# ID: svediakorp-gov408446
# author: Villiers (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 621
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De största tvistefrågorna i detta betänkande gäller tre olika typer av kontraktsenliga avtal, nämligen återköpsavtal, nettningsavtal (avtal om betalning av nettobelopp efter kvittning) och avtal som tillämpas på en reglerad marknad.
Som Peijs angav i stora drag diskuterades dessa typer av avtal i utskottet inför denna debatt och vad vi i huvudsak strävar efter att göra med de kompromisser som Peijs föreslog är att se till att parter kan välja sin egen avtalsrätt i förbindelse med dessa speciella avtal, men inte sitt eget insolvensförfarande.
Det finns en skillnad här mellan avtalsrätt och extern insolvenslagstiftning eftersom det är väldigt viktigt att säkerställa att parter, fastän de kanske väljer avtalsrätten, i själva verket inte får välja sin egen insolvenslagstiftning.
Nu uppstår ett problem som rör växelverkan mellan avtalsrätt och insolvenslagstiftning.
Vad vi försöker göra är att se till att avtalet fungerar och att eventuella processer tas omhand i andra änden i enlighet med insolvenslagstiftningen i hemlandet.
Det finns fortfarande lite osäkerhet i texten om vad som händer med system som, till exempel det i Spanien, där man har insolvensförfaranden som inleds innan avtalsrätten faktiskt tillämpas.
I huvudsak är dessa automatiska uppskov och innebär, förmodar jag, att i vissa länder som Spanien alla avtal tillfälligt upphävs genom ett insolvensförfarande.
Jag ger en applåd till Peijs arbete med att förena vad som såg ganska omöjligt ut och finna en lösning till förmån för hemlandets kontroll, vilket är att föredra när det gäller den inre marknaden, men jag har några farhågor om att det fortfarande kommer att behövas en viss finjustering.
Jag hoppas att vi inte behöver en tredje behandling, men vi måste kanske bara uttrycka det helt klart att dessa automatiska uppskov absolut inte skall inverka på nettningsavtal, återköpsavtal och avtal på en reglerad marknad.
Jag vill påpeka för kammaren att ibland är det viktigare att få ett tydligt svar än att få ett som passar alla; ett som är absolut perfekt i alla avseenden.
Eftersom ett tydligt svar innebär att människor kan ordna sina transaktioner enligt det ramverk som vi har tagit fram.
Det är mycket viktigt att göra det.
Jag applåderar det arbete som Peijs har gjort och jag hoppas att vi till sist har löst denna fråga.
Jag har bara vissa betänkanden om de automatiska uppskoven och misstänker att vi kanske behöver finjustera i ett senare skede.
Den andra kontroversiella frågan gäller verklig rätt och den åtskillnad mellan den gemensamma ståndpunkten och den förbättring av texten som Peijs har gjort och detta är något som vi har diskuterat mycket ingående.
I huvudsak finns det en mycket stor grad av gemensam grund mellan det som rådet föreslår i den gemensamma ståndpunkten och den alternativa formulering som Peijs har föreslagit.
Med hänsyn till osäkerheten är jag benägen att tro att det kan vara väl värt att hålla sig till den gemensamma ståndpunkten i den speciella frågan, på grund av det eventuella hot som den kan utgöra för obligationsmarknaden.
Detta är inte av strategiskt intresse för mig som brittisk parlamentsledamot, eftersom det inte inverkar på den brittiska marknaden på något sätt - det är av mycket större betydelse för den danska, österrikiska och tyska obligationsmarknaden.
Jag vill gratulera Peijs till hennes arbete.
Det är ett mycket bra betänkande.
Det finns fortfarande en eller två små kontroversiella punkter i det, men hon har gjort ett utmärkt arbete.
Jag ber om ursäkt för den förvirring vi har haft i utskottet om omröstningen och jag är glad att allt nu har blivit löst.
