# ID: svediakorp-gov408576
# author: Esclopé (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 535
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Skydd och främjande av vårt arv i varje stat är grundläggande i betydelsen att de säkerställer våra identiteter och särdrag och tar hänsyn till skillnader.
Dessa tillgångar, vare sig det gäller kulturarv, arkitekturarv, ekonomiskt arv eller naturarv, kommer från det förflutna: Att skydda dem är inte en kamp för eftertrupperna utan tvärtom ett tecken på att vi förbereder framtiden.
Således är det såsom Ernest Renan skrev: " De enda framstegsmänniskorna är de som utgår från en djup respekt för det förflutna ".
Vi måste således dra fördel av rikedomarna från vårt förflutna, vårt arv, våra rötter och till och med våra äldsta traditioner för att förbereda morgondagens liv.
Tack vare rikedomen och den kulturella mångfalden kommer vi sålunda att kunna säkra en bättre kunskap om oss själva.
Men för att göra det måste vi ta hänsyn till vårt arvs samtliga olikheter och skillnader, och det är bara genom ett utnyttjande av subsidiaritetsprincipen som det skall kunna ske.
Tack vare denna princip kommer vi sålunda att kunna bevara, utveckla och överföra vårt arv, vår kultur och våra traditioner.
Att låta ett av dem försvinna eller krympa det som ett getskinn (såsom jakten, landsbygdslivet eller gastronomin), det är att klippa av kedjan för överföring av våra rikedomar och våra levnadssätt, det är att framkalla en kulturell utarmning som till slut kommer att leda till att en form skapas enligt vilken alla måste formas för att leva i ett banalt, men fogligare, samhälle som kan kontrolleras av ledare och makthavare.
Man får inte acceptera det.
Ur denna synvinkel när det gäller skydd, bevarande och främjande av vårt arv måste vi således värna om arkitekturen, stödja hantverket, skydda och rehabilitera våra landskap men, och jag betonar denna punkt, utan att stänga in dem i en kupa och utan att utestänga traditioner och kulturella sedvänjor som försiggår där.
Vi måste också säkra rätten till olikhet och stöd till bevarandet av alla dessa värden eftersom landsbygdslivet har rätt att existera i detta höggradigt urbana samhälle.
Enligt detta betänkande, även om det förvisso är viktigt att skydda tredje mans och unionens arv, är det således lika viktigt och grundläggande att skydda våra länders och regioners arv.
Vi tar därför med tillfredsställelse emot allt som tillkännages när det gäller att beakta detta arv i de olika projekten för yrkesutbildning i skydd och restaurering av detta arv.
På samma sätt är det med stöd och försvar av hantverksverksamhet, en betydande sysselsättningsskapande sektor, såvida man inte kväver den med pedantiska och orealistiska föreskrifter, såsom man har gjort i fråga om torgförsäljare.
Vi vill dock reservera oss i fråga om de europeiska föreskrifter som under sken av miljöskydd (ändå ett alltför exklusivt uttryck) bara kommer att utplåna traditioner och lokala sedvänjor som utgör en väsentlig del av vår landsbygdskultur vilket emellertid är motsatsen till det mål som vill uppnås genom detta betänkande, som vi stöder men för vilket vi av denna orsak lägger ner vår röst.
