
Ett annat område som skall prioriteras är sysselsättningen.
I dag sjunker arbetslösheten i EU-länderna och allt fler får ett arbete.
Vi får dock inte slå oss till ro med det.
Fortfarande går 14 miljoner människor i EU utan arbete.
Arbetslösheten är ett gigantiskt slöseri, med ekonomiska resurser och - vad värre är - med människors kunskap och ambitioner.
Ingenting är viktigare för individens utveckling och frihet än att ha ett jobb och en egen försörjning.
Ingenting är viktigare för demokratin och jämlikheten än arbete åt alla.
En union som inte tar arbetslösheten på allvar kan aldrig vara den medborgarnas union vi alla vill se.
Ambitionen att göra EU till en sysselsättningsunion har tidvis i debatten beskrivits som bara en önskedröm, men här har något nytt hänt.
Europeiska rådet lade i Lissabon i mars förra året fast ett nytt strategiskt mål för unionen.
EU skall inom tio år ha världens mest konkurrenskraftiga och kunskapsintensiva ekonomi.
Samtidigt slogs fast att full sysselsättning skall utgöra en grundläggande målsättning för unionens ekonomiska och sociala politik.
Jag ser detta som en stor framgång och som oerhört viktiga milstolpar i unionens utveckling.
Dagens Europa är bättre rustat än på mycket länge att utsträcka möjligheten till arbete åt alla - de som vill och kan arbeta.
Utsikterna för den europeiska ekonomin förblir goda.
De offentliga finanserna är starka.
Priserna är stabila.
Reformer av produkt- och kapitalmarknaderna har dragits i gång över hela Europa.
Vägen till full sysselsättning går över fortsatta ekonomiska reformer, utvecklad social trygghet och stärkt välfärd.
Den går också över satsningar på utbildning och forskning, ny teknik och entreprenörskap, miljöinvesteringar och jämställdhet mellan män och kvinnor.
Europeiska rådet i Stockholm den 23-24 mars kommer att vara det första i en serie av toppmöten under våren som är ägnade att driva på utvecklingen mot de mål som lades fast i Lissabon.
Vi bör i Stockholm på ett öppet och självkritiskt sätt bedöma de framsteg som gjorts.
Arbetet drivs framåt med gemenskapsrätt, där så är lämpligt, men främst med den nya öppna metoden för samordning.
Som ordförandeland är det vår strävan att inte urholka Lissabonstrategin genom att tillföra alltför många nya frågor.
Vi behöver inte heller några nya processer.
Stockholmsmötet bör i stället peka ut vissa prioriterade områden.
Vi är mitt uppe i en rasande snabb utveckling där tillväxten allt mer drivs av hjärnkraft och allt mindre av muskelkraft.
Samtidigt ökar rörligheten.
Humankapital blir företagens främsta konkurrensfaktor, och utbildning blir arbetstagarens.
Vård, skola, omsorg, utbildning och andra välfärdstjänster blir länders och orters konkurrensmedel.
Den svenska välfärdsmodellen har alltid byggt på tanken att jämlikhet och rättvisa i sig är produktivt, att utvecklingen blir starkare om alla ges möjlighet att bidra till den och alla får del av dess frukter.
I dag visar utvecklingen att nationer som har en hög sysselsättningsgrad och en välutbildad befolkning, som lyckats sprida den tekniska utvecklingen, och som har en rättvis fördelning och ett väl täckande välfärdssystem också är de länder som ligger längst framme i utvecklingen i de nya teknologiska sektorerna.
Nationer som inte tar till vara alla medborgares kompetens och kreativitet kommer att tappa i konkurrenskraft.
Till detta skall läggas Europas förväntade demografiska utveckling.
Låga födelsetal och en stigande andel äldre hotar att kraftigt öka försörjningsbördan för personer i arbetsför ålder från omkring år 2010 och framåt.
Den demografiska utvecklingen måste mötas på bred politisk front.
Det kommer att krävas en omfattande översyn av pensionssystemen och systemen för sjukvård och äldreomsorg.
Det kommer att krävas åtgärder för att öka deltagandet på arbetsmarknaden.
Betydelsen av förbättrade villkor för barnfamiljer, ökad jämställdhet och ett livslångt lärande bör lyftas fram på ett tydligt sätt.
