# ID: svediakorp-gov408798
# author: Pannella (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 388
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade ledamöter! 1950 var jag tjugo år gammal och det bedrevs en kampanj över hela världen, i Europa, vid våra universitet, i skolorna - man försökte, men lyckades inte då komma in i kyrkorna - och det var kampanjen mot Ridgway, " pestgeneralen ".
Det var kriget som amerikanerna, västerlänningarna, kapitalisterna förde med sig till Korea, mot de koreanska rättigheterna och hela den kommunistiska maktapparaten, alla nyttiga idioter, hela apparaten goda kommunister sedan femtio, sextio, sjuttio år, var i rörelse för att förklara för oss att Ridgway, " pestgeneralen ", stod vid 50: e breddgraden - Atlantpakten var ännu inte aktiv i Fjärran Östern - och använde kemiska och bakteriologiska vapen för att försvara det orättvisa och kapitalistiska samhälle som förtryckte Tredje världen och dess proletariat.
Kamrater kommunister, kamrater socialister som då tog fram Stalins fredspris i viktiga stunder, under perioden 1950-53, med någon darrande papist på ena eller andra sidan, skulle ni kunna vara vänliga att ge oss ett ögonblicks moratorium i ert moraliserande a posteriori, i era ständiga yrkanden på att göra upp räkenskaperna?
Ni har inte gjort det så ofta.
Visst var det så att bombningarna av Dresden under andra världskriget kanske inte var nödvändiga utan kriminella, men sanningen är att ni inte insisterar på detta: det måste alltid handla om kommunisterna, om er pacifism.
Då är ett europaparlament som nu har att ta ställning till ett förslag där man kräver ett moratorium av detta slag nedrigt, oförsiktigt, odemokratiskt och föga seriöst: odemokratiskt eftersom det inte tar hänsyn till de åtaganden som parlamenten och regeringarna har drivit fram när det förelåg behov.
Vi väntar på att snabbt få reda på den vetenskapliga sanningen om dessa vapen, men om de har använts för att förhindra att Vukovar jämnades med marken, vilket de gjorde, har vi sparat tiotusentals, hundratusentals bosniers, kosovarers, serbers och andras liv i Kroatien.
Fru talman, jag tackar er alltså för detta och avvaktar den sanning som måste slås fast, mot vår tendens att kränka den och våldföra oss på den ...
(Talmannen avbröt talaren.)
