# ID: svediakorp-gov408513
# author: Rühle (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 353
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Revisionsrättens rapporter får en helt ny aktualitet på grund av den nuvarande BSE-krisen.
Den europeiska jordbrukspolitiken måste omprövas.
BSE utgör bara toppen på isberget.
Subventionering av volymtillväxten, överproduktion, och sedan ytterligare subventioner för att reducera överskottet, är inte bara svårbegripligt för den vanlige medborgaren, utan det är också i extrem utsträckning upplagt för bedrägerier, och kvoteringsbestämmelserna motverkar inte detta på långt när.
McCartins betänkande visar mycket tydligt på detta.
Det är vår föredragandes förtjänst att detta alltid påpekas, inte bara i tider som dessa.
Tyvärr har parlamentet inte fullt medbeslutande i fråga om jordbruket, och kan därför bara i obetydlig utsträckning påverka det politiska handlingsutrymmet.
Besluten fattas i ministerrådet, de fattas av de nationella jordbruksministrarna, och allmänheten med sina många kundintressen utesluts från dem.
Men trots att man förbehåller sig rätten att besluta, är man inte beredd att verkligen ta på sig ansvaret.
När det handlar om fel, missförhållanden, oriktigheter eller bedrägeri tar man inte direkt på sig ansvaret för detta, utan det är Bryssel, det är EU, som man alltid hänvisar till.
Detta måste förändras i grunden.
Det krävs inte bara kontroll, utan även politiskt medbeslutande för parlamentet på jordbrukspolitikens alla områden.
Vi behöver mer öppenhet och mer offentlighet.
Detta riktar sig inte mot jordbrukarna, utan det handlar om att i jordbrukarnas intresse kämpa för en annan konsumentpolitik.
McCartin har också i sitt betänkande redan nämnt de riktiga stickorden.
Det handlar om direkt stöd och samfinansiering.
Här måste något ändras, även med tanke på östutvidgningen, om vi vill bedriva jordbrukspolitiken på så sätt att den klarar av en östutvidgning.
Även efter Nice blir det tydligt att rådet inte klarar av att faktiskt lösa dessa problem, och därför vill jag avslutningsvis än en gång påpeka, och det kommer att bli en fråga för hela parlamentet, att vi inom jordbrukspolitiken behöver fullt medbestämmande och full medbeslutanderätt för parlamentet.
