# ID: svediakorp-gov408485
# author: Caveri (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 386
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade ledamöter!
Det råkar vara så att jag har arbetat med tillämpningen av Unescos konvention i ett konkret fall.
Vid ett Unesco-möte som hölls i Casablanca för några år sedan togs frågan upp om man kan tänka sig att göra hela alpkedjan till ett världsarv.
Jag skall erkänna att jag då ville sätta mig in i frågan mer, för jag tyckte bland annat att det verkade motsägelsefullt att ställa upp hela Alperna, som innehåller litet av varje, som kandidat.
Jag är förbluffad över vilken spridning det finns, ofta motsägelsefull, bland de platser länderna har valt ut - det är verkligen inte Unescos fel utan beror på staternas eget urval - och jag har noterat att vissa kulturella, naturliga eller blandade orter uppseendeväckande nog saknas: kollegan Costa i vår grupp påpekade roat för några dagar sedan att Venedig, där han är borgmästare, aldrig har klassats som världsarv.
Nå, när jag läste konventionen fick jag en misstanke bekräftad: att konventionen som nu är trettio år gammal är helt föråldrad.
Under tiden har medvetandet om kulturen och miljön ändrats mycket, tänk bara på konceptet hållbar utveckling som är på modet i dag.
Det är därför som jag är rädd för att betänkandet kommer att innehålla en rad motsägelser: en del av de frågor som tas upp bör förenklas, mer för att samordna mellan Europas länder än för att göra överdrivna ingripanden från Europeiska unionens sida, vilka i bland kan låta som substitut för ansvarstagande på annat sätt.
I vissa fall finns det för övrigt redan instrument: jag påminner om att man i texten tar upp de regionala minoritetsspråken som det finns olika instrument för att skydda - det är någonting positivt.
Några ansatser finns det ändå: jag vill påpeka att ingripandena skall vara aktiva, eftersom skyddet av dessa platser fungerar om insatserna också innebär penningmässiga åtaganden.
De summor man tänker sig i konventionen, där man räknar med minimifonder, är sannerligen inga garanter för aktiva insatser, särskilt inte i tredje världen.
Det vore positivt om kommissionen förr eller senare åberopade den gräns som kan överskridas av statsbidragen, såsom fastställs i artikel 87.3 d.
