# ID: svediakorp-gov408574
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 503
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru Veyracs betänkande visar goda avsikter och innehåller vissa uppbyggliga förslag.
Av dessa skäl röstade KKE: s europaparlamentariker för betänkandet.
Likväl är vi verkligen rädda för att förslagen riktar sig till dem som " inte har känsliga öron ".
Det är känt för alla att kultur- och naturarvet hotas med total förstörelse av verksamheter som både försämrar och förstör stadsmiljön och landskapsbilden i vilka finns ovärderliga delar av ett sådant arv.
Det överdrivna och okontrollerade utnyttjandet av mark, det ökade byggandet i städernas historiska centra, i grönområden och på fria ytor, frånvaron av åtgärder för verkligt skydd av miljön i skogen och naturen är resultatet av ett ständigt skärpt angrepp på naturen och på det kulturella landskapet.
Allt detta inträffar naturligtvis inte av en slump genom några illvilliga personer utan är en direkt följd av en politik som kommersialiserar allt, med enda riktmärke att säkra allt större vinster.
Utmärkande är exemplet med företaget TVX Gold och deras anläggningar i Olympiada i Halkidiki, nära Stageira, Aristoteles födelseort, där de har förstört skogen och utsätter minnesmärkena för fara, och som om inte det skulle räcka har områdets invånare dragits inför domstol och dömts eftersom de har vågat försvara sin historiska miljö och sin natur.
Man skulle också kunna hämta många exempel från de katastrofer som sker eller har planerats med anledning av Olympiska spelen år 2004 i Aten.
Europeiska unionen inte bara underlåter att göra något för att hindra och ta itu med sådana företeelser utan tvärtom kommer det huvudsakliga stödet för denna politik därifrån.
EU finansierar byggnads- och anläggningsarbeten som uppförs inom arkeologiska områden och som begraver och förstör antika minnesmärken såsom i fallet med Akropolismuseet.
För närvarande upphäver den grekiska regeringen artikel 24 i författningen och avskaffar på det viset det åtminstone elementära rättsliga skydd som har funnits för skogen, utan minsta reaktion från EU.
EU har en förkärlek för stora och pompösa ord om kulturen och, trots att det kulturella arvet har förklarats utgöra ett grundläggande element i ett samhälles specifika identitet och i dess historiska utveckling, har inget gjorts från EU: s sida för att återföra Parthenons marmor till den naturliga och historiska plats av vilken den utgör en oskiljbar del såsom ett minsta faktiskt bevis på respekt för det kulturella och historiska arvet och skydd för att historien blir ihågkommen.
EU förblir också likgiltig inför både plundringen av minnesmärkena på norra Cypern och den brutala förstörelse de åsamkats av den turkiska ockupationsmakten.
Slutligen har EU ett enormt ansvar för förstörelsen av minnesmärken genom bombningarna under angreppet på Jugoslavien.
Denna situation kan varken behandlas med halvmesyrer, fagert tal eller - naturligtvis - inom ramarna för marknadens logik.
Det krävs mobilisering av en hel massrörelse, av alla förmedlare av kultur samt alla arbetande och det krävs beslut om en annan politik som respekterar den arbetande människan och resultaten av hennes skapande.
