# ID: svediakorp-gov408497
# author: Bösch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Låt mig genast ansluta mig till det som Theato sade.
Vi kan, fru kommissionär, egentligen inte riktigt föreställa oss varför man skulle inrätta en rådgivande enhet för ekonomiska oriktigheter, så som ni föreställer er det.
Det gäller den nya befattningen för interna administrativa undersökningar, som kommissionen planerar att inrätta.
Vad är det för mening med denna tjänst och denna befattning, när OLAF ju enligt kommissionens beslut ansvarar för behandlingen av alla svåra tjänstefel gentemot gemenskapens intressen, alltså inte bara bedrägerier?
Jag vill än en gång påminna er om att ni själva har beslutat det så och uppenbarligen håller på att låta en onödig överbyggnad uppstå i era föreställningar.
I kollegan Van der Laans betänkande konstateras med all rätt att parlamentet anser att kommissionens framsteg i fråga om personalpolitiken ännu inte är tillfredsställande.
Det gäller i synnerhet den reform av det disciplinära förfarandet, som skulle ha genomförts för länge sedan.
Det har naturligtvis mycket att göra med ansvarsfriheten för budgeten, ty för oss handlar det också om tjänstemännens och de anställdas ansvar för de skador som de har orsakat.
Måste tjänstemän och anställda vid kommissionen själva ersätta de skador de har åstadkommit, åtminstone inom ramen för sina ekonomiska möjligheter?
Den frågan har i princip länge besvarats med " ja ".
Men - i praktiken har motsvarande föreskrifter i artikel 73 och 74 i budgetförordningen ännu inte tillämpats i något enda fall.
Det har alltid ursäktats med att förfarandena för detta skulle vara oklara.
Den som hoppas att det efter reformen nu skulle ändras, har hittills blivit besviken.
I det samrådsdokument som vice ordförande Kinnock lade fram den 29 november om reformen av det disciplinära förfarandet har just denna verkligt avgörande fråga undantagits, och ett svar har uppskjutits till senare.
Vem kan förstå något sådant?
Jag kan inte begripa det.
Denna kammare har däremot vid upprepade tillfällen klart tagit ställning och krävt en extern kammare för budgetdisciplin vid revisionsrätten eller vid EG-domstolen, som alltid skulle kopplas in när det handlar om tjänstemännens och de anställdas ansvar.
Detta krav i kollegan van Hultens betänkande om reformen av kommissionen har legat på bordet sedan januari förra året och har i Stauners betänkande om beviljandet av ansvarsfrihet för 1998 än en gång uttryckligen bekräftats.
Jag tror att även detta ansvarsfrihetsförfarande och det mycket bra betänkandet av kollegan Van der Laan låter dessa frågor, som är centrala för trovärdigheten för Europeiska unionens administration, stå öppna.
Vi har visat vägen.
Vi kan bara uppmana er att följa denna väg, fru kommissionär!
