# ID: svediakorp-gov408625
# author: Corbey (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Bristerna när det gäller att följa miljölagstiftningen är ett stort problem.
Det är viktigt för oss som medlagstiftare att uttala oss om det, men vi får inte för lättvindigt skylla allt på medlemsstaterna.
Vi måste också se till kvaliteten på och typen av lagstiftning som vi producerar.
Unionen blir allt större och allt mer skiftande.
Vi måste alltså fastställa regler som kan fungera i de olika nationella kulturerna.
Därför tror jag att vi måste vara mindre detaljerade.
Vi måste vara mycket exakta i fråga om de resultat vi vill uppnå, men inte i fråga om det sätt som resultaten skall uppnås på.
Därför anser jag att vi i nitratdirektivet måste hålla fast vid resultatet, maximum 50 milligram.
Litet flexibilitet med avseende på den metod som används för att uppnå målet är inte så farligt.
Ett exempel på bra regler är direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet).
Naturen är ett gemensamt arv, naturskydd är en gemensam uppgift.
Det tjänar inget till att skydda fåglar i det ena landet om de sedan skjuts ner när de flyger över gränsen till ett annat land.
I habitatdirektivet anges ett tydligt mål.
Den metod varmed det målet uppnås är ganska fri.
Direktivet är inte detaljerat utan ger en avvägningsram som ger utrymme för avvägning av lokala eller regionala intressen och det är precis på det sättet vi måste arbeta.
Så länge bara skyddet av fridlysta arter och deras hemvist fortsätter att stå i första rummet.
Naturligtvis förekommer många konflikter i byar och provinser om hur direktivet skall tillämpas.
Det finns exempel på en felaktig tillämpning.
Det skulle behövas tydlig information, men jag är förvånad övar att så många kolleger begär en omprövning av fågel- och habitatdirektivet för att vidare utarbeta vissa begrepp i direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.
Det handlar här om avgörande följder, ersättning och stort allmänt intresse.
Styrkan i direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter är just dess flexibilitet.
Direktivet står för ett modernt naturskydd.
Inga inhägnader runt naturen utan samvetsgrant umgänge med arterna och med den naturliga rikedomen.
Därför tycker jag det är synd att vissa kolleger bidrar till förvirringen genom att i ett ändringsförslag suggerera att den befintliga infrastrukturen borde försvinna eller att stora nya projekt är omöjliga.
