# ID: svediakorp-gov408795
# author: Lannoye (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 650
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr rådsordförande, fru kommissionär, herr höge representant!
Jag gläds åt att denna debatt äntligen kommer till stånd.
I april 1999, när Natos bombningar inleddes, försökte vi inleda den inom ramen för den föregående mandatperioden, men utan framgång.
Några dagar senare, den 5 maj för att vara exakt, sände jag tillsammans med 11 andra kolleger en skrivelse till Solana, som då var generalsekreterare i Nato, eftersom vi var övertygade om att denna typ av vapen användes, för att be honom att användningen skulle upphöra med tanke på att det handlade om vapen som senare riskerar att orsaka hälsoproblem för befolkningen och militären, för att inte tala om att miljön också skulle bli oåterkalleligen nedsmittad.
Vi fick inget svar då.
Jag tror att det bör betonas.
Nato lämnade motvilligt information.
Som bevis räcker det väl att nämna att arbetsgruppen för FN: s miljöprogram i slutet av 1999 konstaterade att den inte förfogade över tillräckligt med information för att bedöma i hur stor omfattning Kosovos territorium smittats av utarmat uran.
Det som Solana nyss sade, nämligen att vi skulle agera öppet, det är nytt, det är bra, men jag hyser vissa tvivel om denna vilja till öppenhet, med tanke på den ståndpunkt som Nato antagit under ett år.
Jag tvivlar ännu mer när jag hör vad Natos nuvarande företrädare säger.
Jag skulle vilja klargöra ett antal punkter, eftersom jag tror att det behövs.
När man säger att man måste göra en koppling mellan militärernas hälsotillstånd och den eventuella förekomsten av utarmat uran måste man vara försiktig, för det här är inte någon lätt sak.
Flera parametrar måste beaktas för att förklara ett antal militärers dåliga hälsotillstånd.
Det förekommer kemisk förorening, det förekommer en hel rad skador på miljön, vi har levnadsförhållandena.
Man vet för övrigt att effekterna av radioaktiv smitta inte visar sig förrän efter en relativt lång period.
Det är alltså inte korrekt att redan nu, såsom vissa vetenskapsmän enligt min uppfattning på ett nonchalant sätt gör, säga att " det finns ingen koppling ".
Det är alltför tidigt.
Det gäller sannolikt vissa militärer, men det skulle förvåna mig om det gäller alla.
Min andra kommentar är att utarmat uran inte är något naturligt, vilket man försöker få oss att tro, eller något mindre radioaktivt.
Det är ungefär 20 procent mindre radioaktivt än naturligt uran.
Det är avfall från kärnkraftsindustrin och bör behandlas som sådant.
Och jag påpekar att vi har ett europeiskt direktiv från 1996 som borde införas av medlemsstaterna och som innebär att från och med en koncentration på 10 000 becquerel per kilo måste sådant avfall inneslutas.
Men här har vi att göra med en koncentration som är 4 000 gånger större.
Det är därför fullständigt absurt att använda sådan ammunition för att sprida den i miljön, åstadkomma olösliga partiklar som återfinns i luftvägarna och matsmältningsorganen, att påstå att man måste bevisa att det finns ett problem.
Men det finns definitivt ett problem, eller också förstår jag inte längre det europeiska direktivet.
Varför skulle det som gäller för den europeiska befolkningen inte gälla för befolkningen i Kosovo och Bosnien och för militärerna?
(Applåder) Jag skulle vilja avsluta med en sista kommentar och jag hoppas att ni ursäktar att jag pratat lite för länge.
Ändamålet helgar aldrig medlen, herr Solana.
(Applåder) Ingen här stöttade Milosevics regim.
Men Milosevic och hans vänner är inte offer för strålningen, de har inte fått i sig utarmat uran.
Det är lokalbefolkningen, militärerna och företrädarna för de icke-statliga organisationerna som är offren.
(Applåder)
