# ID: svediakorp-gov408833
# author: Belder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 392
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Diskussionen om mekanismen för akuta ingripanden börjar så sakteliga att bli långdragen.
Medlemsstaterna är ännu inte överens om hur den här mekanismen skall fungera.
Av allt att döma kommer det också att dröja ännu ett tag innan man når fram till en överenskommelse, och det samtidigt som det här rör sig om mycket begränsade ekonomiska konsekvenser för medlemsstaterna.
De behöver inte öka sitt bidrag till unionens externa politik, utan behöver inte göra någonting annat än att godkänna ett underlättande av omfördelningar inom ramen för de befintliga medlen.
De mödosamma förhandlingarna visar på nytt att höga ideal om unionens externa politik i praktiken strandar till följd av de låsta positioner som de nationella medlemsstaterna intar.
Att de geografiska begränsningarna avlägsnas i de program som unionen har skapat får inte leda till att Europeiska unionen börjar ingripa godtyckligt i världens alla hörn.
Jag gläder mig således åt den konkretisering som har bibringats detta förslag genom betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik.
I fråga om denna mekanism rör det sig uttryckligen om interventioner inom ramen för europeiska program.
På de platser där genomförandet av dessa program kommer i fara till följd av kriser, kan denna mekanism vara till hjälp.
På en annan punkt instämmer jag emellertid inte med de slutsatser som framkommer i betänkandet.
Jag vill nämligen, i motsats till föredraganden, hålla fast vid den kriskommitté som man talar om i kommissionens förslag.
På så vis förekommer vi att det saknas tillräckligt stöd hos medlemsstaterna för interventioner.
Dessutom får vi då den samstämmighet som krävs mellan unionens och medlemsstaternas interventioner.
Inte oviktigt, med tanke på all den kritik som unionens externa agerande har ådragit sig under de senaste åren.
Även i fråga om de förslag som läggs fram i motiveringen om att ändra den rättsliga grunden för denna förordning har jag mina betänkligheter.
Artikel 308 är den enda artikel som det här förslaget kan baseras på.
Dessutom frågar jag mig om det främjar snabbheten hos denna mekanism genom att lägga till artikel 179.
Så vitt jag kan se leder medbeslutanderätt för parlamentet till onödiga fördröjningar.
Däremot måste vi i efterhand kunna ställa kommissionen till svars för hur mekanismen har använts.
