# ID: svediakorp-gov408524
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,772
# sentences: 70
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar ledamöter!
Först vill jag tacka herrarna Garriga, McCartin, Staes och Dell ' Alba för betänkandena om de totalt 10 rapporterna från revisionsrätten, som omfattar tidsperioden 1999 / 2000, respektive har offentliggjorts om den.
Jag tror att debatten här har visat hur värdefulla revisionsrättens särskilda rapporter är, eftersom de mycket detaljerat går in på särskilda problemsituationer.
Som kommissionär kan jag bara intensivt välkomna dessa särskilda rapporter, eftersom de gör det möjligt att gå in på aktuell kritik, och revisionsrätten placerar också sina särskilda rapporter så bra att de genast kan införlivas i nya förslag från kommissionen.
Jag måste naturligtvis fatta mig kort och kan bara delvis och på några punkter gå in på parlamentets mycket utförliga och värdefulla betänkanden, till att börja med Garrigas betänkande och era redogörelser för de egna medlen, herr Pomés Ruiz.
Varje år uppbärs 14 miljarder euro i tullar för att finansiera den europeiska budgeten, och en stor del av detta belopp faller på säkerheter och borgensförbindelser.
Kommissionen har under de senaste åren bemödat sig om att väsentligt förbättra bestämmelserna på detta område.
Jag kan nämna att nya bestämmelser om transitförfarandet trätt i kraft på tullområdet under 1999 och 2000.
De medger en bättre övervakning både av transitförfarandena och avvecklingen av de säkerheter som ställts för att säkra dessa processer.
Gemenskapens tullkodex har just ändrats och ändringen har trätt i kraft.
Förra året anslöts 7 medlemsstater till det nya datorstödda transitförfarandet.
Det var ett område där parlamentet har initierat väldigt mycket genom sin undersökningskommitté, som ju har gett många konkreta resultat, vilka kommissionen nu arbetar med.
Framför allt är det också betydelsefullt att nu kandidatländerna direkt involveras i detta datorstödda system, i detta nya förfarande.
Beträffande följderna i händelse av oriktigheter vid tullförfarandet och frågan om det då också skall betalas ränta, pågår två förfaranden gentemot Tyskland rörande kränkning av fördrag, och man överväger att inleda liknande förfaranden mot Österrike, Belgien och Danmark.
Kommissionen kommer dessutom - det vill jag påpeka - under de närmaste dagarna att lägga fram sin rapport om systemet med egna medel för tidsperioden 1997 - 1999.
Totalt sett är det kommissionens avsikt att medlemsstaterna skall bära en större del av ansvaret inom tullväsendet.
Jag anser att i händelse av misstag inom förvaltningen, som leder till minskning av tullintäkterna, i framtiden andra bestämmelser bör gälla än de som nu är i kraft, dvs. dessa medlemsstater skall då också ansvara för minskningen av intäkterna om misstag begåtts.
Det är helt enkelt ett dåligt system, att den senaste pelaren för finansiering av EU: s budget måste rycka in, att i det fallet nämligen alla medlemsstater måste betala i proportion till sin andel av bruttonationalprodukten.
Med andra ord ser systemet för ögonblicket ut på följande vis: Den som har en slarvig förvaltning, blir belönad, och den som gör särskilda ansträngningar får sitta emellan.
Ett sådant system borde egentligen också finansministrarna obetingat vilja ändra på.
För ögonblicket finns det inget förslag om detta, men kommissionen kommer även i fortsättningen att insistera på det.
Och nu till det mycket viktiga betänkandet om jordbruket, herr McCartin.
Jag tackar för dessa betänkanden.
De omfattar mjölkpulver, smörfett, spannmål och svinpest.
Jag vill göra några korta påpekanden om detta, och, fru Rühle, jag kan bara hålla med er om att även detta betänkande än en gång visar hur många områden som snarast kräver reformer.
Inom hela mjölkproduktionsområdet har vi ett överskott, och det resulterar i många ytterligare problem, i synnerhet beträffande ekonomistyrningen, eftersom detta överskott kräver specifika åtgärder för att främja avsättningen av skummjölkspulver och smörfett, vilka alltid orsakar mycket stora problem i ekonomistyrningen eller - med andra ord - kan ge anledning till bedrägerier.
Den kritik som yttrades i den särskilda rapporten har föranlett kommissionen att på fyra punkter göra förbättringar och förenklingar när det gäller skummjölken.
Definitionen av det skummjölkspulver som är stödberättigat har preciserats, kontrollförfarandena har granskats, i synnerhet beträffande fastställande av vassla i skummjölkspulvret, och stödet för flytande skummjölk för foderändamål har avskaffats efter att förhållandet mellan kostnader och intäkter övervägts, något som också orsakade en mängd kritik.
Men denna åtgärd var nödvändig eftersom revisionsrättens kritik även på detta område var så intensiv, att man måste ta konsekvenserna av det.
När det gäller smörfettet - även detta är en fråga som har sitt upphov i den överproduktion som vi har på detta område - kan jag bekräfta att koncentrationen på utbetalning av stöd till endast några få medlemsstater kommer att granskas vid den förestående utvärderingen av mjölksektorn.
Denna koncentration är inte något ovanligt, men trots detta tar vi också här upp era påpekanden än en gång.
Revisionsrättens konstaterande om bristande kontroll tar man nu hänsyn till när räkenskaperna avslutas.
I den tredje särskilda rapporten om effekterna inom spannmålssektorn har revisionsrätten gjort en bedömning av de reformåtgärder som inleddes 1992.
De tjänade som grundval för kommissionens egen utvärdering.
