# ID: svediakorp-gov408828
# author: Oostlander (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 504
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europeiska kommissionen har en rad befogenheter som är av vikt för att kunna ge ett civilt bidrag till att kontrollera situationer som riskerar att urarta.
Samma befogenheter kan nyttjas under stabiliseringsfasen efter en våldsam konflikt, för att förhindra att situationen urartar på nytt.
Vid sidan om den vanliga hjälppersonalen rör det sig därvid också om övervakning, om att sätta in förvaltningstjänstemän, utbildningspersonal och polis.
Det handlar om projekt och om biståndsarbete som är specifikt inriktat på att stabilisera ett visst område.
Att införa politiska och organisatoriska sammanhang bland alla dessa civila medel i form av en mekanism för akuta ingripanden är en åtgärd som har vårt fulla stöd.
På så vis kan Europeiska unionens ansvar för att den internationella rättsordningen utformas på ett avsevärt bättre sätt än tidigare.
Dessutom ger det kommissionen och den behöriga kommissionären möjlighet att tydligt komma med egna initiativ och förslag på detta område.
Växelverkan mellan föredraganden och kommissionen har enligt vår uppfattning lett till en utmärkt resolution.
Framför allt har man undvikit att hålla fast vid eller införa överflödiga strukturer som fördröjer beslutsfattandet.
Föredraganden visar med rätta på den nödvändiga finansieringen av denna mekanism och behovet av en välutbildad enhet för ekonomisk ledning och ekonomiskt verkställande.
På några punkter föredrar min grupp kommissionens text framför föredragandens ändringsförslag.
Jag anser till exempel att den uppräkning av exempel och målsättningar för mekanismen för akuta ingripanden som förekommer i artikel 1.1 är mycket nyttig.
Betänkandet visar att Europaparlamentet varit tydligt engagerat i politiken.
Med tanke på att medlemsstaternas insatser även i framtiden skall vara uppdelade innehåller betänkandet med rätta ett yrkande på ett system för utbyte av information.
På lång sikt är det måhända också möjligt att åstadkomma en mer omfattande samordning och ledning.
Vi lär oss av våra misstag.
I Bosnien och Hercegovina samt Kosovo finner vi många viktiga exempel på hur en mängd saker gick fel och hur vi långsamt lärde oss.
Mekanismen för akuta ingripanden är vad den saken beträffar ett oerhört stort steg framåt.
Vi hoppas naturligtvis att den kommer att behöva användas så lite som möjligt, men det är en from förhoppning.
Inom politiken är vi mycket väl medvetna om att det är bra att ha tillgång till denna möjlighet.
Den fungerar som ett komplement till den militära enhet som snabbt bör kunna mobiliseras och sändas ut och som faller under Solana.
Vi tror att det i framtiden i första hand är Europeiska unionens civila möjligheter som kommer att bli de viktigaste i samband med åtgärder för att upprätthålla fred och ordning, och det är naturligtvis också önskvärt.
För även vi, precis som alla andra, strävar efter att låta civila medel gå före militära, men det behöver vi inte säga alltför högt i den här omgivningen med tanke på den stora tveksamhet som råder när det är nödvändigt att använda även militära medel.
