# ID: svediakorp-gov408752
# author: Miguélez Ramos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 967
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tackar kommissionär Fischler för att han har kommit hit till kammaren i dag.
Han är här på grund av en förfrågan som gjordes av PSE-gruppen under regeringskonferensen och jag vill erinra er om att ni i oktober 1999, en månad innan avtalets utgång, sade här att ni " skulle göra allt som stod i er makt för att finna en lösning " och att ni skulle " blöta era fötter ".
Fjorton månader senare är det gemenskapsflottan som är blöt, men den står i vatten upp till halsen.
Jag anklagar dock inte er för detta.
Jag tror att ni har gjort vad som stod i er makt, vilket i realiteten var mycket lite.
Som jag ser det är problemet att det inte har funnits en samordning av ansträngningarna från kommissionens olika avdelningar, det har inte funnits tillräcklig politisk drivkraft från rådet, och vad som enligt min åsikt är ännu allvarligare; regeringen i det land som berörs mest av detta har inte agerat med skärpa och skicklighet, och har inte arbetat parallellt med unionen.
Herr Varela, jag anser att Prodis besök, vilket jag tycker är mycket positivt, emellertid snarare har oroat sektorn än lugnat den, just på grund av den kritiska tidpunkt som det sker vid.
Så mycket tveksamhet och tvivel finns för närvarande inom sektorn.
Fiskesektorn fortsätter att upprepa att den inte vill ha ett avtal till vilket pris som helst och att den fruktar att ett avtal undertecknas bara för att rädda ansiktet.
Sektorn anser att marockanernas bud - de tekniska villkor som de vill att gemenskapsflottan skall underordna sig - är oacceptabla, och att det finns några ändringar; en rad begränsningar för trål / trålfiske med nedkylning och skaldjursfiskare som inte är godtagbara.
Jag anser att unionen måste ge de marockanska myndigheterna ett klart budskap.
Unionen önskar ett lojalt samarbete med sina partnerländer, och vi kan nu alla konstatera att vi skulle ha tjänat mycket på om den marockanska regeringen hade svarat i tid på gemenskapens anrop.
Det är inte godtagbart att den marockanska regeringen under fjorton månader har upprepat att den inte ville ha ett avtal, och att den nu försöker skylla detta på er, herr Fischler, att avtalet inte blir av och att förhandlingarna avbryts.
Resultatet av detta kommer att bli att de nästa österrikarna - som ni själv - eller svenskarna som förhandlar i Rabat kommer att tro att det som marockanerna verkligen vill, är precis det motsatsen av vad de tänker eller säger.
Hela denna löjliga process, som nu har varat i fjorton månader, leder inte till något gott på grund av den enkla orsaken att inom vissa sektorer i unionen ökar den negativa attityden mot själva Europeiska unionen.
Här tillbringar vi hela dagar med att diskutera underskottet på demokrati och avsaknaden av gott styre av unionen, och när vi sedan har en fråga att ta itu med som direkt påverkar över 4 000 fiskare, låtsas vi inte se det uppenbara och vi gör inte vad vilken regering som helst skulle göra för att försvara en så viktig del av dess produktiva organisation.
Det finns de som anser att ordförande Prodi inte bara skulle ha blockerat fiskerisamarbetet, utan hela Meda-programmet II.
Poignant- och Gallagher-betänkandena förutser många punkter att ta upp till diskussion om den nära förestående reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.
Om vi godkänner en rad ändringar, tror jag att vi kan få två balanserade resolutioner och rätta till några motsägelser.
Men ett välavvägt avtal, som det vi bör uppnå om grönboken, innebär inte att det blir en medelpunkt av olika extrema ståndpunkter, utan ett sammanhängande betänkande som fungerar som stöd för hela sektorns framtid och fiskets möjligheter till överlevnad som en ekonomisk verksamhet i hela Europeiska unionen.
Den jämvikt som vi socialister vill se kan bara uppnås genom en fiskeripolitik som grundas på vetenskapliga kriterier, som anpassas efter marknaden, och genom avskaffandet av den politiska diskriminering som fortfarande lever kvar.
Reformprocessen måste präglas av samråd, som vår kollega Poignant säger, och jag gratulerar honom till hans arbete, vilket han har utfört under svåra omständigheter.
Hans betänkande tydliggör många av de problem som vi kommer att bli tvungna att diskutera under reformprocessen av den gemensamma fiskeripolitiken.
Betänkandet har bidragit med många lösningar, till exempel den socioekonomiska aspekten av fisket, utvecklingen av de sociala aspekterna av den gemensamma fiskeripolitiken och uppdateringen av de kriterier som skall fastställa att en region är beroende av fisket.
Även Gallagher-betänkandet är intressant i den mån som föredraganden nämner sociala aspekter och karakteriserar avtal med tredje land som en grundläggande del av den gemensamma fiskeripolitiken.
Vi begär att klara juridiska och vetenskapliga utlåtanden om restriktionerna för tillträde utarbetas.
Vi anser att det inte får förekomma några som helst diskriminerande inslag av politisk art eller på grundval av nationalitet i reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.
Våra ändringsförslag stöder ett bevarande av den nuvarande gränsen på 6 / 12 sjömil.
Avslutningsvis skulle jag vilja gratulera Varela, och även Cunha, till deras utmärkta betänkanden om den utmaning som globaliseringen innebär och de hot som vissa aspekter av denna innebär för gemenskapens fiskesektor.
Den internationella aspekten av den gemensamma fiskeripolitiken; behovet av att stärka unionens närvaro i multilaterala organisationer är en utmaning som vi måste ta itu med.
Den här frågan kommer att återkomma och den kommer diskuteras många gånger här i kammaren.
Jag gratulerar Varela till hans politiska förutseende, som man nästan kan kalla poetiskt.
