# ID: svediakorp-gov408787
# author: Solana (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,179
# sentences: 84
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Fru talman, ärade ledamöter!
Jag tackar er av hela mitt hjärta för detta tillfälle att behandla en fråga som jag vet, och som vi alla vet, är av högsta prioritet för parlamentet och av befogade skäl.
Det är helt motiverat att vi oroar oss för våra militärers hälsa, för medborgarna i Balkanområdet och för personalen i gemenskapsinstitutioner, icke-statliga organisationer, internationella organisationer och de medlemsstater som verkar i regionen.
Jag delar alltså den oro som har uttryckts angående alla dessa människors hälsa.
Jag vill för det första uttrycka min solidaritet med alla de som lider av hälsoproblem, med deras familjer och med alla de som har avlidit av någon sjukdom.
Detta är den verkliga situationen och vi måste ta hand om dem på bästa sätt.
De har rätt att kräva att vi genast förklarar orsakerna till deras situation, och vi kommer att lägga ner all vår energi på detta.
Vi måste allihop göra vad som krävs för att alla skall få en förklaring.
Jag kommer hit, fru talman, ärade ledamöter, inför er som rådets generalsekreterare, men också som den höge representanten för unionens utrikes- och säkerhetspolitik.
Jag skall försöka ta upp de frågor som ledamöterna är angelägna om ur rådets perspektiv.
Jag vill först av allt än en gång vittna om mitt eget och rådets alla medlemmars engagemang i regionen, på Balkan.
Jag är övertygad om att alla kommer att göra vad som är möjligt för att kunna klargöra denna situation.
Våra länder är demokratiska, de har ingenting att dölja, och vår avsikt är att förmedla allt vi vet i varje ögonblick till parlamentet.
Fru talman, ärade ledamöter!
Den centrala fråga vi vill ha ett precist svar på, är om det finns ett samband mellan bruket av denna ammunition och de sjukdomar som har uppträtt bland de militära trupperna, och hos de människor som har arbetat med fredsuppdrag på Balkan, eller om det tvärtom är så att utbredningen av dessa sjukdomar är av den typ som i allmänhet kan observeras hos våra soldater.
Detta är den fråga vi måste besvara.
Och för att ge ett klart svar på denna fråga måste vi gå så metodiskt tillväga som möjligt.
Vi måste tänka på: om det finns ett syndrom, i ordets etymologiska bemärkelse, borde det ge liknande symptom hos alla drabbade, och symptomen borde utvecklas med ett liknande tidsförlopp och med liknande resultat.
Detta är vad som menas med ett syndrom.
Dessa är de indicier vi måste söka efter och vi måste försöka arbeta med dem fullständigt öppet och tydligt.
Våra slutsatser, de vi alla drar som är intresserade att klargöra sanningen, måste grundas på fakta och inte på blotta misstanken.
För att undersöka fakta måste vi komma åt all tillgänglig information.
Vi måste insistera på öppenheten mellan oss alla.
När vi känner till dessa fakta måste vi analysera dem så att alla resultat som vi offentliggör skapar lugn och inger förtroende.
Detta är den anda vi drivs av.
Öppenheten måste vara gemensam för alla: den måste finnas i alla medlemsstater inom EU, den måste finnas mellan unionens länder och Nato och mellan Nato och de allierade som har deltagit i fredsoperationerna på Balkan.
Och naturligtvis mellan regeringarna i området.
Därför, ärade ledamöter, behandlade Europeiska unionens kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik denna fråga den 9 januari.
Medlemsstaterna gjorde gemensam sak av sina respektive angelägenheter och vidtagna åtgärder, såsom rådets ordförande sade.
Man var i stort överens om att låta Nato, som den institution som skötte krishanteringen på Balkan, begära in all information från deltagarna om användning av utarmat uran, placering av de militära enheterna och alla medicinska uppgifter.
På detta möte förklarade också kommissionen, som ledamöterna känner till, de åtgärder den avsåg att vidta, och jag är övertygad om att kommissionen i dag, genom kommissionär Wallström, eller vem som nu är dess talesman, kommer att informera om de åtgärder som har vidtagits.