I takt med att fler får jobb kommer också arbetslivets villkor allt mer i fokus.
Målet är att vi skall kunna enas om en definition av begreppet kvalitet i arbetet och dess betydelse för tillväxt och sysselsättning.
Dessutom bör vi i Stockholm betona vikten av ny teknologi genom vidareutveckling av handlingsplanen för eEurope och större uppmärksamhet åt bioteknikens betydelse för innovation och tillväxt.
Jag vill också understryka den vitala betydelse det har för stabilitet och välfärd i Europa att den ekonomiska och monetära unionen utvecklas framgångsrikt.
Som ordförandeland kommer Sverige att aktivt verka för att den introduktion av sedlar och mynt i euro som skall ske i valutaunionen i början av 2002 blir en odelad framgång.
Det ligger i vårt gemensamma intresse.
Det tredje viktiga området är miljön.
De stora miljöhoten kan inte avvärjas utan ett aktivt internationellt samarbete.
EU-samarbetet på miljöområdet måste fördjupas.
Vi måste utgå från en helhetssyn på politiken.
Det ekologiska perspektivet betraktas ofta som ett bakåtsträvande och visionen om det hållbara samhället som en vision i konflikt med mål som rättvisa och ökad materiell välfärd.
Det är fel - det är precis tvärtom.
Med kretsloppstänkande och utnyttjande av nya forskningsrön och ny resurssnål teknik är det i dag fullt möjligt att bruka jordens resurser utan att förbruka dem.
Samtidigt öppnar den utvecklingen unika möjligheter för ekonomisk tillväxt på nya marknader.
Här finns en enorm potential och möjligheter som jag vill se att vi tar till vara.
Jag vill att EU går före och visar vägen mot en utveckling där ekologiska, ekonomiska och sociala hänsyn samverkar och förstärker varandra.
Miljöhänsyn måste integreras i EU: s samtliga samarbetsområden.
Behandlingen av EU: s sjätte miljöhandlingsprogram måste föras framåt.
Det skall gälla de kommande tio åren, och bör inriktas på tydliga och väl motiverade miljömål och miljöindikatorer.
Programmet bör bli ett av fundamenten i den övergripande strategin för långsiktigt hållbar utveckling som skall antas vid Europeiska rådets möte i Göteborg.
Denna strategi bör fokuseras på ett antal nyckelområden där vi i dag identifierar utvecklingen som ohållbar samt på åtgärder som kan vända trenden.
Kommissionen kommer senare att presentera ett förslag till en sådan strategi.
Den snabbt växande kemikaliemarknaden måste också uppmärksammas.
Sverige kommer att verka för att enighet uppnås kring en ny kemikaliestrategi där försiktighetsprincipen är en viktig utgångspunkt.
Sist, men definitivt inte minst, klimatfrågan.
Det gäller t.ex. översvämningar, jordbävningar och smältande isar.
Få saker oroar så som risken för att miljöförstöringen är på väg att skapa långtgående och farliga klimatförändringar.
Klimatfrågan är central på EU: s dagordning.
Vi kommer att ge den fortsatt prioritet.
Klimatförhandlingarna måste återupptas.
Miljöfrågorna rymmer en djup moralisk dimension.
Vi lånar jorden av våra barn och barnbarn.
Vår generations uppdrag är att lämna efter oss ett Europa där de stora miljöproblemen är lösta.
Fru talman!
Det nya fördraget från Nice möjliggör på flera punkter en fördjupning och effektivisering av samarbetet.
Närmare samarbete mellan mindre grupper av medlemsländer underlättas.
Ännu fler beslut skall fattas med kvalificerad majoritet och med ett medbestämmandeförfarande med Europaparlamentet.
Klarhet har skapats om de förhandlande kandidatländernas ställning i ett utvidgat EU.
Jag räknar med att det nya fördraget skall kunna undertecknas inom drygt en månad.
Medlemsländerna har för sin del redan förbundit sig att verka för en snabb och framgångsrik ratifikation av det nya fördraget.
Unionen är inte statisk.
Samarbetet har sin egen dynamik.
Unionen ställs oupphörligen inför nya krav från omvärlden, och från sina egna medborgare.
Vi har dessutom anledning att diskutera helheten i den europeiska arkitekturen.
