# ID: svediakorp-gov408479
# author: Prets (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Världskulturarvet - vi har just hört siffror - är relativt ojämnt fördelat.
Största delen finns här i Europa, vilket vi kan vara mycket stolta över, men vilket också visar att det faktiskt ändå existerar olika skillnader.
Även antalet utställningsobjekt, rättare sagt allt som man tagit upp i världskulturarvet, är mycket litet jämfört med vad som finns att hitta i världen, och det är en droppe i havet eftersom det finns många fler platser som skulle förtjäna denna ställning och detta stöd.
Det förenklar vare sig ett besluts- eller urvalsförfarande.
Det finns fler avslag än bifall, och jag tror att det är nödvändigt att också definiera om kriterierna.
Kulturarvets mångfald understryker de egna regionernas identitet, därför måste även det primära ansvaret övertas och iakttas därifrån, även om det mycket väl måste stödjas utifrån, av Europeiska unionen och av flera medansvariga.
Till de här regionala ansvarsområdena hör bl.a. vård av hembygd och seder och bruk, utveckling av den egna regionen och dylikt.
Detta är för mig kriterier som primärt bara kan bemästras i regionerna.
Världskulturplatser överskrider den regionala utvecklingen.
Det är kulturella klenoder, vittnen om epokgörande förändringar och naturens unika företeelser.
De har ett enastående universellt värde.
Arkitektoniskt kulturarv, kulturlandskap och städernas kulturarv hör ihop, är emellertid som helhet ofullständigt om det inte innehåller även tidstypiska minnesmärken, t.ex. från arbetslivet, såsom utvecklingen i arbetslivet, utformningen av fabriker, maskiner och dylikt.
De visar utvecklingen av arbetsförfarandet i vårt dokument, dvs. även världsomfattande.
Därför måste såväl utplundringar av arkitektoniska fyndplatser som det tanklösa utplånandet av spår från sociala inrättningar bekämpas.
Den blixtsnabba tekniska utvecklingen och förändringen av omvärlden visar ännu tydligare hur viktigt det är att tänka på naturarvet och att ta på sig ansvaret, dvs. regionplanering och nysatsningar måste på ett utökat sätt ingå i ansvaret för att bevara det kulturella arvet.
Vid urvalet av världskulturplatser skall därför på ett utökat sätt en jämvikt mellan historiska platser, religiösa minnesmärken, de olika förhistoriska religionerna, tidshistoria och naturarv beaktas, och kriterierna för bedömning skall förändras i denna riktning.
Att bevara det kulturella arvet är inte bara förbundet med stort ansvar utan även med höga kostnader.
Därför måste man leta efter möjligheter att förenkla finansieringen, att tänka över de rättsliga och finansiella instrumenten och att också uppmuntra sponsorer att öka vår medvetenhet om detta ansvar.
