# ID: svediakorp-gov408613
# author: Jackson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 928
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Parlamentets utskott för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor oroar sig i allt högre grad över att vi antar europeisk miljölagstiftning och sedan struntar i att genomföra den på ett riktigt sätt.
För att tala klarspråk anser vi att ministerrådet, kommissionen och Europaparlamentet medverkar till att vilseleda allmänheten.
Opinionsundersökningar visar att det stora flertalet människor tycker att miljöfrågor är viktiga och bör behandlas på europeisk nivå.
Vi antar lagstiftning som tycks uppfylla detta behov.
Men det finns i själva verket allt för många fall där miljölagar ignoreras, mål inte uppfylls, rapporter inte sänds in till kommissionen i tid och där de länder som bryter mot lagen går ostraffade.
Syftet med den här debatten är att belysa vad som går fel och försöka göra någonting åt det.
Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor har sammanställt tre betänkanden - vi kallar dem " insiktsbetänkanden " -, i vilka vi grundar oss på den modell som används i USA: s kongress.
Vi har funnit att direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter är låst av kontroverser och processer.
Direktivet om PCB / PCT kännetecknas av medlemsstaternas oförmåga att lämna de ytterst viktiga förteckningarna över sina lager.
Direktivet om nitrater var sannolikt dömt redan från början, och alla länder utom två - Danmark och Sverige, naturligtvis - har nu dragits inför rätta på grund av att de inte har genomfört det.
Det är mycket troligt att dessa brister upprepas genom hela EU: s miljölagstiftning.
Vad kan göras åt det?
Vi hoppas, för det första, att kommissionen, i handlingsprogrammet för miljön, som världen otåligt väntar på, kommer att anslå tillräckliga resurser för att följa upp vad som har hänt med lagstiftningen.
Det skulle vara intressant att höra från kommissionären ungefär hur många personer i hennes direktorat som ansvarar för detta, jämfört med dem som övervakar införandet av ny lagstiftning.
För det andra behövs det en mycket ärligare debatt - nationellt och på europeisk nivå - om de verkliga möjligheterna att nå de miljömål som fastställs i utkast till lagstiftning.
Vi misstänker att medlemsstaterna alltför ofta undertecknar " gröna " lagar på grund av det ser bra ut att göra det och på grund av att det anses vara politiskt okänsligt att motsätta sig eller anpassa dem.
Om de i själva verket inte kan uppfylla vad de har åtagit sig, skadar sådana länder den gröna saken.
Om tyskarna och andra, för att ta ett exempel, nu har problem med direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, varför fick vi då inte höra mer om det när det direktivet behandlades i parlamentet?
Och röstade den tyska regeringen verkligen emot direktivet från början?
Kostnaden för " uppstädningslagar " måste självklart beaktas när en ny lag antas.
Ett bra exempel på ett misslyckande att göra det ser vi i samband med direktivet om avloppsvatten från tätbebyggelse, som regeringen i Bryssel inte har råd att följa.
Vi misstänker att samma sak kommer att hända med direktivet om nationella utsläppstak.
För det tredje vill vi att medlemsstaterna skall bygga upp en infrastruktur som gör det möjligt för dem - för dem alla - att genomföra den övervakning som måste åtfölja ett riktigt genomförande av många av de EG-direktiv som vi antar här.
Mina kolleger och jag blev mycket besvikna över att rådet ansåg att det inte kunde säga ja till vårt förslag om att omvandla rekommendationen om miljöinspektioner till ett direktiv.
Vi krävde inte ett EU-inspektorat, utan bara att medlemsstaterna skulle enas om att uppgradera sina nationella kontrollmyndigheter till en gemensam hög standard.
Vi kommer att fortsätta att driva denna idé om två år, när frågan bör återkomma till oss.
För det fjärde vill vi att kommissionen mycket snabbare skall vidta åtgärder för att ställa medlemsstater inför rätta, när dessa bryter mot gemenskapslagstiftningen.
I förra veckan betalade den grekiska regeringen, som verkligen inte har råd att göra det, den andra avbetalningen på en bot, vilket innebär att den nu har betalt över 2 miljoner euro, till följd av underlåtenhet att följa ett utslag från domstolen om avfallsdumpning på Kreta.
Detta var tretton år efter det att kommissionen tog emot det första klagomålet om dumpningen av avfall och inte mindre än nitton år efter det att det aktuella direktivet trädde i kraft.
Det är absurt att ett fattigt land försätter sig i en situation där det betalar tillbaka pengar till Bryssel, men det är lika absurt att ärendet har tagit så lång tid.
Låt mig avslutningsvis säga att vi i parlamentet varken förfäras eller roas av idén att Europaparlamentet bara bör ha del i antagandet av lagstiftning och inte i uppföljningen av densamma.
Rådet (miljö) förvånades uppenbarligen över att vi hade inkräktat på deras område och över att vi hade för avsikt att ta rekommendationen om miljöinspektioner på stort allvar, och det uttryckte till och med sitt ogillande över detta.
Som vi alla vet, är det Europaparlamentets ledamöter som får klä skott för allmänhetens kritik över dåligt genomförande.
Allmänheten har en benägenhet att klaga hos oss, inte hos rådet (miljö).
I den europeiska allmänhetens och miljöns intresse kommer vi att fortsätta driva denna fråga, och vi kommer inte att ge efter.
