# ID: svediakorp-gov408840
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,969
# sentences: 75
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag är glad att få ge synpunkter på det utmärkta betänkandet av Newton Dunn om mekanismen för akuta ingripanden.
Han är en vän och kollega.
Vi brukade faktiskt vara stamfrändsbröder innan han tillfälligt, hoppas jag, gav sig av från reservatet, men jag är inte alls överraskad, med kännedom om författaren, att detta är ett sådant utmärkt betänkande.
Resurser för akuta ingripanden, som den kallas i betänkandet, kallas nu naturligtvis mekanismen för akuta ingripanden för att undvika någon som helst sammanblandning med snabbinsatsstyrkan över vilket, låt mig upprepa för läsare av delar av pressen från det land jag känner bäst till, jag inte har något som helst ansvar.
Det är ett negativt " nej " snarare än ett bekräftande " nej ", bara som bidrag till nytta för insändarspalterna i The Daily Telegraph.
Jag måste säga att jag lyssnade verkligen på det inlägg som min vän, Van Orden, gjorde.
Jag tycket att det var ett bra exempel på att dansa på knappnålshuvuden.
Jag måste säga att hans huvudinvändning gällde vad jag tror är ändringsförslag 9 och, som jag skall framföra inom kort, är vi emot ändringsförslag 9.
Men om det finns någon förvirring om karaktären i det som vi försöker åstadkomma måste jag säga att det beror delvis på det som några av dem som håller med den ärade ledamoten har sagt om dessa förslag.
Om konservativa som min ärade vän inte godkänner detta måste jag ställa frågan, inte helt retoriskt, vad sjutton kommer de någonsin att godkänna?
På den tiden när jag var ordförande för det parti som den ärade ledamoten tillhör, trodde vi faktiskt på att försöka påskynda utbetalningen av ekonomiskt stöd.
Vi trodde verkligen på att försöka undvika byråkrati.
Så jag undrar vad sjutton min ärade vän och hans kolleger faktiskt tror på i dessa tider.
Jag anser att det vore önskvärt att se längre än till dessa insändarspalter i The Daily Telegraph för att få information om en så viktig fråga som denna.
Mitt ansvar är att se till att kommissionen kan agera snabbt och effektivt vid en krissituation både på egen hand och kanske mer troligt som del av ett samlat svar på kriser, inbegripet dem där Europeiska unionens snabbinsatsstyrka kanske skickas ut.
Lärdomen från senare år har varit mycket tydlig.
Att hantera krissituationer innebär mycket ofta att man behöver använda en bred uppsättning av verktyg, ibland omfattande militären, ofta omfattande politikområden och program för vilka kommissionen har ansvaret eller som berör från handelspolitik till humanitär hjälp, från att sända valövervakare till insatser på plats med tulluppdrag, gränsadministration, hjälp till oberoende medier och så vidare.
Alltför ofta tidigare, ta Balkan exempelvis, har vi helt enkelt inte kunnat handla effektivt och vid de lämpliga tidpunkter som händelserna i den verkliga världen kräver.
Eller så behövde vi vada genom procedurmässig sirap i Bryssel, vilket har gjort att tjänstemän har kört fast när de i stället borde ha använt all sin kraft för att få arbetet utfört på fältet.
Det, fruktar jag, var mitt intryck när jag började i denna befattning.
Vi försöker rätta till dessa brister.
Brister visar sig genom verkliga händelser, inte teoretiska modeller.
Jag har, sedan jag blev kommissionär, inriktat en stor del av mitt arbete på att försöka förbättra fullföljandet av åtaganden på fältet.
Jag anser att vi har börjat göra framsteg, vilket jag tycker att vårt svar på händelserna i Serbien har visat.
Där befann sig kommissionen i den ganska ovanliga situationen att berömmas av den lokala myndigheten och av andra givare för den snabbhet med vilken vi kunde fullfölja våra åtaganden.
Men detta är fortfarande alltför sällan och att få hjälpen dit där den behövs snabbt kräver fortfarande stora ansträngningar från våra tjänstemäns sida för att snabbt komma igenom den snåriga byråkratin.
