# ID: svediakorp-gov408492
# author: Van der Laan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 784
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Rapporten om ansvarsfrihet för 1997 har fått en fortsättning.
Det är något nytt men det är egentligen inte så förvånande, det här var ju ett speciellt fall.
Det var det första beviljandet av ansvarsfrihet efter Santerkommissionen och alltså en första möjlighet för parlamentet att påverka Europeiska kommissionens reformpolitik.
Därefter har parlamentet naturligtvis regelbundet låtit sig höras, bl.a. genom de förträffliga betänkandena av kollegerna Van Hulten och Pomés Ruiz.
Reformerna måste naturligtvis bidra till att det skadade förtroendet för Europa återupprättas.
Frågan är i dag om de första steg som tidigare utlovades för att beviljas ansvarsfrihet verkligen också har vidtagits.
Allmänt kan det sägas att kommissionen gjort sitt bästa för att tillmötesgå kraven från parlamentet.
Man har på allvar börjat med reformerna.
Det är naturligtvis för tidigt att kunna fastställa om alla önskade resultat verkligen uppnåtts, för det ändamålet måste fortfarande många ord omsättas i handling.
Även om många saker fortfarande kan bli riktigt fel även på kommissionärsnivå, och då tänker jag bl.a. på det hemskt dåliga kommissionsförslaget om tillgång till handlingar, står det dock klart att den här kommissionen är mycket angelägen att verkligen bryta med det förgångna.
Jag skall ge er några exempel.
I sin resolution om ansvarsfrihet krävde parlamentet att det skulle bli ett slut på den oacceptabelt höga andelen fel i redovisningarna.
Kommissionen lade därefter fram förslag om att effektivera budgetförordningen och lade fram en plan om att arbeta bort alla onormala underskott före slutet av år 2003 och rapportera till parlamentet om det varje halvår.
Dessutom har parlamentet bett om att ändra reglerna för personer som rapporterar om oegentligheter och för disciplinförfaranden och det har kommissionen ombesörjt.
Parlamentet bad om förbättringar med avseende på kontor för bistånd till tredje land och även det har infriats.
Parlamentet ville ha en förteckning över pågående utredningar om bedrägeri och korruption, även det har blivit av.
Parlamentet bad kommissionen klargöra sin strategi för utlandsbistånd, det har också skett.
Herr talman, det är bara ett par exempel, men det visar dock tydligt att Europaparlamentet verkligen kan uppnå verkliga resultat om det slår ihop händerna.
En del av det här beviljandet av ansvarsfrihet som parlamentet kan vara stolt över är sjukhuset i Gaza.
År 1996 var det här EU-stödda projektet färdigt till 97 procent.
På grund av dålig ledning och brist på uppföljning stod det sedan tomt fram till slutet av förra året och det, vi känner ju till bilderna från Mellanöstern, medan det rådde allvarlig brist på medicinsk hjälp i ett område som verkligen behövde det.
Parlamentet fick i april 1999 reda på den här skandalösa situationen.
Sedan dess har vi ständigt gjort det hett om öronen för kommissionen och resultatet är nu äntligen klart.
Sedan sjukhuset öppnades för tre månader sedan har redan över 2 700 patienter behandlats och, och det är goda nyheter i ett område där döden blivit en del av vardagen, över 370 friska barn har redan kommit till världen i sjukhuset.
Om parlamentet inte så tydligt hade klargjort att måttet var rågat så är jag övertygad om att sjukhuset fortfarande hade stått tomt.
Tyvärr har sjukhuset nu andra problem att kämpa mot.
Tillförseln har blivit omöjlig genom att Gaza stängts av och inte ens ambulanser kommer igenom de israeliska spärrarna, men det är en annan fråga än dagens debatt.
Jag vill dock ta det här tillfället i akt att helt kort gå in på kollega Rijk van Dams ändringsförslag.
Jag tycker att det är ett utomordentligt sympatiskt ändringsförslag och det måste också göras en innehållsmässig uppföljning av det, men tyvärr tycker jag inte att jag som föredragande kan rekommendera att det stöds eftersom vi varit mycket konsekventa i att avvisa nya element i beviljandet av ansvarsfrihet och jag hoppas på förståelse för det.
Självklart, herr talman, finns det också orospunkter för ansvarsfriheten 1997.
När det gäller personalpolitiken till exempel så måste det skapas mer klarhet kring rekryteringen och även angående den planerade friställningsordningen.
Jag förväntar mig även att kommissionären skapar klarhet i hur kommissionen skall ordna det så att varje enskild kommissionär skall se till att rekommendationer från revisionsrätten inte hamnar i någon byrålåda utan verkligen genomförs.
Parlamentet kommer att vaka över uppföljningen av alla kommissionens förslag.
De omfattande löftena för de kommande åren måste omsättas i handling och jag hoppas att vi kan göra det tillsammans och därmed kan avsluta det här sorgliga kapitlet och tillsammans med tillit arbeta på framtiden.
