# ID: svediakorp-gov408754
# author: Hudghton (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 413
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Det var oundvikligt att Gallagher och Poignant i sina betänkanden inte bara skulle kommentera det förflutna utan även i detalj rikta in sig på översynen av den gemensamma fiskeripolitiken, och jag anser att det är helt riktigt att Europaparlamentets ledamöter försöker påverka översynsprocessen innan ett formellt samråd med parlamentet äger rum.
Jag vill hävda att den gemensamma fiskeripolitikens huvudmål, nämligen att bevara fiskbestånden, inte har nåtts, och vi har som en följd därav fått se förändringar i kvoterna från år till år, vilket den nuvarande torskkrisen är ett exempel på.
Vi måste dessutom på nytt undersöka beslutsprocessen och på vilken nivå besluten fattas.
Flera ändringsförslag som lagts fram i mitt namn syftar till att fastställa vissa viktiga principer för översynen av den gemensamma fiskeripolitiken, inklusive att den relativa stabiliteten bör behållas, eftersom de goda skäl som låg till grund för dess införande som grundprincip förblir gällande och att i ljuset av erfarenheter med områden som Shetlandsboxen, bör skyddet av särskilda områden som fastställs på grundval av vetenskapliga råd fortsätta i framtiden.
Och ett system för zonförvaltning, som grundar sig på ICES-områden och som medger att fiskeintressen, vetenskapliga intressen och bevarandeintressen deltar på ett meningsfullt sätt, bör upprättas; inte för att åternationalisera den gemensamma fiskeripolitiken, inte för att minska rådets eller kommissionens makt, utan för att göra det möjligt för varje medlemsstat som har kvoter i en särskild zon att hjälpa till att planera och rekommendera kontroller som är relevanta och lämpliga för dessa områden och därför sannolikt mer framgångsrika.
Den senaste tidens händelser har i Skottland lett till en ännu större brist på förtroende för beslutsprocesser och för den gemensamma fiskeripolitikens struktur.
Hur kan, till exempel, kommissionen försvara oförändrade nivåer för det industriella fisket och till och med ökningar av bifångster av sikfisk, när den samtidigt minskar kvoterna för fisk som är avsedd för mänsklig konsumtion?
Låt oss använda de möjligheter som översynen av den gemensamma fiskeripolitiken ger oss att uppnå en fungerande lösning.
Jag uppmanar kommissionen och rådet att allvarligt överväga zonförvaltning, naturligtvis inom en ram med gemenskapsomfattande mål, så att berörda parter kan delta i högre grad och så att den nya gemensamma fiskeripolitiken, när det väl är beslutad, verkligen kan fylla sitt syfte, nämligen att trygga det europeiska fiskets hållbarhet på lång sikt.
