# ID: svediakorp-gov408927
# author: Poos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna är inte bara ett diskussionsforum utan även ett instrument framför andra för att sprida och försvara de mänskliga rättigheterna.
Kommissionens sammansättning och den tvivelaktiga solidariteten mellan medlemsstater, som har föga respekt för de mänskliga rättigheterna, hindrar ofta att tydliga och bestämda slutsatser kan antas, eller till och med några slutsatser alls.
Men själva det faktum att ett allvarligt fall av brott mot de mänskliga rättigheterna i ett av FN: s medlemsländer tas upp i Genève är i sig en politisk fråga.
De kritiserade länderna avskyr " name calling " och bedriver en omfattande " lobbying " på ett tidigt stadium för att förhindra alla diskussioner, och det är exakt här som Europaparlamentet, som fäster stor betydelse vid att försvara de mänskliga rättigheterna, kan spela en viktig roll.
I samarbete med berörda icke-statliga organisationer, bl.a. med Amnesty International och föreningar för mänskliga rättigheter, kan parlamentet insistera hos rådet och medlemsstaterna på att medlemsstaterna i Genève skall lägga fram motiverade gemensamma ståndpunkter om prioriterade frågor.
För 2001 förefaller det som om de prioriterade frågor som borde tas upp i Genève framför allt är dödsstraff, tortyr, diskriminering av kvinnor, brist på respekt för barns rättigheter, press- och informationsfrihet.
Bland de nya formerna av brott mot de mänskliga rättigheterna är fallen med utomrättsligt försvinnande och avrättande, som ofta föregås av tortyr, särskilt motbjudande.
Man behöver inte betvivla att offren alltid är politiska opponenter mot den rådande regimen.
Sådana överträdelser, som inte leder till någon lösning, nämns bl.a. i ryska federationen (i anslutning till Tjetjenien), Sierra Leone, Indonesien, Colombia, Iran, på palestinskt territorium som ockuperats av Israel, i Turkiet, etc.
Jag skulle kunna fortsätta länge.
Listan är lång och ofullständig.
Vårt parlament kommer att kunna berömma sig, om det från våra regeringar kräver en bestämd ståndpunkt i detta hänseende.
Vi har just godkänt en ny stadga om de grundläggande rättigheterna.
Vi måste samordna våra principer och våra handlingar.
Offrens familjer väntar på oss där ute.
