# ID: svediakorp-gov408453
# author: Doorn (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 713
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I förra veckan tillkännagav den nyinrättade expertkommittén för prövning av administrativa kostnader i Nederländerna, Actal, att det nederländska näringslivet går böjt under administrativa omkostnader till en summa av närmare 9 miljarder euro per år.
Den genomsnittlige företagaren måste ägna ungefär tio timmar i veckan åt administration och pappersarbete.
Nederländerna utgör när det gäller detta inget undantag.
Undersökningar har visat att mellan fyra och sex procent av bruttonationalprodukten i Europeiska unionens medlemsstater går åt i onödan till följd av att företagen belastas med onödig byråkrati.
Det handlar om en tung administrativ börda som inte minst drabbar småföretagarna.
Jag känner företagare som medvetet avstår från att vidare expandera sina företag, eftersom de till varje pris vill undvika att anställa personal.
Det administrativa krångel som det för med sig avskräcker många.
De många förpliktelser som myndigheterna ålägger företagarna förhindrar på detta sätt produktionstillväxten och en ökning av sysselsättningen.
I detta sammanhang handlar det ibland inte ens om lagstiftning som i sig är felaktig eller mindre bra, utan det gäller ofta det sammantagna antalet förpliktelser som gör den administrativa bördan blytung, och även vi här i Europaparlamentet bidrar till detta.
Jag kommer fortfarande ihåg ett betänkande från förra året om arbetsförhållandena på byggplatser.
I det kan man nu bland annat läsa att det är förbjudet att hålla i en stege som någon står på, detta tack vare ett ändringsförslag som lagts fram i parlamentet.
Bortsett från det orimliga i en sådan bestämmelse, kan man fråga sig vem det är som ser till att den här typen av lagstiftning följs.
Herr talman!
Ett av de stora problemen i vårt komplicerade samhälle är att vi producerar alldeles för många föreskrifter, så många och så invecklade att vi inte ens själva har möjlighet att se till att de följs.
Konsekvenserna av detta kan bli katastrofala.
Det har vi återigen nyligen fått erfara i Nederländerna.
Den tunga administrativa bördan för medborgare och företag samt myndigheternas oförmåga att se till att den alltför rikliga mängden av lagar respekteras, utgör enligt min uppfattning en tillräcklig anledning för att med kraft se till att lagstiftningen förenklas och kvaliteten på densamma förbättras.
SLIM- projektet, som kommissionen tog initiativet till 1996 och som vi diskuterar här i kväll, är ett steg i rätt riktning, men som jag konstaterar i mitt betänkande är det för lite och det går för långsamt.
Mot bakgrund av den totala produktionen av lagar är det bara en droppe i havet.
Det är av den anledningen jag yrkar på ökad snabbhet, kortare genomförandeperioder för resultaten från SLIM-arbetsgrupperna och självfallet också den organisation och den arbetskraft som behövs för att möjliggöra detta.
Jag anser det emellertid vara ännu viktigare med ett integrerat tillvägagångssätt i samband med förenklingen av lagstiftningen.
Jag anser att man då i första hand bör se till utarbetandet av lagstiftningen.
Det är ju mycket lättare att åstadkomma en förenkling på ett tidigt stadium än att i efterhand anpassa befintlig lagstiftning till höga kostnader som även drabbar företag.
I början måste man göra allt för att utarbeta en lagstiftning av god kvalitet och i så hög grad som möjligt begränsa de administrativa och ekonomiska konsekvenserna.
Som jag nämnde tidigare är den nederländska expertkommittén, Actal, sedan en tid verksam i Nederländerna; den fungerar som en oberoende vakthund som har i uppgift att granska utkast till lagförslag för att på så sätt kunna blottlägga eventuella negativa administrativa bördor som kan drabba medborgare och företag.
Det är ett utmärkt initiativ, och jag hoppas att det kommer att få stor spridning, såväl till andra medlemsstater som på unionsnivå.
Jag uppmanar härmed eftertryckligen Europeiska kommissionen att anstränga sig till det yttersta för att förbättra kvaliteten på lagstiftningen och begränsa de administrativa bördorna för medborgare och företag.
Även vi i Europaparlamentet måste ständigt fråga oss vilka konsekvenser de lagförslag som läggs fram här får för medborgarna och företagen.
Om andra inte gör något måste kanske vi, med den amerikanska kongressen som förebild, själva inrätta en sådan avdelning som kartlägger administrativa och ekonomiska konsekvenser av lagstiftning.
