# ID: svediakorp-gov408472
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 407
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Bedömningen av en verksamhet i allmänhet och bedömningen av skolutbildningen i synnerhet är ingenting som görs helt neutralt.
Bedömningen görs alltid för att kontrollera om verksamheten svarar mot de av bedömaren i förväg uppställda målen, och det är bedömaren som bestämmer kriterierna för bedömningen och följderna av att en viss verksamhet inte motsvarar kriterierna.
Samarbetet mellan medlemsstaterna vid bedömningen av skolutbildningen innebär att man på ett avgörande sätt kommer att kunna ingripa i medlemsstaternas utbildningssystem och främja en utbildningsmodell, som ligger långt ifrån en allmän, kvantitativt och kvalitativt högtstående, skolutbildning.
En modell som också ligger långt ifrån principen om lika möjligheter för alla.
En modell som kostar lite men som fyller monopolföretagens behov av billig och framför allt väldisciplinerad arbetskraft, en modell som helt har anpassats till monopolföretagens behov.
Denna politik leder till en krympning av den allmänna utbildningen till förmån för den yrkesutbildning som producerar nyttiga arbetstagare.
Den leder också till att den allmänna skolutbildningen ersätts av en oändlig process med livslångt lärande.
Vidare leder denna politik till att de svaga och i regel fattiga eleverna förs över från den systematiska allmänna skolutbildningen till en yrkesutbildning med lägre status.
Detta har skett t.ex. i Grekland, där antalet gymnasieelever har minskat med 35 procent efter den så kallade utbildningsreformen.
Man försöker också använda bedömningen som ett medel att skapa ett konkurrensinriktat skolsystem, där de bästa skolorna kommer att få de bästa eleverna och lärarna och de största ekonomiska bidragen, eftersom systemet kommer att styras av marknadskrafterna.
Detta kommer att leda till en utarmning av de flesta skolorna, i synnerhet i arbetarområden och på landsbygden.
Och det ansvar som staten har för skolutbildningens kvalitet överförs genom systemet med självbedömning till lärare, elever och föräldrar.
Om vi verkligen vore intresserade av kvalitet inom skolutbildningen, skulle vi inte inrikta oss på metoder för bedömning, i stället borde vi satsa på en höjning av bildningsnivån för alla människor.
Debatten om hur bedömningen skall gå till är ofruktbar och vilseledande.
Det enda meningsfulla är en debatt om problemets kärna.
Vilket slags människor utbildar skolan, och för vilket slags samhälle förbereder den dem?
Om vi bedömer dagens skola utifrån detta kriterium, kan vi dra slutsatsen att skolan befinner sig mycket långt från arbetstagarnas och det sociala framåtskridandets verkliga behov.
