# ID: svediakorp-gov408800
# author: Roth-Behrendt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 412
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Det är en mycket märklig och också cynisk diskussion som vi för här.
Jag är nästan benägen att inte vilja delta i diskussionen om vilken av den ammunition som används för att döda människor som är bäst.
Trots det är det just det vi gör i dag.
Jag deltar heller inte i debatten om vilka krig som är meningsfulla och vilka krig som måste föras.
Det är inte vårt ärende i dag.
Vi skall diskutera en annan fråga.
Tidigare har vi alltid sagt att om det är nödvändigt att sätta in vapen - och detta har vi alltid varit eniga om - måste detta vara förenat med minsta möjliga ingrepp, med minsta möjliga skada på miljön och hälsan för de människor som överlever.
Därför har vi faktiskt tidigare exempelvis alltid fördömt och skarpt kritiserat kemiska vapen och alltid varit eniga om att dessa vapen inte skall få användas, eftersom de förstör och belastar miljön och människors hälsa i ett längre perspektiv.
Om vi i dag diskuterar om uranhaltig ammunition orsakar leukemi - alltså blodcancer - ja eller nej, då vill jag inte höra, inte heller från Solana, som jag uppskattar mycket, om det slutliga beviset för detta finns, ja eller nej.
Vi talar inte om det slutliga beviset, och när vi i denna kammare talade om vår egen hälsa och om BSE, då var vi eniga om att försiktighetsprincipen gäller, även om vi aldrig kan leda i direkt bevis att infekterat material leder till den nya formen av Creutzfeldts-Jacobs sjukdom.
(Applåder)
För inte så länge sedan diskuterade vi och röstade om försiktighetsprincipen, och vi sade att även om det slutliga beviset fattas måste vi förbjuda ett visst material eller ett visst beteende om farhågorna är berättigade.
Vi vet i dag att antalet fall av leukemi har ökat.
Så länge forskarna är oeniga, så länge vi alla här inte vet vilken av forskarna som har rätt, måste vi enas om att den här ammunitionen inte får användas, att allt som är kopplat till detta måste klaras upp.
Ett moratorium för den här ammunitionen är väl det minsta vi i dag kan besluta om.
Dessutom måste vi också sörja för de människor som lever i regionerna, för deras hälsa och deras barns hälsa!
(Applåder)
