# ID: svediakorp-gov408758
# author: Candal (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 398
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Mycket kort och summariskt vill jag ta upp tre tankar här när det gäller den planerade revisionen av den gemensamma fiskeripolitiken.
Punkt ett: tillgång till de inrikes vattnen och resurserna.
Bibehållandet av varje fiskesamhälles traditionella verksamhet måste angå Europeiska unionen.
Därför tycker jag att det är viktigt att åtminstone bevara den reserverade tillgången till det så kallade territorialvattnet, och tänka på att den verksamhet som bedrivs av småfisket till största delen grundas på kustresurserna i varje medlemsstat.
Punkt två: principen om relativ stabilitet och full användning av fiskemöjligheterna utanför gemenskapsvattnen.
Principen om relativ stabilitet utgör en grundpelare i den gemensamma fiskeripolitiken.
Men tillämpningen av denna princip i förhållande till de fiskekvoter unionen har fått genom finansiella motprestationer, dels genom avtal med tredje land, dels i vatten som förvaltas av regionala fiskeorganisationer, kan leda till snedvridna situationer.
Nämligen: gemenskapen utnyttjar inte helt och hållet de kvoter man mot ersättning får fiska i, i vattnen hos några tredje länder, även om det finns medlemsstater som är intresserade av att utnyttja dem.
När det gäller avtalen som kallas " med sydliga länder " förutsätts det att den icke utnyttjade delen, efter att medlemsstaternas använt sina fiskemöjligheter, skall ges alla medlemsstater som är intresserade, i avtalen som kallas " med nordliga länder " tillämpas inte denna mekanism.
Europeiska unionen utnyttjar inte fullt ut de fiskekvoter den får på öppet hav, inom ramen för de regionala fiskeorganisationerna, även om det finns medlemsstater som är intresserade av att fiska de kvantiteter som inte har fiskats av " entreprenörerna ", för att uttrycka det så.
Genom att alltså ibland gå under de kvoter som tilldelats de fördragsslutande parterna, reduceras deras ställning.
Punkt tre: Europeiska unionens roll på den internationella scenen.
Eftersom unionen i sin helhet är en fiskenation på global nivå och en av de stora marknaderna för fiskprodukter, är det viktigt att kräva och ta på sig den roll som motsvarar dess betydelse inom ramen för de internationella organisationerna och särskilt de regionala fiskeorganisationerna.
Jag tackar kommissionären mycket för hans arbete och ber honom att använda de femton ländernas kraft i förhandlingarna med Marocko och inte bara fungera som Portugals och Spaniens advokat.
