# ID: svediakorp-gov408506
# author: Staes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 833
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Från och med det ögonblick då fredsavtalen i Dayton slöts i slutet av december 1995, har Europeiska unionen i mycket hög grad bidragit till freden.
Många resurser har anslagits för återuppbyggnad, för anordnandet av val, bidrag till de mänskliga rättigheterna och så vidare.
Vi finansierade också den höge representantens kansli till 53 procent.
Den särskilda rapport från revisionsrätten som vi behandlar här är den tredje i raden.
Tidigare var det rapporter om situationen i Mostar och en annan rapport handlade om återuppbyggnaden i f.d.
Jugoslavien.
Jag tror att de här särskilda rapporterna tillsammans med den här rapporten alltid sett till att vi i Europaparlamentet blivit direkt konfronterade med fakta och att vi också har försökt att följa upp de rapporterna på ett bra sätt.
Jag tror också att det här arbetssättet vid revisionsrätten tillsammans med parlamentets uppföljning, via budgetkontrollutskottet, gjort att vi kunnat göra framsteg på det här området.
Kolleger!
Budgetkontroll kan inte bara ske från ett kontor i Bryssel eller ett kontor i Strasbourg.
Jag tror att man ibland måste ge sig ut på fältet, besök på platsen är nödvändigt, man måste lära känna människorna, man måste veta hur de måste arbeta där borta, under vilka omständigheter.
Andra kolleger har i samband med tidigare rapporter fått chansen att åka till Bosnien och Hercegovina.
De lärde sig mycket av det och även jag har varit där, mellan den 16 och 19 oktober förra året.
Det är mycket viktigt, det upprepar jag och betonar jag.
Under de där fyra dagarna i Sarajevo lärde jag mig egentligen mer än jag skulle ha gjort av tusentals sidor lektyr.
Jag skulle alltså vilja uppmana talmanskonferensen att ta hänsyn till det när de senare skall besluta om att låta föredragandena få den erfarenheten eller inte.
Vilken var kritiken, kolleger?
Kritiken gällde för det första kommissionen.
För litet medel, för litet personal, en för central styrning från Bryssel.
Jag tror att den kritiken från revisionsrätten har följts upp av Europeiska kommissionen.
Det måste jag ge kommissionen goda betyg för.
Saker har förbättrats, mer personal har satts in.
Personalen vid delegationen i Sarajevo är bättre organiserad, är högt kvalificerad, är starkt motiverad, det vill jag betona här.
Kritiken från revisionsrätten, parlamentets uppföljning har inneburit att det har skett.
Dessutom har kommissionen under påtryckningar från revisionsrätten fört en decentraliseringspolitik och det har gjort att personalen vid delegationen i Sarajevo, men även vid andra delegationer, får mer slagkraft, att chefen för delegationen på ett kraftigare sätt kan möta behoven på plats och bland annat kunnat se till att alla betalningsunderskott nu har inhämtats.
Goda betyg för kommissionen i det avseendet alltså.
En annan kritik gällde den höge representantens kansli och hur Europeiska unionen arbetar med det kansliet.
Man beskyller Europeiska kommissionen för att den inte haft tillräcklig tillsyn.
Revisionsrättens rapport och parlamentets åtgärder har gjort att det nu råder en annan mentalitet i den höge representantens kansli.
Det är mycket riktigt så att det sedan mars 1999 finns en ny finansdirektör som utarbetat ett helt bokverk med regler som skall följas.
I början av den höge representantens period förekom det tydligen en hel del slöseri.
Den mannens insatser, kommissionens insatser, insatserna från kansliet i sin helhet har gjort att budgeten för den höge representantens kansli på tre år har minskats med nästan fem miljoner euro.
Det tycker jag ändå är ett mycket positivt resultat.
En av de viktigaste kritikpunkterna mot den höge representanten var också punkt 17 om den före detta finansdirektörens sammanblandning av intressen.
Parlamentet begär, åtminstone i resolutionen som den ser ut nu, ingående förklaringar angående det.
Jag måste meddela er att jag under tiden fått en skrivelse från den höge representanten och även från kommissionen och att de viktigaste kritikpunkterna därmed har besvarats.
Därför föreslår jag att mitt ändringsförslag, i vilket hänsyn tas till det, godkänns.
Kritik framfördes också med avseende på de mänskliga rättigheterna.
Jag måste säga att kommissionen för de mänskliga rättigheterna uträttar ett mycket förtjänstfullt arbete i Sarajevo och i Bosnien och Hercegovina i allmänhet.
Jag tycker att vi måste ställa mer medel till dessa personers förfogande, men när det gäller mänskliga rättigheter väntar vi fortfarande på svar från kommissionen med avseende på punkterna 29 och 35.
En sista viktig punkt är fortfarande mediesektorn.
När det gäller mediesektorn framförs mycket stark kritik mot kommissionen.
Inom mediesektorn skall material som inte var bidragsberättigat ha subsidierats för två miljoner euro.
Jag väntar fortfarande på en detaljerad rapport från kommissionen.
Det står i resolutionen och jag hoppas därför också att jag snarast möjligt kan få ett svar på det.
