# ID: svediakorp-gov408624
# author: Oomen-Ruijten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 367
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är utmärkt att vi som parlament även förverkligar våra kontrollbefogenheter och att vi granskar de direktiv som får mycket kritik i medlemsstaterna.
Inte bara mycket kritik medlemsstaterna utan även en enorm splittring i Europaparlamentet.
Jag skulle i dag vilja kommentera två direktiv.
För det första är det habitatdirektivet och för det andra är det nitratdirektivet.
Vad har de båda direktiven gemensamt?
Det är att medlemsstaterna från Europa fått långtgående behörighet att själva anvisa naturområden, vilka arter som skall fridlysas, men även känsliga områden, särskilt när det gäller nitratdirektivet.
Nu hör jag från ledamöterna i den nederländska riksdagens andra kammare allt oftare: vad har ni egentligen gjort av det här?
Det är dock inte EU som har förordnat att hela Nederländerna skall anvisas som nitratkänsligt område.
Det är Nederländerna själv som har gjort det.
Det är då vår sak, bland annat tack vare den goda hjälpen från ett antal kolleger, att undersöka hur vi med ansökningar om avvikelse kan införa ändringar i till exempel nitratlagstiftningen för att på ett anständigt sätt möjliggöra målet, en minskning av nitrathalten.
Samma sak gäller för habitatdirektivet.
När jag tänker på dagens drama, att ett gränsöverskridande industriområde mellan Aachen och Maastricht lamslås för femtielfte gången för att två europeiska hamstrar påträffades.
De här hamstrarna bortfördes eftersom en aktionsgrupp för skyddande och bevarande av den rasen tänkte: om vi nu kidnappar hamstrarna så kan vi låta dem para sig.
Påtvingad parning lyckas inte ens hos djuren.
Återigen har ett gränsöverskridande industriområde stängts av konstitutionsutskottet.
Medan det inte hade behövt ske om man tittat mycket noga på habitatdirektivet och om man på rätt sätt tolkat ordningen med avseende på de områden där det behövs ett bevarande.
Vad vi borde göra, och därför stöder jag betänkandet om habitatdirektivet och likaså nitratdirektivet, är att Europeiska kommissionen tydligt klargör vad som är rätt och vad som är fel och måhända även med en tydlig nederländsk påskrift.
Principerna är avtalade, principerna är bra, men det sätt som medlemsstaterna hanterar dem på är absolut undermåligt.
