# ID: svediakorp-gov408630
# author: Doyle (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 603
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Direktivet om dricksvatten, direktivet om avfallshantering, direktiven om risker för allvarliga olyckor, avloppsslam, asbest, bevarande av vilda fåglar, avfallstransporter, för att inte tala om direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, direktivet om nitrater och direktivet om PCB / PCT.
Listan är lång: listan med exempel på mitt lands underlåtenhet att införliva gemenskapens miljölagstiftning.
Trots varningsskrivelser, motiverade utlåtanden, hot om rättsliga åtgärder inför EG-domstolen, fortsätter pinsamheterna.
Vi är näst sämst i fråga om införlivande och utnämnande av platser inom ramen för direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.
Det kan ibland, men det är sällan, finnas befogade skäl till att införlivandet av ett direktiv dröjer, och direktivet om nitrater har i dag särskilt nämnts i det hänseendet.
Men att låta bli att lämna information som kommissionen begär i enlighet med artikel 10 i fördraget i tid och på ett riktigt sätt är oförlåtligt.
Det är det första steget: att svara på kommissionens skrivelser.
Ingen regering bör förlåtas bristande uppfostran och olämpligt uppförande.
Det är en av Irlands och, misstänker jag, många länders
största synd på det område som vi diskuterar.
Enligt artikel 10 skall medlemsstaterna samarbeta aktivt med kommissionen vid behandling av klagomål, för att klargöra fakta och redogöra för officiella ståndpunkter.
Så sent som förra helgen läste jag i de irländska medierna att generaldirektören vid kommissionens miljödirektorat, Curry, i höstas hade klagat till Irlands EU-ambassadör, Denis O ' Leary, över att de irländska myndigheterna inte samarbetade tillräckligt med Bryssel i miljöfrågor.
Kommissionär Wallström skrev i mars till den irländska miljöministern, Dempsey, och föreslog att det stora antal irländska miljöklagomål som för närvarande behandlas av EU-tjänstemännen skall behandlas av hans departement eller av den irländska ombudsmannen.
Inga glädjande nyheter, inga framsteg, kanske inte ens något svar - jag vet inte.
Med 1 procent av gemenskapens befolkning, har vi i Irland skamligt nog svarat för 10 procent av kommissionens miljöklagomål.
Curry hade kraftfulla ord att säga, inte bara om vårt miljödepartement, utan även om vårt finansdepartement, vår miljöskyddsbyrå, vår naturskyddsbyrå och, förvisso, om våra lokala myndigheter.
Ett känsligt och förnuftigt genomförande måste uppmuntras för att säkerställa politiskt och allmänt samarbete och samförstånd om vad som måste uppnås.
Som exempel tar jag ofta - vilket jag också gjorde på ett utskottssammanträde i morse - överlevnaden för det enda beståndet av bomullsväxter i Irland, i det sydöstra hörnet av Wexford.
Detta bestånd ligger på en lokal pilgrimsled.
I sin överdrivna iver att skydda bomullsväxten, beslutade kommunstyrelsen att förbjuda vallfart i området.
Det stod mycket snart klart att trampandet av pilgrimernas fötter - och inte något gudomligt ingripande - i själva verket hade varit en grundförutsättning för det speciella ekosystemet.
Starkare och mer livskraftiga arter, till vardags bättre kända som " ogräs " - trots att det rör sig om vildblommor - fick fotfäste i kolonin och började tränga undan bomullsväxten, när den mänskliga inblandningen väl hade upphört.
Förändringen av den nödvändiga balansen mellan mänsklig aktivitet och miljön ledde till att detta dyrbara ekosystem gick förlorat.
Avslutningsvis får det inte bli ett fall där den sista personen som lämnar ön släcker lyset.
Vi måste leva och tjäna vårt levebröd på dessa platser.
Inte heller kan vi fortsätta med att pantsätta våra barns hälsa och arv.