I resolutionsförslaget kräver parlamentet genom er, herr McCartin, att direktstöden skall graderas så att man på ett mer balanserat sätt kan göra en uppställning av den nuvarande fördelningen av inkomsterna mellan välbärgade och mindre välbärgade regioner, men också mellan stora och små företag.
Detta är i viss mån möjligt, men det tas inte i anspråk av alla medlemsstater, och även här krävs det förbättringar.
Ni tar sedan i betänkandet också upp den viktiga frågan om samfinansiering av direktstöden.
Vi vet vad det blev av denna fråga i Agenda 2000.
Men kommissionen anser att inom ramen för midterm review måste också detta diskuteras igen.
När det gäller svinpesten bara en kort kommentar: Också kommissionen anser att det efter den senaste epidemin nu finns ett trängande behov av en omarbetning av hithörande lagstiftning.
Den har därför lagt fram ett förslag om det och dessutom, som konsekvens av detta, omstrukturerat kommissionens veterinärtjänst.
Kommissionen är ense med er, herr McCartin, om att producenterna bör ta en större del av det ekonomiska ansvaret när det gäller att bekämpa djursjukdomar.
Kommissionen kommer i detta sammanhang att genomföra en undersökning beträffande instrument för riskhantering inom jordbruket, och denna undersökning kommer att läggas fram under årets första månader och kommer säkert att diskuteras intensivt här i kammaren.
Herr Staes, nu till ert betänkande, som kommissionen tackar så hjärtligt för.
Under perioden 1996-1998, som revisionsrättens särskilda rapport hänför sig till, arbetade kommissionen - och det har ni respekterat - under mycket svåra lokala politiska förhållanden.
Ni nämner de särskilda förhållandena, särskilt vid finansieringen av the open broadcasting network.
Här var det nödvändigt att å ena sidan förfoga över mycket kvalificerad utrustning och å andra sidan se till att även förmedlingen av informationen var mycket kvalificerad, för att förbereda valen 1996 respektive ha en oberoende rapportering.
Kommissionen måste dock medge att det på flera områden fanns anledning till mycken kritik, och har ju också tagit konsekvenserna av det.
Nu beträffande EU: s förhållande som finansiär och den höge representantens tjänst och organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) som mottagare av medlen.
Detta förhållande är i själva verket inte så enkelt.
Klandret mot kommissionen på grund av en del brister i förvaltningen måste egentligen riktas mot de internationella organisationerna.
Det handlar inte om att förneka ansvaret.
Det visar bara att det ju ibland finns svårigheter i samarbetet, som delvis är strukturellt betingade.
Revisionsrätten föreslår nu, liksom i årsrapporten 1999, att internationella organisationer inte skall åtnjuta projektfinansiering, utan tillerkännas budgetbidrag.
Men hur skall kommissionen genomföra stödet till internationella organisationer med ett uteslutande politiskt mandat, om dessa organisationer har svårigheter att på ett korrekt sätt genomföra de förvaltnings- och finansnormer som hänger samman med gemenskapens stöd?
Här krävs det fortsatta samtal och regleringar.
Beträffande frågan om återförande av flyktingar och byggnation av bostäder i Bosnien-Hercegovina, som ju också behandlas i betänkandet: Kommissionen kunde, med hjälp av projekt som finansierades genom Phare- och Obnova-programmen, nu uppnå liknande framgångar för den nya bosättningen som andra finansiärer.
Situationen som kritiserades i årsrapporten 1999, att återförandet av flyktingarna är bristfälligt, har förbättrats sedan revisionsrättens rapport gavs ut.
Jag vill också än en gång påpeka att kommissionen har tagit konsekvenserna av flera fel som gjordes i Bosnien-Hercegovina när EU-stödet lämnades, och har organiserat förvaltningen av EU-stödet exempelvis i Kosovo på en helt annan grundval.
Beträffande Dell ' Albas omfattande betänkande - det gäller frågan om additionalitet för strukturfonderna, industriområdena, initiativet om sysselsättning för ungdomen och de internationella fonderna för Irland och Peace-programmet.
Även här måste jag inskränka mig till några få påpekanden.
Strukturfondsförordningen av juni 1999 innehåller beträffande kriteriet med additionalitet för åtgärderna nu nya föreskrifter, som förhoppningsvis kan bidra till att det i framtiden inte längre finns någon anledning till sådan kritik som revisionsrätten utövade i fråga om den senaste stödperioden.
Beträffande revisionsrättens rapport om industriområden: En av kärnpunkterna i reformen av strukturfonderna 1999 är att stärka kontroll- och utvärderingsinstrumenten, med vilka det kommer att bli lättare att visa vart pengarna går.
Förordningarna sörjer nu för en klarare ansvarsfördelning mellan kommissionen och medlemsstaterna.
Låt mig avslutningsvis helt kort också gå in på betänkandet om Peace-programmet.
Parlamentet har uttalat sin djupa oro över det ofta långsamma förverkligandet av Peace-programmet i Nordirland och krävt en öppen budget.
Stödet till konsolideringen av fredsprocessen i Nordirland och stödet särskilt till det gränsövergripande samarbetet genom de lokala initiativen, som Hume än en gång refererat till, var inte bara ett innovativt mål, utan enligt min åsikt också rätt program, och det gläder mig att jag än en gång kan notera att det stöds av parlamentet.
Även detta program startades under mycket svåra betingelser.
Som visas i revisionsrättens rapport kunde det i slutändan ändå bidra till att stödja freds- och försoningsprocessen i Nordirland.
Jag tror att det var det som var syftet, och därför är jag också mycket glad över att man här till slut ändå har kommit fram till en positiv bedömning.
