# ID: svediakorp-gov408814
# author: Solana (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,097
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För det första vill jag tacka alla ledamöter som har talat, för det sätt ni har gjort det på och för den uppriktighet ni har uttryckt.
Detta visar på ett tydligt sätt att vi alla har samma vilja att få klarhet i denna situation, eftersom det som utan några som helst tvivel bör oroa oss alla är de människor som nu är sjuka och de som i framtiden kan komma att insjukna och lida.
Därför vill jag än en gång lova att hålla er informerad om allt jag kan.
Det ni inte kan kräva, ärade ledamöter, är att jag ger information om sådant jag inte har kompetens att informera om eller om det jag inte känner till.
Vi talar om en fråga som genom sin karaktär är regeringarnas ansvar och vi är därför beroende av den information som varje regering förser oss med.
Så som jag sade i mitt första inlägg är jag i kontakt med regeringarna och med de organisationer som arbetar med denna fråga och jag kan försäkra er än en gång att ni, från oss, från rådet och från mig, kommer att få all den information vi förfogar över och vi kommer att ge er all insyn vi kan.
Sådan information vi inte formellt förfogar över kan vi svårligen förmedla till er.
För det andra skulle jag vilja säga att vi i de vetenskapliga analyserna, som vissa av er har påpekat, måste vara öppna för alla möjligheter.
Vi får inte koncentrera oss på vissa givna parametrar och glömma andra som också kan ha skadliga effekter på hälsan.
Därför tyckte jag det kändes mycket bra att få höra såväl kommissionen som vissa ledamöter tala om denna öppenhet att analysera allt det som kan innebära miljöpåverkan.
Jag kan berätta att även jag är utbildad vetenskapsman, och därtill fysiker.
Jag skall inte dra upp mina kunskaper - som nu är otillräckliga - och vad jag visste på den tiden.
Men jag tycker att det är viktigt att vi bevarar en rationell inställning till detta problem och jag hoppas att vi får all information som vi behöver för att ta alla konsekvenser.
Just nu bör ingen tvivla på att alla länder och alla internationella organisationer gör allt de förmår för att finna en lösning på problemet, genom att samla den mest relevanta informationen så snabbt som möjligt.
Oerhört många saker har sagts här, alla mycket intressanta.
Jag har noterat allt, men jag vill inte svara på dem en och en eftersom ni har ställt ett fåtal frågor.
Däremot vill jag svara på några saker som har sagts för att vi skall undvika missförstånd.
Jag vill med största uppriktighet svara företrädarna för Gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen och med största tillgivenhet berätta att de har skickat mig en skrivelse, jag har tagit emot den, och som de vet, eftersom jag har talat med dem, så har jag förmedlat detta till alla regeringschefer och ministrar i unionen.
Jag svarade muntligt på skrivelsen, inte skriftligt, men ni vet att det beslut som regeringarna fattade var att fortsätta den inriktning de redan hade inlett i maj när jag tog emot denna skrivelse.
Jag hoppas därför att ni inte tror att den skrivelse som jag fick inte respekterades.
Skrivelsen respekterades men regeringarna hade beslutat att agera på annat sätt än vad som föreslogs i skrivelsen.
Men jag hoppas att ni förstår att varje skrivelse från alla medlemmar i de politiska grupperna i parlamentet alltid respekteras.
Jag skulle vilja göra två reflektioner av en nästan personlig karaktär.
För det första kan jag mycket väl skilja på mål och medel.
Jag önskar att ni inte ville kritisera mig för att blanda ihop mål och medel.
Jag kan skilja perfekt på målen och medlen, och jag vet mycket väl att det viktiga för målen och för att uppnå dem beror mycket på vilka medel som används.
Medlen och kännedomen om dem förändras med tiden.
Ibland får man information som avgör om ett medel är användbart eller om det inte längre går att använda, och när vi gör dessa överväganden måste vi ta hänsyn till den information vi har i det ögonblick när besluten fattas.
Låt det alltså stå klart att jag inte blandar ihop mål och medel.
Jag har aldrig gjort det och jag skulle vilja slippa göra det.
Jag vill säga något till dem som anklagar mig för att vilja göra detta parlament till medbrottsling.
Nej, jag försöker inte på något sätt göra parlamentet till medbrottsling, varken i dag eller någonsin.
Ni företräder Europeiska unionens folkvilja och ni ansvarar för era handlingar.
Det jag tänker på och som jag anser att jag bör dela med er, är de ögonblick när vi har varit överens, för några år sedan och för några månader sedan.
Detta är inte att utnyttja parlamentet eller göra det till medbrottsling.
Jag upprepar tusen och en gång att jag tar allt mitt ansvar, jag har alltid tagit det i mitt liv, och jag tänker fortsätta att ta det och jag behöver inga medbrottslingar.
Det jag behöver göra är att be er att ta ert ansvar.
Jag tar mitt och ni bör ta ert.
Och vi kan inte förneka att de resolutioner som antogs i parlamentet fick mig att tänka.
När jag ledde Europeiska unionens ministerråd var era resolutioner viktiga för mig och viktiga också för Europeiska unionens stats- och regeringschefer.
Det är inte att göra någon till medbrottsling.
Det är att dela ett ansvar, som de ansvariga européer ni alla närvarande är.
Vi bör kunna dela ett kollektivt ansvar.
Det var allt.
Jag vill tacka er och säga att jag återkommer den 31 januari för en debatt om Mellanöstern, men jag står till ert förfogande under kammarens sammanträde i dag i den fortsatta behandlingen av denna fråga som är av så stort intresse då så mycket står på spel.
Vår trovärdighet står på spel och även de fortsatta stegen för att skapa en krishantering i Europeiska unionen.
Därför kan ni alltid, ärade ledamöter, vara säkra på att ni kan räkna med mig, åtminstone med min goda vilja; med min kunskap är kanske mer tveksamt.
(Applåder)