Angående Nato skall jag säga att så fort frågan dök upp tog jag personligen kontakt med dess generalsekreterare, och därefter har vi varit i ständig kontakt och såväl han som hans medarbetare, och rådets medarbetare, har sett till att vi varit de mest informerade och uppdaterade kring alla händelser.
Jag vill mycket kort påminna om de åtgärder Nato antog på sitt möte den 10 januari: för det första kallades ett möte samman med nationell militär läkarexpertis för att få kontakt och utbyta idéer, bakgrund, mål osv.
En arbetsgrupp skapades genast som skulle fungera som ett center för informationsutbyte inte bara för Natoländerna - och jag tycker det är viktigt att påpeka det -
, utan för alla länder som på ett eller annat sätt har deltagit i de fredsbevarande operationerna.
Man beslutade också att fördjupa rådfrågningarna av regionens länder, och därför togs frågan upp med Jugoslaviens utrikesminister Goran Svilanovic den 10 januari och man försäkrade honom att vi alla, och i synnerhet Nato, skulle förse dem med all tillgänglig information.
Dessutom bestämde man att förse FN: s miljöprogram med all relevant information i frågan.
Och som ni vet har de allierade upprepat sin åsikt om att det för närvarande inte finns några bevis på att den använda ammunitionen utgjorde en betydande risk för styrkorna från de länder som deltog, eller för civilbefolkningen på Balkan.
Nato har också med all tydlighet sagt att det är en militär organisation och inte en medicinsk och därför måste den förse Europeiska unionen - och detta är dess avsikt - med all nödvändig information, så att de mest kompetenta organisationerna, nämligen Världshälsoorganisationen, FN: s miljöprogram och internationella atomenergiorganet IAEA, kan dra riktiga slutsatser.
Som ni vet, ärade ledamöter, träffades Natos medicinska kommitté första gången i måndags, den 15 januari, och den nystartade gruppen för informationsutbyte höll sitt första möte i går.
Resultaten av denna första diskussion känner ni till, ärade ledamöter.
De är offentliga och denna information och de vetenskapliga uppgifter som utväxlades under gårdagens möte är finns tillgängliga på Natos hemsida.
Jag vill särskilt peka på att gruppen för informationsutbyte - jag tycker det är viktigt att upprepa det - kommer att vara öppen för Europeiska unionens femton medlemsstater på förslag av Nato och med garantier om maximal öppenhet.
Nästa steg, som ordförandeskapet också har nämnt, är att gå igenom allt vetenskapligt material som kommer fram, och statsministern, tillika rådets ordförande, Persson kommer att behandla frågan tillsammans med unionens utrikesministrar under det första mötet med rådet (allmänna frågor) den 22 januari.
Fru talman, ärade ledamöter!
Jag är övertygad om att detta är vad vi rimligen kan göra just nu för att vi alla skall få nödvändig information och utifrån det dra våra slutsatser.
Som ni kan föreställa er, ärade ledamöter, har jag varit i kontakt med alla regeringar i medlemsstaterna och jag vill, med största uppriktighet, säga att om det skulle finnas någon rapport som pekade på några möjliga samband, skulle jag personligen se till, och detta lovar jag här inför er, att den informationen genast kom er tillhanda.
Det jag kan säga är att rådet hittills inte har fått någon vetenskaplig rapport som pekar på några samband mellan dessa sjukdomar och användningen av ammunition med utarmat uran.
Jag upprepar, ärade ledamöter, att om detta sker kommer ni att få reda på det direkt.
Jag vill påpeka att vissa länder de senaste dagarna och de senaste timmarna, sedan jag bjöds in att tala inför er, ärade ledamöter, har lagt fram några vetenskapliga rapporter.
Jag vill till exempel nämna de rapporter som den belgiska federala byrån för atomenergikontroll har lagt fram, vilka jag anser är rapporter som är värda att studera.
Jag vill också säga att när det gäller kontroll av radioaktiva nivåer, har såväl Portugal som Spanien lagt fram sina praktiskt taget fastställda åtgärder.
Detta är alltså, ärade ledamöter, vad Europeiska unionen håller på med, vill fortsätta med och kommer att fortsätta med, i den anda av öppenhet och god samarbetsvilja som rådets ordförandeskap har talat om.
