# ID: svediakorp-gov408883
# author: Lulling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 588
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, skriftlig.
(DE) Betänkandet om gränsarbetarnas situation som utskottet för sysselsättning och socialfrågor har lagt fram för oss grundar sig säkert på den lovvärda avsikten att inte diskriminera gränsarbetarna i fråga om lön- och arbetsvillkor, och att lösa de problem som fortfarande kvarstår i det avseendet.
Det vill vi alla.
Det är emellertid överdrivet att påstå, vilket görs i motiveringen i det här betänkandet, att den inre marknaden, där den fria rörligheten för arbetstagare är en central punkt, utgör en fullständig fars för gränsarbetarnas dagliga liv.
Detta motsvarar lika lite sakernas tillstånd som vissa påståenden i resolutionen, som också innehåller krav som i alla fall när det gäller situationen för Luxemburgs 85 000 gränsarbetare slår in öppna dörrar.
Det stämmer helt enkelt inte att familjemedlemmar är uteslutna från försörjning och förmåner i sysselsättningslandet.
Naturligtvis finns det skillnader mellan de privata och offentliga systemen.
Detta är också fallet för icke-gränsarbetare.
Naturligtvis finns det olika system på området äldrevård.
Detta är inte bara fallet från medlemsstat till medlemsstat, utan till och med inom medlemsstaterna.
Jag skulle också få mer pension om jag hade varit anställd inom den offentliga sektorn.
Det är emellertid inget gränsarbetarproblem.
Naturligtvis finns det, beroende på medlemsstat, skillnader både i fråga om uppbyggnad, bidrag samt åldersgränser för pensioner.
De gränsarbetare som arbetar i Luxemburg gläder sig åt de här skillnaderna eftersom vår äldrevård är mycket frikostigare än i Belgien, Frankrike och Tyskland, där gränsarbetarna kommer ifrån.
När delar av den sociala tryggheten finansieras med offentliga medel i Luxemburg, leder detta dock inte till någon ojämlikhet, för gränsarbetarna har rätt till de förmåner som är aktuella, exempelvis när det gäller sjukförsäkringen, som till och med finns i Belgien och Frankrike.
I resolutionen kritiseras att det i medlemsstaterna inte finns någon tydlig åtskillnad mellan socialhjälp och socialförsäkring.
Detta stämmer heller inte.
Socialhjälp är dock inget renodlat gränsarbetarproblem, för gränsarbetarna är ju arbetstagare, som inte är anvisade socialhjälp.
Jag förstår inte heller vad den tidsperiod någon skickas ut har med gränsarbetare att göra.
För de arbetstagare som för en period skickas till ett annat medlemsland av sin arbetsgivare finns det ju ett direktiv, vilket emellertid inte passar in på gränsarbetarna.
Och i fråga om EG-domstolens domar i fallen Kohl och Decker så är det klart att alla unionsmedborgare, även gränsarbetare, kan ta medicinska förmåner i anspråk i en annan medlemsstat.
Även här slår betänkandet in öppna dörrar.
Jag har lagt stor vikt vid att göra detta klart här.
Det är ju inte första gången Europaparlamentet lanserar omogna tankar i ett betänkande om gränsarbetare.
Redan vid debatten om van Lanckers betänkande 1998 gjorde jag det klart att det är orimligt att påstå att gränsarbetare är diskriminerade rent principiellt.
Den gången lade den belgiska socialisten fram det hårresande förslaget om att en kompensationsfond för gränsarbetarnas löneförluster skulle skapas.
För gränsarbetare är det viktigt att man inte ruckar på principen om att löneskatter och socialbidrag skall betalas i det land vederbörande är anställd.
Detta är villkoret för att gränsarbetare skall få alla de sociala förmåner som beviljas de bosatta arbetstagarna och deras familjemedlemmar.
Så är det i Luxemburg, och så skall det vara överallt.
Inte mer och inte mindre!
Förslag till resolution (B5-0038 / 2001) om miljödirektiv
