# ID: svediakorp-gov408552
# author: Van Lancker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 600
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kolleger!
Jag skulle vilja börja med att tacka Ria Oomen-Ruijten för det goda samarbetet i samband med det här betänkandet.
Jag tycker det var en bra idé att genom ett initiativbetänkande på nytt plocka fram ett antal krav som parlamentet ställde 1998, med anledning av mitt eget betänkande som var baserat på en petition från gränsarbetare.
Under de tre åren har det på det juridiska området mycket riktigt inte hänt så mycket.
Vi har ofta sagt att gränsområden är litet av en barometer på den europeiska integreringen.
Om det verkligen är så, tror jag att det inte är så gott ställt med den integreringen i dag.
Det har nämligen gjorts mycket litet framsteg, det är bara genom EG-domstolen som det hänt något.
Jag beklagar förresten också att bedömningen av gränseffekter inte ens tagits upp på den sociala dagordningen och att Nicefördraget inte heller medfört någon förbättring med avseende på beslutsprocessen runt förordning 1408 / 71, vilket endast gör saken svårare.
Under tiden står världen inte still och pågår det skattereformer i alla möjliga länder, är den sociala trygghetslagstiftningen i full rörelse, kompletteras lagsystem med extra system.
Flera länder hittar också, inom ramen för att förena arbete, familj och fritid med varandra, på alla möjliga system för yrkesledighet som sedan endast gäller för den egna befolkningen och tyvärr inte för gränsarbetare.
Jag ger därför Europeiska kommissionen helt rätt i att starta en utredning av det belgiska systemet för yrkesledighet som tyvärr inte gäller för nederländare fast det nederländska systemet däremot gäller för belgare.
Gränsarbetare är extra missgynnade i jämförelse med andra medborgare som utnyttjar den fria rörligheten för personer.
Ofta arbetar de i ett land och bor i ett annat och betalar skatt i ett land och sina sociala bidrag i ett annat.
Om vi hoppas att det är något sammanhang mellan skattepolitiken och den sociala trygghetspolitiken i ett land så är det en utopi att tänka sig att det sker mellan länder och därigenom hamnar gränsarbetarna ständigt i kläm.
Inte ens de mest övertygade europeiska federalisterna bland oss vågar drömma om utopin att det en gång skall finnas ett harmoniserat system för den sociala tryggheten eller ett harmoniserat skattesystem i Europa.
Vi måste alltså hitta andra kreativa lösningar.
Jag skulle vilja ta upp två.
Först och främst plockar Oomen-Ruijten i sitt betänkande på nytt fram Europaparlamentets krav på ett obligatoriskt system för bedömning av gränseffekter för medlemsstaterna vid alla lagändringar som berör social trygghet och skatter, med en kompensation för de nackdelar som gränsarbetare kan drabbas av, en praxis som förresten motvilligt tillämpas i vissa länder.
Min partigrupp har därför också litet problem med Oomen-Ruijtens försvagande av den tidigare texten.
Vi anser att införandet av den bedömningen måste fortsätta vara brådskande och att kompensationen måste bli obligatorisk.
För det andra måste vi våga driva slutsatserna från 1998 en bit längre.
Då kunde vi inte göra oss av med den ryska rouletten för gränsarbetarna.
Vi måste äntligen välja en betalningsprincip, antingen principen om bosättningsland eller också principen om arbetsland.
Jag tycker att det finns ett överskott av argument för att välja principen om arbetsland.
Jag tycker därför också att min partigrupp skall rösta emot ändringsförslagen av Oomen-Ruijten och emot de av Manders som vill plocka bort den principen.
Jag hoppas att det här betänkandet går igenom plenarbehandlingen utan ändringar och att gränsarbetarna äntligen kan komma ett litet steg framåt igen.
