# ID: svediakorp-gov408757
# author: Fraga Estévez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 632
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tvivlar fortfarande på den metodik som tillämpas, särskilt i Poignants betänkande, och jag anser fortfarande att de åsikter som fiskesektorn har uttryckt i de regionala mötena var värda en mer djupgående analys.
Å andra sidan har Gallagher och Poignant dock framfört åsikter om många frågor som står i motsats till de åtgärder som gemenskapens fiskeripolitik bör innehålla.
Den ansträngning de har gjort för att försöka samla kriterier måste få ett erkännande a posteriori men Europeiska folkpartiet anser att det fortfarande finns klara motsägelser vad gäller en del djupgående frågor.
Vi lägger därför fram en rad ändringsförslag, och avsikten med dessa är framför allt att försöka eliminera intrycket av att parlamentet inte har bestämda åsikter i fråga om den gemensamma fiskeripolitikens framtid, för så är det inte.
Det är möjligt att vi inte är överens om konkreta åtgärder, men om de här betänkandena får något resultat är det att parlamentet är fullständigt överens med fiskesektorn om att gemenskapens fiskeripolitik är i behov av grundläggande förändringar.
Därför ber jag er att ni godkänner våra ändringsförslag, därför att de, långt ifrån att på nytt gå in i sterila debatter, avspeglar den en vilja till förändring och ett behov av en djupgående reflektion om fiskepolitiken med blicken riktad mot framtiden och inte mot det förflutna.
Om detta behov inte skulle vara uppenbart, skulle ministerrådet ha lämnat klart spår redan i december.
Såhär kan det inte fortsätta.
De grundläggande brister som gemenskapens fiskeripolitik dras med ända från början, måste sektorn betala i slutet av varje år med en rad allt mer hänsynslösa nedskärningar av sin verksamhet.
När det går så långt som till de ytterligheter som det har gjort i år, måste man fråga sig vilken ekonomisk sektor som skulle kunna överleva med dessa spelregler.
Om resurserna blir sämre och sämre, beror det på att det begåtts en rad misstag i den politik som reglerar fiskeaktiviteterna som inte bara möjliggör dem utan framkallar dem.
En sektor som begränsas av en rad förlegade normer, vilka är motsägelsefulla och många gånger oförståeliga, kan bara ha ett mycket begränsat ansvar när förhållandena är på det här sättet, och ändå är det sektorn som ensam får ta konsekvenserna.
Gemenskapens fiskeripolitik är i behov av en mycket djupgående sanering som skapar lösningar för en fiskeindustri som, tvärtemot de normer som styr den, och till och med trots dessa, har kunnat överleva och har gjort sitt bästa för att utvecklas och fortsätta ge kustregionerna inkomster och arbetstillfällen.
Därför insisterar jag än en gång på att när missnöjet med resurspolitiken är uppenbart, vars strålande resultat vi nyligen såg än en gång i rådet i december, med ett system för totala tillåtna fångstmängder (TAC) som uppmuntrar till kassering av fångst, när frågor som den relativa stabiliteten och fritt tillträde fortfarande återstår att lösa, för att inte tala om anpassningen av den enda gemenskapspolitik i vilken det fortfarande finns diskrimineringar av nationella skäl, till fördragen, kan inte kommissionen på allvar föreslå oss sådant utkast till en grönbok som det som den har avfattat.
Om kommissionen verkligen tror att det europeiska fiskets framtid inte bara beror på en enkel ändring av regelverket, utan på åtgärdsförslag som redan finns med i de nuvarande regelverken, om kommissionens storslagna förslag och stora upptäckt för den framtida gemensamma fiskeripolitiken kommer att vara de fleråriga TAC och främjandet av jordbruket, så kanske det är tid, herr talman, att med största allvar be att den lämnar plats åt andra personer som kan tillföra nya idéer och som åtminstone har en känsla för ansvar.
