# ID: svediakorp-gov408482
# author: de La Perriere (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 472
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Betänkandet från De Veyrac syftar främst till att utvidga begreppet natur- och kulturarv och urvalskriterierna för det nationella natur- och kulturarvet.
UEN-gruppen kommer att rösta för betänkandet.
Ingen kan ifrågasätta behovet av att utvidga detta begrepp så att det omfattar faktorer som inte enbart omfattar byggnadsminnesmärken, naturarv och rörliga kulturtillgångar.
Det är uppenbart att ett stort antal etnografiska faktorer kan samlas och skyddas i egenskap av världskulturarv.
Man kan lyfta fram det musikaliska kulturarvets betydelse, eller den muntliga berättarkonsten.
Här återstår fortfarande ett arbete med att samla in analyser och upprätta ett skydd i åtskilliga länder.
Detta kulturarv faller utanför ramen för det traditionella begreppet, som allt som oftast endast omfattar byggnader och platser, men finns ofta närvarande i det vardagliga liv som förs av innevånarna på denna planet.
Det är denna närvaro och permanenta karaktär i kulturen och i vardagslivet som bör vara avgörande för själva begreppet kulturarv, något som för övrigt har nämnts av Prets.
Som ett exempel vill vi synnerhet här i Strasbourg lyfta fram hur fästa våra medborgare är vid sina nationella valutor och deras vilja att betrakta valutan som en aspekt av kulturarvet.
Den tyska tidskriften Focus-Money publicerade nyligen en undersökning som visade att 70 procent av tyskarna är fästa vid D-marken och vill behålla den.
Denna siffra är ett genomsnitt, eftersom andelen uppgår till 80 procent i Östtyskland.
Det franska finansdepartementet, som ansvarar för att verkställa francens avskaffande, publicerade nyligen på sin webbplats en ytterst intressant undersökning om hur fästa fransmännen är vid sin valuta.
Det är bara en omvänd diagnostik, eftersom man givetvis inte bad om deras uppfattning om francen, utan om euron.
Svaret är desto mer svidande.
Endast 26 procent av fransmännen känner förtroende för denna konstlade valuta.
Det är inte obefogat att jag meddelar er vissa av dessa realiteter, med tanke på hur föga dessa tycks ha beaktats av parlamentet, eller påverkat parlamentet.
I Storbritannien, som än så länge har beslutat att skydda det nationella kulturarv som det brittiska pundet utgör, vill endast 14 procent av de unga britterna i åldersgruppen 18-24 år överge pundet.
I det perspektivet vill de cirka 45 procent danskar som röstade ja, få den danska folkomröstningen nyligen att framstå som en omröstning till förmån för den gemensamma valutan.
Européerna är fästa vid sina valutor, precis som de är fästa vid sina värderingar, sina naturområden, sina språk och sina katedraler.
Det är av den anledningen det är lämpligt att skydda de nationella valutorna som delar av världskulturarvet.
Detta är innebörden i det ändringsförslag jag har ingivit på min grupps vägnar och som jag föreslår att ni stöder.