Detta är alltså den information jag har att ge.
Men jag tycker inte att det vore rätt, ärade ledamöter, fru talman, att vid ett högtidligt sammanträde som det vi håller i dag, lämna den samlade information vi har för närvarande, utan att sätta in den i sitt rätta sammanhang.
Och här i denna kammare som företräder det europeiska folket kan jag inte göra annat än att påminna om vilken situation vi utgår ifrån och vad som är det grundläggande och definitiva skälet till den debatt vi håller i dag.
Vi kan inte undvika det.
Den främsta orsaken till vår debatt är att vi hade ett problem i Bosnien där de mänskliga rättigheterna inte respekterades och som detta parlament påtalade ett oräkneligt antal gånger.
Och jag kan inte glömma, fru talman, när jag som utrikesminister för mitt land 1994 mycket noggrant läste resultaten och slutsatserna från parlamentet, där man krävde att unionens utrikesministrar skulle agera, att de inte fick låta denna situation där de mänskliga rättigheterna kränktes genom våldet i Bosnien och Hercegovina fortsätta.
(Applåder och protester)
Jag minns ännu bättre hur ledamöterna 1995, då jag var ordförande för Europeiska unionens ministerråd och kom till denna kammare, passionerat krävde att vi skulle agera för att undvika katastrofen.
Vi agerade utan tvivel med de demokratiska ländernas goda avsikter att försvara de rättigheter som kränks i andra länder.
Detta är vad vi försöker göra, ärade ledamöter.
Och jag vill påminna er om, ärade ledamöter, ...
(Protester och applåder) med all respekt och all tillgivenhet, att parlamentet därefter antog viktiga resolutioner om situationen i Kosovo.
Jag anser att vi inte får glömma den situation vi utgick ifrån.
Jag anser också att vi i denna allmänna debatt måste ta upp, inte bara de frågor vi debatterar i dag och som vi är beredda att gå till botten med eftersom vi företräder demokratiska samhällen, utan också vilket som är det främsta skälet till att hela detta problem har uppstått, och det är inget annat än de djupa kränkningar av de mänskliga rättigheterna i vårt Europa, på Balkan, som vi försökte stoppa på bästa möjliga sätt med de resurser som Europeiska unionens och Natos länder hade till sitt förfogande.
Ärade ledamöter!
För att avsluta skulle jag vilja påminna om det sista känslosamma ögonblicket vi tillsammans upplevde.
Ärade ledamöter!
Ni minns säkert att jag den 5 oktober i denna kammare, på samma plats som nu, fick tillfälle att dela ett mycket känslosamt ögonblick med er: när parlamentet i Belgrad började erövras av demokrater.
Vi får inte glömma vad vi har gjort.
Vi får inte glömma allt det positiva som har skett, och som ledde fram till toppmötet i Zagreb, där Europeiska unionens femton regeringar för första gången träffade alla Balkans regeringar, varav alla var demokratiskt valda.
Ärade ledamöter!
Med en viss sinnesrörelse vill jag avslutningsvis säga att jag som, vilket ni mycket väl kan föreställa er, har levt alla de senaste åren med mycket stor intensitet för att försöka uppnå ett mer demokratiskt Europa och ett Europa där de mänskliga rättigheterna respekteras, kommer att göra allt som står i min makt för att det vetenskapliga perspektivet, den öppna andan, den gemenskapsanda vi har, vilka är de saker jag har talat om, skall respekteras.
Och för att de fakta vi har tillgång till i varje ögonblick skall förmedlas till er.
Än så länge finns, som jag helt uppriktigt har sagt, inga samband mellan händelserna och följderna.
Detta är vad de vetenskapliga kommittéerna säger.
Men jag vill också säga att vi inte kan och inte får låta oss nöja med det, och jag säger än en gång att rådet och jag känner oss förbundna att klargöra och gå till botten med denna situation, fru talman.
Jag hyser inte minsta tvivel, fru talman, ärade ledamöter, om att de principer jag har pratat om: seriositet, öppenhet och ärlighet, kommer att vara de som vägleder oss alla.
Fru talman, ärade ledamöter!
Tack så hemskt mycket för er uppmärksamhet.
(Applåder och protester)