En rad framtidsfrågor presenterades i debatten parallellt med den nu avslutade regeringskonferensen.
Därför tillkom den särskilda deklarationen i Nice om EU: s framtid.
Den föreskriver en ny regeringskonferens 2004 och uppmanar det svenska och det kommande belgiska ordförandeskapet att under 2001 öppna en debatt i framtidsfrågorna med alla intresserade parter.
Detta skall ske i samarbete med kommissionen och med medverkan från Europaparlamentet.
Bland de frågor som skall diskuteras under processen fram till nästa regeringskonferens specificeras fyra: för det första hur man skall upprätta och övervaka en mer precis avgränsning av kompetenser mellan medlemsländer och unionen, för det andra den s.k. rättighetsstadgans status, för det tredje hur fördragen kan förenklas utan att deras innebörd ändras samt för det fjärde de nationella parlamentens roll.
Det svenska ordförandeskapet ser det som en angelägen och stimulerande uppgift att uppmuntra till en mer intensiv och bred debatt såväl i medlemsländerna som i kandidatländerna.
Vi räknar med att Europaparlamentet skall medverka aktivt och utnyttja sin unika roll för att ta egna initiativ för att uppmuntra debatten.
Jag hoppas att även nationella parlament och regeringar kommer att vilja ta lämpliga initiativ.
Vi bör också göra särskilda ansträngningar för att engagera våra ungdomar, och vi behöver bättre kartlägga medborgarnas syn på det framtida samarbetet i EU.
Fru talman!
Det vi i dag kallar EU bildades en gång för att omöjliggöra krig på den europeiska kontinenten och har varit utomordentligt framgångsrikt i detta avseende.
Konflikter förekommer dock alltjämt i Europa och i dess närhet.
Europas säkerhetspolitiska utmaningar kommer under överskådlig tid att handla om att hantera kriser och förebygga konflikter.
Detta förutsätter en kombination av såväl civila som militära krishanteringsinstrument.
Vidare måste en nära samverkan utvecklas med FN och OSSE.
Det svenska ordförandeskapet kommer att ge hög prioritet åt att genomföra de beslut som har fattats av Europeiska rådet i Nice rörande unionens militära och civila krishanteringskapacitet.
Målsättningen är att Europeiska unionen skall fatta beslut om att bli militärt och civilt operativ så snart som möjligt under år 2001.
På det militära området handlar det i första hand om att inrätta permanenta strukturer samt om att föra vidare arbetet med samverkansarrangemangen mellan EU och Nato.
På det civila området kommer vi att driva vidare arbetet med att utveckla förmågan att planera och leda civila insatser, i första hand när det gäller polisen.
En särskild konferens om kapacitetsmålen för polisinsatser skall äga rum under det svenska ordförandeskapet.
Konkreta mål skall också utvecklas för att stärka rättsväsendet, den civila administrationen och räddningstjänsten.
Parallellt med arbetet för att stärka EU: s krishanteringskapacitet kommer Sverige att göra betydande ansträngningar för att utarbeta en samordnad och effektiv EU-politik inom det konfliktförebyggande området.
Vi avser att ta fram ett europeiskt program för konfliktförebyggande som skall presenteras vid Europeiska rådet i Göteborg.
Jag vet att det finns ett starkt intresse i Europaparlamentet för såväl krishantering som konfliktförebyggande.
Ni har utarbetat värdefulla förslag, och viktiga diskussioner har förts i parlamentet.
Jag ser fram emot ett fortsatt nära samarbete.
Fru talman!
Utvecklingen i Ryssland har betydelse för hela Europas framtid.
Europa och Ryssland behöver varandra.
Ett fördjupat samarbete mellan EU och Ryssland bör därför ges hög prioritet.
Samtidigt måste våra förbindelser präglas av uppriktighet och konsekvens, inklusive beredskap att ge kritik när så är befogat.
Det gäller t.ex. utvecklingen i Tjetjenien, som fortsätter att ge anledning till djup oro.
Det gäller också situationen beträffande den oberoende opinionsbildningen i Ryssland.
EU: s budskap bör vara att ett genuint partnerskap måste vila på en gemensam värdegrund.
I en modern demokrati måste en stark stat balanseras av ett starkt civilt samhälle.
