# ID: svediakorp-gov408550
# author: Oomen-Ruijten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 811
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Det var en överraskning för mig också att den här diskussionen skulle hållas redan i dag.
I över 21 år, så länge jag varit verksam i politiken, i den andra kammaren, men även i Europaparlamentet, har jag varit intresserad av ämnet gränsarbete.
Det intresserar mig inte bara av den anledningen att jag dagligen konfronteras med de problem som gränsarbetare erfar med att bo i en medlemsstat och arbeta i en annan, det intresserar mig också för att det ligger så mycket teknik bakom, mycket teknik som måste anpassas varje år.
Det intresserar mig också eftersom det visar att parlament, särskilt nationella parlament, inte sätter tillräcklig fart på det.
Det intresserar mig dessutom eftersom det som tydligen inte kan regleras politiskt däremot kan regleras av EG-domstolen och allt fler medlemsstater får tillsägelser för att rätta till fel som enkelt kan ordnas.
Det för mig till en anmärkning till Europeiska kommissionen.
Jag beskyller inte Europeiska kommissionen för något.
Det är särskilt rådet, det är rådets ledamöter som inte är beredda att ge gott om utrymme för gränsarbetet och vi som politiker, särskilt nationella politiker, överlåter det alltså till EG-domstolen.
Det tycker jag inte går för sig längre, jag tycker att det inte längre behövs och att vi måste försöka förändra det med alla medel.
Det jag vill i mitt betänkande, och jag tackar alla kolleger som har stött det, jag tackar också dem som arbetat på det före mig, är fyra saker.
Allra först uppmanar jag kommissionen att brådskande lägga fram ett direktiv i vilket ett system för bedömning av gränseffekter utarbetas.
Det är en uppmaning som redan från och med 1990 riktats till Europeiska kommissionen respektive till medlemsstaterna.
Med ett system för bedömning av gränseffekter menar vi att det varje gång social-, skatte- eller hälso- och sjukvårdslagstiftning ändras i medlemsstaterna så måste det då göras en bedömning av vilka effekter det har på de personer som bor i den ena medlemsstaten och arbetar i den andra.
Varför?
Inte för att man rättar till något på det sättet utan för att man fungerar förebyggande, för att man därmed förebygger att det uppstår problem.
Min andra uppmaning till rådet är att man väldigt snabbt slutför förbättringarna i förordning nr.
1408.
Det ärendet ligger nu, tror jag, sedan två år hos ministerrådet, ministerrådet för sociala frågor.
Det innehåller ett antal förbättringar för gränsarbetare men det innehåller också, och kollega Doorn talade i går om SLIM, en hel del saker som gör det hela mycket enklare, lättare och läsligare.
Det måste rådet göra något åt, vi har som parlament medbeslutanderätt i det ärendet.
Rådet måste dock besluta enhälligt och jag hoppas att det kan hända något där.
Den tredje saken är att jag tycker att kommissionen borde vara litet mer uppmärksam på alla bilaterala skatteavtal som sluts, för att kontrollera att principerna följs, varvid skatter och social trygghet borde gå hand i hand för att förhindra problem och förhindra att människor hamnar i kläm.
Kommissionen borde stå litet stadigare på den punkten och kontrollera de bilaterala skatteavtalen litet mer, även på förhand.
Den fjärde punkten gäller sjukvårdskostnader, möjligheten att utnyttja förmånerna för medicinsk vård i en annan medlemsstat.
Det har vi en dom om.
Även där har politiken svikit.
Vi har en dom från domstolen, Kohll-Decker är det mest kända, och från mitt eget område, jag kommer från ett gränsområde, känner jag också till personer som vänt sig till domstolen.
Herr talman!
Varken medlemsstaterna eller kommissionen har någonsin lagt fram något om det för parlamentet.
Det är illa.
Vi får inte överlåta det på domare, vi måste själva som politiker kunna göra något åt det.
Jag vet mycket väl att det cirkulerade ett meddelande från den förra kommissionären, Flynn.
Jag vet att man inte gillade resultaten av det.
Det innebär dock att man nu, och det uppmanar jag kommissionen att göra, skall skapa klarhet och tydlighet på den punkten.
Aktiva, men även f.d. aktiva, gränsarbetares situation står på spel.
Det som gäller för Kohll-Decker, gäller för alla människor som bor nära gränsen.
Jag ber mina kolleger att röst för betänkandet och även för de ändringsförslag som jag lagt fram.
Det gör jag eftersom gränsarbete inte längre är ett problem för den gamla unionen med 15 medlemsstater.
Det blir även ett dagligt problem för marknadsfunktionen, även för de nya medlemsstaterna.
Därför ber jag om ett så stort stöd som möjligt.
