# ID: svediakorp-gov408775
# author: Van den Bos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 662
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Bangladesh är rikt och fattigt på samma gång.
Rikt på mänskligt kapital, fattigt på medel.
Det är ett av de fattigaste och mest tätbefolkade länderna i världen.
Det drabbas regelbundet av naturkatastrofer.
Därför är det viktigt att Europa ger så mycket stöd som möjligt.
Avtalet med Europeiska unionen är en bekräftelse av de goda förbindelserna och ger en utmärkt ram för intensifiering av utvecklingssamarbetet och handeln.
Dessutom lägger avtalet grunden för en politisk dialog i vilken mänskliga rättigheter, god regim och demokratiska friheter tas upp.
Nyligen besökte jag Bangladesh tillsammans med kollega Miranda.
Jag konstaterade att man där fäster mycket större värde vid förbindelserna med Europa än vi ofta föreställer oss här.
Regeringen och oppositionen men även akademiker, journalister, näringslivet och icke-statliga organisationer ser upp till Europa och förväntar sig mycket av oss, mer än till exempel av Amerika.
Vi får inte svika dessa förväntningar utan måste göra allt för att främja en positiv utveckling.
Gynnsamma tendenser den senaste tiden är till exempel: den ekonomiska tillväxten på drygt 4 procent, den avstannande befolkningsökningen, den minskande analfabetismen och det ökade deltagandet av kvinnor i politiken och i samhället.
Gentemot det står att landet upplever ett ökat våld mot kvinnor i hemmet, men även på gatan och i politiska konfrontationer.
Över 30 procent av patienterna på ett sjukhus som vi besökte bestod av misshandlade kvinnor.
Barnarbete är fortfarande mycket vanligt trots nyligen införda krav och initiativ från regering och näringsliv.
Regelbundet lamslås livet i Bangladesh av politiska masstrejker.
Utländska investeringar är endast möjliga om regeringen mildrar oron i samhället.
Även politiskt råder viss instabilitet.
Det råder en djup historisk misstro mellan de två främsta partierna trots ringa skillnader i innehållet.
Oppositionen måste återuppta sin kreativa funktion.
Utan fredligt samarbete mellan de största partierna kan landet inte komma ur sitt politiska och ekonomiska dödläge.
Det är därför mycket viktigt att det kommande valet blir rättvist.
Europeiska unionen måste absolut skicka observatörer, även ledamöter från parlamentet.
Förutom översvämningar på grund av erosion på flodbankerna så lider befolkningen även i stor skala av det förgiftade dricksvattnet.
Europeiska unionen kan i princip erbjuda värdefull hjälp för alla de här problemen.
I det stödet borde förstärkandet av statsapparaten få en central plats.
Staten fungerar i flera avseenden dåligt, särskilt inom finans- och undervisningssektorn.
När det gäller bistånd så har Europeiska kommissionen tyvärr inte det goda rykte bland givarna som den egentligen borde ha.
Pengarna kommer ofta fram efter omfattande förseningar och ibland inte alls.
Delegationen engageras för litet i definieringen av programmet.
Personalbristen leder till bristande tillsyn över projekten.
Kort sagt, ett bra praktiskt exempel på nödvändigheten av reformer inom förvaltningssektorn.
För ändamålsenligt bistånd är det av stor vikt att Europeiska kommissionen, EU: s medlemsstater och andra givare anpassar sin politik bra till varandra.
De talrikt närvarande icke-statliga organisationerna har en nyckelroll i genomförandet av programmen.
Biståndsmedlen samlas sektorsvis, vilket är bra för effektiviteten och dåligt för den europeiska insynen.
Fördelen väger dock tyngre än nackdelen.
Premiärminister Hasina försäkrade oss att fredsavtalet från Chittagong Hills genomförs i sin helhet.
Vid vårt besök på plats fick vi dock, ärligt talat, ett annat intryck.
Varken landkommissionen eller regionalrådet fungerar.
Den militära närvaron har inte minskat.
Europeiskt bistånd till det här området kan endast ges om det görs avgörande framsteg i verkställandet av fredsavtalet.
Tyvärr är det inte fallet än.
Utvecklingen i Bangladesh beror främst på att de egna ledarna styr landet på ett bra sätt.
Europa kan inte erbjuda mer än sitt stöd.
Min slutsats är att landet inte alls behöver vara så fattigt om bara rikedomarna används på ett bättre sätt.
