# ID: svediakorp-gov408747
# author: Varela Suanzes-Carpegna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,086
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tackar er för er förståelse.
Jag vill tacka kommissionär Fischler för hans uttalande om fiskeavtalet med Marocko för de ansträngningar han gör i denna svåra förhandling.
Vi visste alla att den skulle bli svår och långvarig.
Jag skulle vilja erinra om, vilket han redan har nämnt, men jag vill betona detta, att det är första gången som en ordförande för Europeiska kommissionen personligen engagerar sig i en förhandling om ett fiskeavtal.
Det bör stå klart för både Europeiska unionens och Marockos medborgare att alla Europeiska unionens institutioner, och på allra högsta nivå, vill ha detta avtal: Europeiska rådet vill ha det, vilket det förklarade i Nice, kommissionens ordförande som reste till Rabat vill ha det, och Europaparlamentet i Strasbourg vill ha det
Den som för tillfället inte vill ha detta avtal, jag säger för tillfället, är Marocko, åtminstone inte enligt de logiska villkor som Europeiska unionen ställer.
Vi får hoppas att vi alla tillsammans snart lyckas övertyga Marocko om de ömsesidiga fördelarna med detta avtal, och att vi kan förknippa ordförande Prodi med denna framgång.
Jag vill helt enkelt be er, herr Fischler, att förhandlingarna återupptas snarast möjligt, omedelbart, om det går, just för att dra fördel av den skjuts framåt som Europeiska kommissionens ordförande har givit.
Jag vill inte att Marockofrågan, som det också har sagts här, avleder vår uppmärksamhet från den mycket viktiga debatt som vi skall genomföra här i dag.
Vi har sammankallats för att diskutera fyra viktiga betänkanden som rör den gemensamma fiskeripolitikens framtid.
Jag kommer förstås att koncentrera mig på det betänkande som jag är föredragande för, men jag vill först gratulera Poignant och Gallagher, och även Cunha, till det fantastiska arbete som de har utfört.
När det gäller mitt betänkande, som jag tror är det första betänkande om globaliseringen inom fisket som en gemenskapsinstitution utarbetar, och jag anser därför att vårt utskott har lyckats med de två initiativbetänkanden som utskottet har beslutat att framställa; det andra är fortfarande under utarbetande.
Angående mitt betänkande vill jag framhålla följande: för det första, herr kommissionär, att fiskesektorn i Europeiska unionen nu måste börja förändra den nästan lantliga eller perifera utformning den nu har, något som kanske beror på det faktum att verksamheten bedrivs isolerat i ytterområden, eller på grund av de höga bidragsbeloppen från gemenskapens BNI som det alltid talas om.
Den globala dimension som fisket har numera måste erkännas.
Vi blir i allt högre grad beroende av importen av fiskeprodukter; vi har en EU-flotta på alla hav och vi har tillräckliga tekniska kunskaper för att inte lämna denna strategiska sektor i händerna på tredje stater.
Därför får inte reformen för år 2002 bara tjäna till att vi skall fortsätta att gräva ner oss i våra egna gemenskapsvatten, våra egna problem och vårt eget elände.
Vi behöver definitivt en väldimensionerad och konkurrenskraftig flotta, på såväl europeisk som global nivå.
Och att den blir mer konkurrenskraftig innebär inte att vi skall roffa åt oss, utan helt enkelt att vi skall utnyttja de resurser som verkligen finns tillgängliga på ett effektivare sätt, och göra det bättre än de andra.
Fisket är, och blir allt mer, en strategisk sektor i egenskap av livsmedelsreserv: sunda och säkra animala proteiner för den växande mänskligheten.
Vi bör innesluta fisket, och detta har även att göra med fiskeavtalet med Marocko, i Europeiska unionens utrikes- och handelspolitik.
Vår unions utrikespolitik angående fisket måste vinna trovärdighet och framtoning, vilket den fortfarande inte har, för att världsopinionen skall bli medveten om vad den i själva verket är: en politik som förs av en maktfaktor inom fisket, i samordning med Förenta nationernas principer, det vill säga, utveckling av den internationella havsrätten, bevarande av fiskeresurser, samarbete för utveckling, osv.
Vi måste därför föra en aktiv politik, både avseende fiskeavtal med tredje land, som anpassas till varje situation, och vi måste gå i spetsen för de regionala fiskeorganisationerna, vilket vi har sagt många gånger, och inte bara vara nöjda med att de femton medlemsstater som i dag utgör Europeiska unionen, och som i framtiden kanske blir tjugo eller tjugofem, alltid kommer att ha samma betydelse som de nu har, till exempel Estland.
Europeiska unionens ministerråd eller FN: s säkerhetsråd är exempel på omröstningar som sker med viktning som baseras på territoriers och befolkningars storlek, och vi måste ta med detta viktiga exempel i beräkningen.
I vårt betänkande hävdar vi att Europeiska unionen fortfarande inte är medveten om den betydelse unionens fiskeintressen har på det internationella planet.
Det är sant, som vi sade förut, att fiskeindustrins andel av gemenskapens BNI är blygsam, men vi får inte glömma bort att gemenskapens flotta är den fjärde i världen.
Och om vi lägger ihop denna fiskeflotta med bearbetningsindustri, saluföring, närliggande industrier, investeringar i andra länder och den specialiserade varvsindustrin, står vi utan tvivel inför det största konglomeratet i världen i fråga om ekonomisk verksamhet relaterad till fiske.
Andra stora fiskeländer, som Förenta staterna eller Japan, är medvetna om detta och är i färd med att investera inom denna sektor.
Vi måste försvara våra intressen utan komplex i Världshandelsorganisationen.
Beträffande vårt system för strukturellt stöd; alla bidrag går inte till fisket, en del av subventionerna syftar till att bevara och kontrollera resurserna, öka säkerheten på fartygen och förbättra fiskets infrastrukturer och de selektiva fångstmetoderna.
Inom WTO måste vi kräva en verklig avreglering av hamnväsendet, investeringsfrihet och etableringsrätt i tredje land med fullständiga rättsliga garantier och fritt tillträde till hamnarna.
Vi kritiserar avsikterna att utvidga de exklusiva ekonomiska zonerna och vi leder en effektiv kamp mot bekvämlighetsflagg.
Allt detta, mina damer och herrar, herr kommissionär, är den verkliga utmaningen för den gemensamma fiskeripolitiken inför globaliseringen av ekonomin.
Europaparlamentet lägger i dag fram detta betänkande som jag överlämnar, som en reflektion för alla inför en historisk reform av den gemensamma fiskeripolitiken, för att vi alla skall ha klart för oss var vi står och vilken väg vi måste ta.
