# ID: svediakorp-gov408900
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 474
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) År 2003 kommer det blåa Europa med sin gemensamma fiskeripolitik att ändras.
Redan 2001 innebär slutet för ett av instrumenten för fiskeförvaltning, nämligen flerårigt utvecklingsprogram för fisket IV.
Det återstår två år, fram till den 31 december 2002, för att fundera och bestämma sig för en gemensam politik som, enligt Europeiska kommissionens förteckning, ställer arton frågor, från fritt tillträde eller ej till territorialvattnen, till kontrollen eller förvaltningen av marknaden för fiske- och vattenbruksprodukter, via de internationella fiskeriavtalen, vetenskaplig forskning om fiskeresurser eller Medelhavets särdrag.
Denna förnyade granskning eller denna omstöpning av den gemensamma fiskeripolitiken äger rum i ett sammanhang med många aspekter.
För det första är resurserna inte oändliga.
Fiskebestånd är i fara eller har svårigheter, alltifrån kummel, torsk och sardiner till tonfisk.
Slöseri förekommer.
Över 15 procent av världens fiskefångster kastas tillbaka varje år, bl.a. inom unionen, under förevändning att man vill undvika prisfall eller respektera förbud, medan länder som Norge förädlar dessa fiskefångster utanför de tillåtna normerna.
Det är 20 miljoner ton av en fångst på 122 miljoner i världen.
De internationella och regionala organisationerna, från FAO till det allmänna rådet för fiske i Medelhavet, via institutionerna för Nordostatlanten intresserar sig också, tillsammans med EU, för kontrollen av fisket.
Europa har också slutit 25 bilaterala fiskeriavtal med Angola, Seychellerna eller Madagaskar m.fl. och försöker åstadkomma ett komplicerat avtal, vilket för närvarande är ur funktion, med Marocko.
Och framför allt har vi i dag en internationalisering av marknaden, med problemet det leder till i form av lågprisimport.
En omarbetad gemensam fiskeripolitik, med sina förordningar som ofta är alltför många och otydliga, måste huvudsakligen förena målsättningar som strider mot varandra: skydda fiskeresurserna, enligt en försiktighetsprincip, men också bevara ekonomin och företagen utmed kusterna vilka ofta är beroende av fisket för sysselsättningen, såsom är fallet med Engelska kanalen.
Vi måste ha en tydlig gemensam fiskeripolitik, men den måste också vara tillräckligt differentierad för att ta hänsyn till regionala särdrag, från Nordsjön till Medelhavet, och till och med, såsom italienarna önskar, i Adriatiska och andra subregionala " hav ".
Vi måste framför allt förena den extrema öppningen av den europeiska marknaden, som importerar 60 procent av sin konsumtion, med behovet av att skydda våra fiskare som märker att den japanska, amerikanska eller koreanska marknaden stängs för dem.
För att behandla denna mångfald problem har Europeiska unionen använt en bra metod och haft omfattande samråd med organisationer inom fiske och miljö och bland producenterna.
(Kort inlägg genom tillämpning av artikel 137 i arbetsordningen.)
Gemensam resolution om utarmat uran
