# ID: svediakorp-gov408621
# author: Bowe (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 431
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag måste först av allt tacka kommissionären och utskottsordföranden och andra kolleger för deras visdomsord.
Vi har hört flera mycket positiva och tydliga utfästelser om att göra någonting åt det här mycket allvarliga problemet.
Men det räcker inte med ord, vi måste vidta åtgärder och handla, och vi kan inte lita på att medlemsstaterna klarar av saken på egen hand.
Även om företrädare för rådet var här, vilket de inte verkar vara, och även om de var redo att göra uttalanden, vilket de inte verkar vara, skulle vi inte kunna överlämna till dem att göra allt arbete på egen hand.
Vi behöver någon slags väktare som övervakar och garanterar att lagstiftningen genomförs.
Tyvärr tycks vår egen miljöbyrå inte vara redo för den uppgiften ännu.
Vi kan inte göra annat än att hoppas.
Så, vilka lösningar finns att tillgå?
Vad kan parlamentariker göra?
Till att börja med är de tre betänkanden som parlamentet i dag behandlar en början.
I betänkandena namnger man och skämmer ut.
Man efterlyser böter.
Man föreslår ytterligare förbättringar.
Men i betänkandena tar man också upp något som vi i parlamentet måste ta till oss.
Man säger i huvudsak att dålig lagstiftning aldrig borde ha hamnat i lagboken.
Och det är en läxa som vi måste begrunda.
Kanske måste vi börja överväga att göra mindre, men bättre.
Vi har talat om att göra det, men till synes inte gjort det än.
När vi sätter upp bättre lagstiftning på dagordningen i framtiden, måste den respekteras.
På grund av medlemsstaternas misslyckande med att genomföra lagstiftning, ett typexempel är lagstiftningen om PCB och PCT, står vi nu inför det ytterst allvarliga problemet med en långsiktig förorening av vår näringskedja av en beständig giftig kemikalie.
Den giftiga kemikalien håller sakta men säkert på att ansamlas i människans näringskedja, och i vissa feta ämnen, ett typexempel är smör, och i vissa fall fet fisk, som lax, är den redan uppe på nivåer som överstiger Världshälsoorganisationens rekommendationer.
Kemikalierna är nu på väg uppåt i näringskedjan och har nått den punkt där våra barn intar mängder av dessa toxiner som överstiger dem som rekommenderas av Världshälsoorganisationen.
Om vi inte är beredda att vidta långtgående åtgärder snabbt i framtiden, kommer vi att få se ytterligare problem av detta slag påverka framtidens generationer.
Vi är skyldiga de framtida generationerna att driva denna fråga.
