# ID: svediakorp-gov408449
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 487
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Marknaden och de nationella myndigheterna har sedan en lång tid tillbaka sett fram emot ett fastställande av direktivet om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut.
Med detta direktiv avser man i själva verket att skapa visshet om de föreskrifter som på ett grundläggande och branschspecifikt sätt styr institut, tillgångar, rättigheter och affärsmässiga förbindelser när en bank som är verksam i flera av unionens medlemsstater råkar i svårigheter eller går i konkurs.
Detta direktiv är en av prioriteringarna i handlingsplanen för finansiella tjänster.
I den gemensamma ståndpunkt som rådet har antagit med kvalificerad majoritet visar rådet på en subtil och skarp insikt i de specifika kännetecken för banksektorn som bidrar till att denna sektor intar en särställning, såväl i fråga om insolvensförfarandet i allmänhet som i fråga om jämförelsen med den övriga finansiella verksamheten, som exempelvis försäkringsväsendet och överlåtbara värdepapper.
Av den anledningen sörjer artikel 20 i den gemensamma ståndpunkten för ett antal aspekter i fråga om en särskild behandling av banksektorn.
Denna särskilda behandling har på intet sätt någon skadlig inverkan på harmonin och logiken i ett lagstiftningssystem för de finansiella tjänsterna som helhet.
De gör tvärtom rättvisa åt bankväsendets specifika kännetecken, varigenom stabiliteten och rättssäkerheten för transaktionerna garanteras i ännu högre grad.
I Peijs betänkande, som jag för kommissionens räkning vill lyckönska henne till, och vad det beträffar instämmer jag gärna i de komplimanger som Villiers och Skinner framförde med adress till Peijs, som till stor del förhåller sig välvilligt till den gemensamma ståndpunkten, föreslås ett antal ändringsförslag till artikel 20, som har framförts redan tidigare i eftermiddag.
Kommissionen kan instämma med innehållet i alla dessa ändringsförslag utom ett.
Kommissionen motsätter sig ändringsförslag 1 med avseende på återköpsavtal, åtminstone i princip.
Det är ju av största vikt att bankerna på förhand vet vilken rätt till återköpsavtal som skall vara tillämplig.
Nu har Peijs lagt fram fem nya ändringsförslag för PPE-DE-gruppens räkning.
De ändringsförslagen bildar tillsammans med de ändringsförslag som utskottet för ekonomi och valutafrågor har godkänt en sammanhängande helhet som gör rättvisa åt banksektorns särställning.
De nya ändringsförslagen tar, i en annan form, hänsyn till de särskilda krav som ställs inom banksektorn närt det gäller kvittningsavtal, återköpsavtal och transaktioner på reglerade marknader.
Kommissionen kan instämma med själva andemeningen i dessa förslag, såsom den kommer till uttryck i den tillhörande motiveringen.
Om de fem nya ändringsförslagen godtas av parlamentet kan kommissionen instämma med andemeningen i alla de ändringsförslag som läggs fram i Peijs betänkande, inklusive ändringsförslag 1.
Men formuleringarna i alla ändringsförslag, jag säger detta i synnerhet som svar på Villiers anmärkning, formuleringarna i alla ändringsförslag måste då anpassas för att garantera att de är förenliga med artikel 20 och konsekventa i förhållande till denna artikel.
