# ID: svediakorp-gov408926
# author: Van Hecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 664
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I tidigare debatter om situationen för de mänskliga rättigheterna har jag alltid pläderat för att Europeiska unionen skall börja uppträda mer förebyggande och inte ha bollen i spel så länge.
Det förvånar mig således en smula att varken ordförandeskapet eller kommissionen i inledningen nyss nämnde ett enda ord om hur det förhåller sig med de mänskliga rättigheterna i Afrika.
Av den anledningen tillåter jag mig ändå att på förhand fästa uppmärksamheten vid en ytterst aktuell situation och en situation som när det gäller de mänskliga rättigheterna kan bli mycket explosiv, nämligen tillståndet i Kongo efter attentatet mot president Kabila.
Trots den förvirrande och ofta motstridiga informationen framgår det allt tydligare att ett maktvakuum hotar i Kinshasa.
Det är därför det är så viktigt att snabbt och adekvat uppmana de nya makthavarna att göra allt som står i deras makt för att bevara lugn och ordning i Kinshasa och att respektera de mänskliga rättigheterna.
Samtidigt anser jag att man med eftertryck måste uppmana alla länder som direkt eller indirekt är involverade i konflikten att de inte lägger sig i den interna kris som råder.
Om grannländerna inte håller sig lugna kan krisen fortsätta att eskalera, vilket kan få oöverskådliga följder.
För övrigt är det viktigt att Lusaka-fredsprocessen återupptas så snart som möjligt och att den interna dialogen inom Kongo kan påbörjas med alla berörda parter.
Jag säger det med tanke på folkmordet i Rwanda 1994, då det internationella samfundet tvingades se på hur hundratusentals människor mördades.
I det sammanhanget skulle jag vilja uppmana Europeiska unionen att uppträda mer självsäkert och, vilket även gäller FN, visa större vakenhet när det handlar om Centralafrika.
Och så kommer jag då till dagordningen för FN: s kommission för mänskliga rättigheter i Genève.
Trots alla fördrag och konventioner förekommer det fortfarande kränkningar i stor skala av kvinnors, barns och andra sårbara gruppers rättigheter.
En tredjedel av alla kvinnor i världen utnyttjas fysiskt.
Femtio miljoner barn arbetar under oacceptabla förhållanden, och varje år tvingas två miljoner flickor under femton år att prostituera sig.
Jag skulle vilja fästa särskild uppmärksamhet vid två typer av kränkningar av de mänskliga rättigheterna som har antagit oroväckande proportioner i Europa under de senaste åren.
Till att börja med har vi förekomsten av pedofili och barnpornografi.
Samtidigt som vi med rätta kritiserar de asiatiska länderna för deras barnarbete eller de afrikanska länderna för deras barnsoldater, chockeras vi här i Västeuropa alltsomoftast av pedofili och barnpornografiskandaler.
När det gäller denna fråga hänvisar jag till vår kollega Kirkhopes utmärkta betänkande.
Två nya avslöjanden visar på situationens allvar.
I Italien nystade man nyligen upp ett nätverk som via Internet sålde bilder på barn som utsattes för sexövergrepp och andra grymheter.
Förra veckan beslagtog den brittiska polisen 750 000 kränkande bilder på barn vid ett tillslag mot The Wonderland club.
Ett annat oroväckande fenomen är människohandeln.
Varje år smugglas cirka 30 miljoner människor till andra länder, av vilka en halv miljon kommer till Europeiska unionen.
Människohandeln har blivit en mycket lukrativ internationell industri, ofta med dödliga risker för passagerarna.
På de spanska stränderna spolas så många lik av drunknade illegala invandrare upp att det har uppstått en makaber debatt om vem som skall betala begravningarna.
I båda fallen missbrukas fattiga människors desperation av giriga och samvetslösa människor.
I båda fallen är det nödvändigt att gå ut med information i ursprungsländerna, och det krävs samordning från de internationella polismyndigheternas sida för att bekämpa dessa missförhållanden.
Sverige har ett gott rykte när det gäller att försvara de mänskliga rättigheterna i världen.
Jag hoppas verkligen att Sverige kommer att leva upp till detta rykte under de kommande sex månaderna, och att de tar till sig och agerar utifrån de rekommendationer som parlamentet har formulerat på dessa två viktiga områden.
