# ID: svediakorp-gov408750
# author: Cunha (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 759
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Jag vill bara be om er förståelse för att jag, innan jag tar upp ämnet för mitt betänkande, tar en minut i anspråk för att säga några ord om Marockofrågan; jag vill nämligen gratulera kommissionär Fischler mycket varmt för det engagemang han har visat i förhandlingarna om att förnya fiskeavtalet med Marocko, denna applåd riktar sig också till kommissionens generaldirektorat för fiske.
Sedan inledningen av förhandlingarna har vi stött på en omedgörlig hållning från de marockanska förhandlarnas sida, och de har använt argument som " fiskbeståndets hållbarhet " för att minska möjligheterna för Europeiska unionens fiskeflotta att få tillgång till fiskevattnen.
Vi vet emellertid att detta inte var de verkliga motiven, de har nämligen inte använt sig av samma kriterier för andra länder som de har skrivit avtal med och i privata avtal med olika aktörer, varav några från Europeiska unionen.
Med tanke på Marockoavtalets betydelse för Europeiska unionens fiskeekonomi, borde man ha gett denna fråga stor politisk prioritet på högsta nivå i själva Europeiska rådet; i rådet (utrikesfrågor) förutom naturligtvis i rådet för fiske.
Det intryck jag har fått är att kommissionär Fischler och hans avdelningar har varit praktiskt taget ensamma i denna kamp, bortsett från en intervention, viktig men sporadisk, från kommissionens ordförande.
Det är svårt att förstå att det från Marockos sida, med tanke på att Europeiska unionen är så många tusen marockaners hemland och då detta land får så många handelsförmåner för att kunna saluföra sina produkter på vår marknad, har funnits en så stor brist på ömsesidighet gentemot vår öppna och samarbetsinriktade inställning.
Gemenskapens myndigheter har därför haft viktiga politiska triumfer att spela ut, på allra högsta nivå och med stöd från de mest berörda medlemsstaterna.
Men vi kan se att denna triumf inte har spelats ut.
Varför det?
I sinom tid lär vi få veta, men hur som helst önskar jag innerligt att man snabbt når fram till ett rimligt förhandlingsresultat.
Låt oss nu gå över till mitt betänkande: till Guinea-Bissau.
Det protokoll som styr fiskeförbindelserna mellan Europeiska unionen och Republiken Guinea-Bissau undertecknades i juni 1997 och trädde i kraft i december samma år och gäller fram till juni innevarande år.
Till följd av en väpnad konflikt i Guinea-Bissau 1998, lade kommissionen fram ett förslag till till rådets och parlamentets beslut om upphävande av avtalet.
Parlamentet ansåg i sitt betänkande av Girao Pereira, rån 1999, att kommissionens förslag var motiverat och legitimt och gav sitt fulla stöd.
Därmed blev det möjligt att upphäva avtalet så länge fientligheterna pågick, därefter skulle upphävandet dras in och stöd beviljas regeringen i Guinea-Bissau för tillfälliga åtgärder till stöd för den lokala fiskesektorn, infrastrukturerna och kontrollverksamheten.
I samband med vissa förfarandemässiga och rättsliga problem som uppstod genom ett tidigare förslag från kommissionen, lägger man nu fram ett nytt förslag.
Denna nya text har som syfte, precis som det tidigare, men med en annorlunda juridisk formulering, att bevilja Guinea-Bissaus legitima myndigheter ett belopp motsvarande den del som inte utbetalats av den ekonomiska ersättningen i enlighet med det gällande protokollet.
Detta belopp uppgår till 6 500 000 euro och är uteslutande avsett för stöd till den lokala fiskeriverksamheten, förstärkning av kontrollmöjligheterna och återuppbyggnad av de under tiden skadade fiskeriinfrastrukturerna.
Kommissionen skall på grundval av ett handlingsprogram som lagts fram av regeringen i Guinea-Bissau betala ut 50 procent av den ekonomiska ersättning som föreskrivs och kommer att betala ut resten så snart regeringen i landet har lagt fram en detaljerad rapport över genomförandet av de planerade åtgärderna och de resultat man uppnått.
Rapporten skall föreläggas kommissionens delegation före den 31 maj 2001.
Men denna frist bör förlängas med hänsyn till de problem regeringen i Guinea-Bissau har för att organisera administrationen till följd av den väpnade konflikten.
Därför har fiskeriutskottet godkänt den 31 maj 2003 som slutfrist för utbetalningarna, i stället för det ursprungliga förslaget om maj 2001.
Med hänsyn till att det förslag som lagts fram av kommissionen i grund och botten är identiskt med det vi gav vårt samtycke till i mars 1999, att den föreskrivna ekonomiska ersättningen motsvarar det belopp som redan fastställts i det gällande fiskeprotokollet och att förslaget har vissa precisa syften, anser jag som föredragande, att parlamentet bör ge sitt samtycke till detta förslag.
