# ID: svediakorp-gov408636
# author: Casaca (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 433
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär Fischler!
Jag vill först av allt gratulera utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och särskilt föredraganden, Neil Parish, för det lägliga initiativet att ta upp debatten om denna fråga med de europeiska institutionerna.
Det har redan gått 32 år sedan Sicco Mansholt, den ansvarige kommissionären för jordbruksfrågor sedan bildandet av kommissionen 1972, lade fram sitt förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken: Mansholtplanen.
Jag tycker inte att de europeiska institutionerna ännu har hedrat denna stora gestalt i den europeiska politiken som sig bör.
Jag läser i dag återigen denna klassiker och finner fortfarande många viktiga svar på de problem unga jordbrukare har att möta, vilka på ett bra sätt beskrivs i detta betänkande av Neil Parish.
Vi har konstruerat en besvärlig gemensam politik som grundas på stöd per hektar, per djur eller på produktionsresultat; vi har begränsat produktionsrättigheterna och slagit fast kvoter; vi har byggt komplicerade interventionssystem för de internationella marknaderna.
Resultaten har varit klena, med några positiva aspekter men med många andra negativa.
Av de senare framträder effekterna av denna politik i de stora svårigheterna för ungdomar att etablera sig inom jordbruket.
Det värdefulla betänkande som har utarbetats för vårt parlament bekräftar att land fortfarande är den stora investeringen för de europeiska jordbrukarna.
Och att svårigheten att få tillgång till mark är det största problemet för unga jordbrukare.
Enligt denna studie har varje procent ökade subventioner till veteodling, inneburit att priset på jord ökat med 0,4 procent.
Denna effekt har ökat betydligt genom systemen med kvoter och produktionsbegränsningar.
Vi kan därför inte ta itu med det nödvändiga skyddet av och stödet till modernisering och föryngring av jordbruket utan att reflektera över de ändringar vi måste göra i dagens gemensamma jordbrukspolitik.
Alternativet till denna jordbrukspolitiska modell är av nödvändighet en politik som vänder sig till jordbrukarna och deras inkomster, och inte till produktionen, jorden eller boskapen genom vilka inkomsten skapas.
Det måste vara en jordbrukspolitik som fastställs enligt regionala termer och inte sektoriella, och som innehåller miljöprioriteringar, utveckling av landsbygden, yrkesutbildning och en tidigarelagd reform.
För att avsluta vill jag föreslå Neil Parish och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att detta betänkande inte skall vara en ankomstpunkt, utan snarare en utgångspunkt för en djup diskussion om förnyelsen av jordbruket och reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, med ett stort deltagande från organisationer för unga jordbrukare.
Högtidlighållandet av Mansholtplanen kan vara ett bra startämne.
