# ID: svediakorp-gov408778
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 785
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Låt mig först av allt säga att jag ser det som ett privilegium att diskutera dessa frågor, såsom vi gör här på grundval av ert betänkande.
Det motsvarar för mig ett slags idylliskt politiskt samförstånd.
Vi instämmer i ert betänkande och välkomnar det varmt, och detta är inte bara trevligt, det är också mycket värdefullt för Bangladesh och andra partner.
Det är viktigt att vi i Europa verkligen kommer överens om hur vi skall arbeta med våra partner.
Om vi diskuterade planlöst utan någon som helst riktning, skulle de inte ha en bra partner, så det är verkligen viktigt att vi kommer överens.
För ett år sedan valde jag medvetet Bangladesh som mitt första resmål på en vanlig bilateral fältresa.
Vi reste dit efter FN: s konferens om miljö och utveckling i Bangkok.
Jag ville besöka ett av de minst utvecklade länderna som inte tillhörde AVS, för att börja på rätt plats.
Som kommissionär på fältresa ville jag också starta i ett land som jag redan kände väl till, för att bättre kunna bedöma hur kommissionen fungerar.
Om jag reste till ett land som jag inte kände till, skulle det finnas alltför många nya intryck, men det här landet kände jag ganska väl till, och det gläder mig att kunna säga att jag blev positivt överraskad av vad jag såg på fältet.
Vi var närmare de fattiga kvinnorna, vi var längre ut i byarna än vad jag hade väntat mig, och vi arbetade mer genom bangladeshiska icke-statliga organisationer än vad jag hade väntat mig.
Det här är en bra grund och också en av anledningarna till att parlamentet och kommissionen är ense om vart vi går nu.
Det finns stora problem att diskutera med Bangladesh regering, särskilt dess ineffektivitet: den utför sina uppgifter lika dåligt som kommissionen, så de två har mycket att tala om, men vi vet det och döljer det inte utan säger " våra leveransproblem är uppenbara och välkända, men, snälla, förvärra inte situationen genom att också vara långsamma och otydliga i er beslutsprocess ".
Det är anledningen till att det nya avtal som vi nu beslutar om är så viktigt, eftersom det faktiskt för samarbetet ytterligare ett steg framåt och klargör prioriteringar.
Vi kommer att gå från ett land till ett annat på andra sidan jordklotet och föra upp vårt arbete till en normal standard med avseende på grunden för samarbete och prioriteringar.
Så allt detta är mycket bra.
Angående de frågor som har ställs om valen, sänder vi den 27 januari dit utvärderingsgruppen från kommissionen, och vi är beredda, villiga och angelägna om att inbegripa företrädare för parlamentet i en observatörsroll.
Om detta är vad vi slutligen beslutar oss för att göra, tror vi att det kan bli till mycket stor nytta.
Bangladesh har gjort ganska många bra saker under de senaste åren: regionalt har landet kommit bättre överens med sina grannar och närmat sig lösningar på mycket gamla problem.
I fråga om bergsstammarna i Chittagong, anser vi att frågan går alltför långsamt framåt.
Jag klargjorde detta när jag var där i februari förra året.
Å andra sidan är problem som hör samman med bland annat jordägande mycket svåra att lösa i alla länder.
Inställningen är viktig, och jag tror att de försöker åstadkomma någonting meningsfullt.
Det som van den Bos har tagit upp om givarsamordning och de många icke-statliga organisationerna i Bangladesh är intressant och viktigt.
Många innovationer har ägt rum på dessa områden.
Mikrokrediterna har varit mycket lyckosamma, och det är inte bara en mycket känd organisation som har varit framgångsrik.
Men jag skulle vilja återgå, när vi talar om utveckling i Bangladesh, till kvinnornas roll.
Det här är ganska anmärkningsvärt.
Deras förmåga att förändra familjers liv och situation är enastående, men jag skulle faktiskt vilja peka på de många unga kvinnor och flickor i textilfabrikerna som på ett konstigt sätt är ett uttryck för den kaotiska moderniseringen.
Alternativet - att inte ha arbete - är ganska problematiskt, men de slags arbeten som de har är också ganska problematiska.
När allt kommer omkring är vår avreglering, deras tillträde till vår marknad en del av dessa kvinnors och Bangladesh hopp, så jag tror att vi är inne på rätt spår, och jag uppskattar verkligen stödet för och enigheten om vad vi skall göra i Bangladesh.