Vi är skyldiga dem det och dem som vi försöker hjälpa att utrusta dem på rätt sätt för att kunna utföra arbetet.
Det är vad detta förslag till en mekanism för akuta ingripanden handlar om.
Likadant som de bredare reformer som vi inför i våra externa hjälpprogram runt världen är utformade för att se till att Europeiska unionens biståndsprogram börjar vinna och förtjäna ett rykte om förstklassighet.
Mekanismen för akuta ingripanden kommer att ge oss möjlighet att agera mycket snabbt och att snabbt betala ut gemenskapsmedel som svar på krissituationer eller kriser som håller på att utvecklas.
Det förslag till förordning som man håller på att diskutera i rådet speglar de ändringsförslag som lagts fram av parlamentet.
Vi vill säkerställa maximal flexibilitet, både geografiskt och byråkratiskt, och undvika komplicerade kommittébestämmelser till exempel, och gynna direkt information till rådet och Europaparlamentet och att så mycket som möjligt förenkla beslutsprocessen.
Syftet skall vara att mekanismen för akuta ingripanden aktiveras för att användas vid den begränsade startskedet av en kris, i avvaktan på att det normala gemenskapsprogrammet sätter i gång, oavsett om det är Cards eller Tacis eller något annat.
Insatser inom ramen för mekanismen kommer att vara begränsade i tiden och uppgå till högst 12 miljoner euro varje gång.
Alldeles innan jag särskilt går in på ändringsförslagen låt mig svara på en eller två frågor i diskussionen.
Både Newton Dunn och Wiersma - som yttrade sig kort efter honom - föreslog att jag borde ge exempel på när mekanismen kunde bli lämplig att använda.
Nästan det första problem jag hade att lösa, när jag blev kommissionär, var hur olja snabbt kunde levereras till de demokratiskt kontrollerade samhällena i Serbien.
Ärligt talat frestade det på vår administrativa skaparförmåga att få det gjort.
Vi har i själva verket lyckats göra det på ett sätt som jag tror revisionsrätten var nöjd med liksom att få in denna hjälp till dessa samhällen mycket snabbt.
Det enda andra landet, den enda andra givaren som faktiskt också blev involverad på grund av de komplicerade omständigheterna i det arbete som vi försökte göra var Norge som jag speciellt hyllar varmt, men det var en svår insats, det skulle ha varit lättare om vi hade haft denna mekanism fungerande för att göra det.
Jag tillfrågades om konfliktförebyggande och jag håller mycket med om vad den ärade ledamoten, Hume, min redbare vän kan jag kanske säga även om vi inte tillhör samma parti sade om detta som vem vet mer om konfliktförebyggande än de flesta av resten av oss sammanlagt.
Det som är viktigt med konfliktförebyggande arbete är att det bör ske snabbt och effektivt och jag upprepar ordet " snabbt ".
Howitt uppmanade mig att berätta om jag ansåg att utvecklingsstöd är den bästa formen av konfliktförebyggande.
Naturligtvis gör jag det.
Klokt använd utvecklingshjälp tillsammans med en generös och klok attityd om handelsförbindelserna mellan länder är absolut det mest effektiva sättet att försöka hantera konflikter, en syn som framfördes på ett förträffligt sätt härom dagen i en utmärkt artikel i The Financial Times av Martin Wolf där han samlat många resultat från ett flertal akademiska studier om konflikter i Afrika och andra samhällen.
Naturligtvis håller jag med om det, men kommissionen kommer faktiskt om en eller två månader att lägga fram ett meddelande om konfliktförebyggande, där vi skall försöka att samla ihop några av de uppfinningsrika idéer som håller på att utvecklas både i kommissionen och på andra håll för konfliktförebyggande; en fråga som i allt ökande grad är den viktigaste frågan på utrikes- och säkerhetsministrarna dagordning eftersom vi måste klara av de mörka sidorna av globaliseringen.
