# ID: svediakorp-gov408779
# author: Evans, Robert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 802
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det gläder mig mycket att kunna tala i den här debatten om Europeiska unionens samarbete med Bangladesh, ett land som jag känner väl till, ett land som jag var stolt över att få besöka med Europaparlamentets delegation hösten 1998.
Det finns naturligtvis ett stort antal människor med bengaliska rötter i London och andra delar av Europeiska unionen, människor som ursprungligen kommer från Dhaka, Sylhet och andra delar av Bangladesh.
Från mina möten med dem och från mitt besök vet jag att Bangladesh är ett land med stolta, hårt arbetande människor och ett land med goda framtidsutsikter, men också ett land som behöver hjälp från de rikare och mer utvecklade delarna av världen, som Europeiska unionen.
Detta betänkande hjälper till att ge det stödet och bör lovordas, och jag ger följaktligen mitt varma erkännande åt föredraganden och min andra kollega.
Men föredraganden, och även Maes, sade någonting som förvånade mig.
Föredraganden sade att de statliga strukturerna i Bangladesh fungerar dåligt, och Maes förlöjligade vissa av de framsteg som Bangladesh har gjort under de senaste åren.
Men jag anser ändå att Bangladesh på många sätt är fantastiskt med tanke på det sätt som landet faktiskt fungerar på.
Det fungerar trots sin oroliga och våldsamma historia, trots de politiska problemen, trots sina andra svårigheter och trots fattigdomen.
Det fungerar faktiskt, och det är, som kommissionären nyss sade, fantastiskt med tanke på alla svårigheter.
Jag tror att det i grund och botten är folket och, faktiskt, Bangladesh regering som måste tillskrivas äran för det.
När det gäller positiva saker - och somliga av er från andra länder känner kanske inte till detta - har Bangladesh nyligen erkänts som en fullvärdig kricketnation.
Något som kanske är viktigare är att naturgaskällor har upptäckts i Bengaliska viken.
Europaparlamentet måste hjälpa till att se till att Bangladesh inte utnyttjas av de stora multinationella företagen, att det kan använda sina resurser på riktigt sätt och sälja dem till det mest konkurrenskraftiga priset, vilket kanske inte betyder endast till Indien eller till Ryssland.
Kricketaspekten kan verka ovidkommande, men den visar på en beslutsamhet att lyckas, och Bangladesh kommer att göra bra ifrån sig som kricketnation, och detta kommer att vara en inspirationskälla för miljontals människor i landet.
I betänkandet klargör man att Europeiska unionen, om den arbetar i partnerskap med människor på det lokala planet, kan hjälpa till i stora frågor.
Den kan hjälpa till med familjeplanering - nyckeln till stabilitet för Bangladesh.
Ett fattigt land eller ett utvecklingsland klarar inte av födelsetal över två barn per kvinna.
Uppfattningen att en stor familj automatiskt är vägen ut ur fattigdom måste utrotas, och kvinnor - alla kvinnor - måste kunna välja om de vill ha barn eller inte.
Europeiska företag måste också försäkra sig om att de inte utnyttjar den billiga arbetskraften och inte bidrar till att bevara arbetsmiljön i fabrikerna, i vilka kvinnorna lider och arbetar väldigt långa dagar för väldigt lite pengar.
Vidare har Europeiska unionen sakkunskaper för att hjälpa till med andra problem i Bangladesh - översvämningarna som vi har hört talas om och som förstör stora områden mark med regelbundna intervall är inte oundvikliga.
Europa har kunnandet för att förhindra skogsskövlingen.
Vi har kunskaperna och erfarenheten, till exempel i Nederländerna, för att hjälpa till att förbättra lågt liggande markområden och markområden som är utsatta för översvämningar.
Vi, som en europeisk union, hjälper redan Bangladesh med bidrag, med status som ett av de minst utvecklade länderna och med det preferenstillträde till marknader som detta medför.
Men jag anser att vi kan och måste göra mer.
Bangladesh framtid beror också på dess ungdom.
Enligt min mening är det alltför många unga människor i Bangladesh som lämnar landet för att utbilda sig utomlands, i Europa och Förenta staterna, vilket jag lovordar och vilket är bra; men många av dem återvänder inte till Bangladesh för att återföra sin utbildning, sin erfarenhet och sin styrka till landet.
Vi måste uppmuntra dem att göra det.
Jag skall sluta som jag började, med att säga att Bangladesh är ett land med framtiden för sig.
På samma sätt som den sista delen av det tjugonde århundradet tillhörde länderna i Sydostasien - tigerekonomierna - tror jag att den första delen av det här århundradet kan tillhöra länderna i södra Asien.
Med hjälp från detta parlament, kan Bangladesh dela den samhörighetskänsla, den rikedom, det välstånd och i sista hand den framgång som det kommer att medföra.