Ordförandeskapets ambition är att fullfölja en Rysslandspolitik inriktad på såväl samarbete som uppriktighet, i syfte att nå en ökad förutsägbarhet och stabilitet i våra relationer.
Konkret vill vi se en fördjupad dialog mellan EU och Ryssland i såväl politiska som ekonomiska och rättsliga frågor.
Vi vill utveckla samarbetet för att förebygga konflikter, hantera kriser och främja nedrustning och icke-spridning.
Vi vill främja Rysslands integration i världsekonomin, bl.a. genom att stödja landet i dess ansträngningar att bli medlem av WTO.
Vi vill se mer av samverkan för att möta de gemensamma utmaningar vi står inför på vår kontinent, bl. a. hoten mot miljön och från den internationella, organiserade brottsligheten.
Vi vill se fortsatt stöd till reformer i Ryssland, inte minst för att stärka det civila samhället och modernisera förvaltningen.
Utvecklingen på västra Balkan, i Mellanöstern och på den koreanska halvön kommer också att ägnas stor uppmärksamhet.
I fallet västra Balkan handlar det verkligen om ett förebyggande av kriser, men också om ekonomiska reformer och finansiella insatser.
Regionens gradvisa närmande till EU genom stabiliserings- och associationsavtalen står i centrum.
För att ett sådant närmande skall bli verklighet krävs dock tydliga samarbetsansträngningar mellan regionens länder.
I konflikten i Mellanöstern har unionen spelat en viktig i roll i stödet till de amerikanska fredsansträngningarna.
Sverige kommer under sitt ordförandeskap att verka för en fortsatt aktiv europeisk roll i fredsprocessen.
Om några dagar kommer en ny amerikansk president att svära sin ämbetsed.
Det finns goda möjligheter att ge ny stimulans till samarbetet med USA.
Handelsfrågorna och genomförandet av handlingsplanen inom det transatlantiska ekonomiska partnerskapet är centrala delar av samarbetet.
Utestående handelspolitiska tvister måste föras fram till ömsesidigt godtagbara lösningar, men får inte överskugga de många gemensamma politiska intressena och den rika dialog vi har med USA.
Fru talman!
I en union som sätter medborgarna främst måste den politiska diskussionen föras öppet, handlingar vara tillgängliga, beslutsvägar gå att följa och ansvar kunna utkrävas av dem som fattar besluten.
Det kräver ett fortsatt arbete för att göra EU till en öppnare och modernare union.
Genom Amsterdamfördraget skapades en rättslig grund för regler om handlingars offentlighet i institutionerna.
Sverige fäster stor vikt vid arbetet på den rättsakt om öppenhet som skall antas under denna fördragsbestämmelse.
Kommissionen, som inom ramen för sina interna reformer tagit flera egna steg till ökad öppenhet, har framlagt ett förslag i ärendet.
I rådets arbete på denna rättsakt avser Sverige att hålla nära kontakt med Europaparlamentet, som visat stort engagemang i frågan om öppenhet.
Vi avser att driva denna fråga med ambitionen att komma fram till ett resultat till våren.
Som jag berörde i inledningen av mitt anförande har unionens grundläggande värderingar fått en centralare plats i unionens verksamhet.
Det framgångsrika arbetet på stadgan om fundamentala rättigheter är ett viktigt uttryck för detta.
I konsekvens med detta bör mänskliga rättigheter med större kraft tas upp i den politiska dialogen med andra länder i fredsförebyggande syfte, liksom i avtal med länder utanför EU.
Unionen skall även agera aktivt i FN: s kommission för mänskliga rättigheter och inför kommande världskonferenser på detta område.
Fru talman!
Det är betydelsefullt att Europas medborgare, genom sina direktvalda representanter, har inflytande och insyn i det europeiska samarbetet.
Europaparlamentets roll är här central.
Det svenska ordförandeskapet är angeläget om ett gott och nära samarbete med parlamentet under det halvår vi har framför oss.
Vi kommer att aktivt delta i det viktiga europeiska politiska samtal som pågår i denna byggnad, i detta parlament.
Viktiga beslut ligger framför oss.
Europas framtid formas i samarbete.
Låt oss tillsammans arbeta för ett Europa i fred, frihet, välstånd och social sammanhållning!
(Applåder)