Men när man tillhandahåller hjälpen, när man tillhandahåller resurser till konfliktförebyggande insatser vill jag bara säga en sak.
Det är inte fråga om att kommissionen plundrar en budget för att hitta pengar på annat håll.
Kommissionen har enbart de pengar som budgetmyndigheten tilldelar och som rådet och parlamentet anslår och enligt min åsikt, som jag kommer att upprepa på nytt i mötet med rådet (allmänna frågor) nästa måndag, är att kommissionen alltför länge har låtit andra slippa slå fast prioriterade frågor och har försatt sig i den olustiga politiska situationen att själv göra prioriteringar.
Jag tror att vi måste få med parlamentet och ministrarna mycket mer i diskussionerna om förhållandet mellan våra prioriteringar avseende politik och utveckling och våra externa utgifter i hela världen, för att om vi bara har en begränsad mängd pengar att använda, såsom vi kommer att ha inom överskådlig framtid, för alltid så länge som det finns en finansminister, kommer vi alltid att behöva göra mycket svåra val mellan våra prioriteringar och alla kommer inte att tycka om vilka dessa val blir.
Men jag håller med det som den ärade ledamoten sade om utvecklingsstöd och hans åsikt att den borde vara primärt inriktat på att lindra fattigdom.
Låt mig ta upp de ändringsförslag som föreslagits av parlamentet.
Av de 38 som lagts fram kan kommissionen godkänna 34, antingen i nuvarande form eller med små formuleringsändringar.
Det är ett mått på hur nära vi är för att lösa denna fråga.
Vi har problem med fyra ändringsförslag.
För det första, ändringsförslag 9: i den första delen talas om behovet av att en mekanism för akuta ingripanden måste stödjas genom att man slår fast civila huvudmål.
Vi kan godkänna den åsikten, men vi kan inte gå med på den europeiska allmänna säkerhetsstyrka som föreslås i den andra delen av ändringsförslaget, vilket klart faller betydligt utanför kommissionens befogenheter.
Jag hoppas att min ärade vän, Van Orden, beaktade det och att jag kan slå bort åtminstone den mardrömmen.
Ändringsförslag 14 tillför ett nytt skäl till den ekonomiska logiska grunden bakom den budgetpost som skapats för mekanismen och dess budgetanslag.
Detta ändringsförslag verkar härröra från ett tidigare missförstånd om hela mekanismen vilket senare diskussioner i Europaparlamentet har rett ut.
Det är nu mycket klart att det inte är fråga om att flytta aktiviteter eller budgetanslag från GUSP eller till kapningsalternativ under den pelaren till en gemenskapsram.
Mekanismen er helt ett gemenskapsinstrument och likaså källan till dess budget.
Vi kan inte godkänna ändringsförslag 28, därför att " gemenskapen " är inte budgetmyndigheten.
Endast budgetmyndigheten har rätt att fastslå årliga avsättningar i budgeten.
Till sist, kommissionen skulle inte själv ha varit emot ändringsförslag 29, men vi har in en anda av kompromiss godkänt begäran från rådet att begränsa aktiviteternas längd, mot bakgrund av den betydande flexibilitet som uppnåtts i andra avseenden.
Dessa är inte, som jag är säker på att ärade ledamöterna skall inse, exakt grundläggande skillnader.
Det beror på att i grunden delar vi samma målsättningar: att förbättra vår verksamhet avsevärt, att förbättra vårt agerande vid krissituationer.
Det är, vill jag upprepa, vad denna mekanism handlar om.
Jag välkomnar väldigt mycket det överväldigande stöd som de flesta ärade ledamöterna har gett den hittills.
Jag hoppas väldigt mycket att de ärade ledamöterna kommer att ge den bra fart framåt denna vecka då jag, liksom ni, vill få den i funktion så snabbt som möjligt.
Allt detta handlar om Europeiska unionens trovärdighet och effektivitet runt hela världen.
Om de ärade ledamöterna inte stöder detta, vill jag upprepa, Gud vet vad de tycker att Europeiska unionen är till för.
(Applåder)
