# ID: svediakorp-gov408445
# author: Peijs (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 664
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Fru talman!
År 1985 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag till ett direktiv om samordning av lagstiftning beträffande administrativa rekonstruktions- eller likvidationsförfaranden för kreditinstitut.
Att så pass lång tid har gått sedan dess har till stor del att göra med Gibraltaraffären.
Syftet med detta direktiv är att garantera att kreditinstitut och dess filialer rekonstrueras eller likvideras enligt principerna om enhet och universalitet.
Detta innebär att kreditinstitutets hemland ges exklusiv behörighet att behandla den administrativa sidan av rekonstruktionen och likvidationen av kreditinstitutets samtliga filialer inom EU.
Detta gäller under alla omständigheter, förutom i de undantagsfall som har innefattats i artikel 20 i detta direktiv.
Direktivet syftar alltså inte till att harmonisera, utan till att garantera en lika behandling av alla långivare och ett konsekvent tillvägagångssätt i hela Europa.
Som föredragande instämmer jag helt med det väsentliga i detta betänkande.
I samråd med rådet och kommissionen har jag försökt att föra in ett antal förbättringar i detta betänkande med hjälp av två typer av ändringsförslag.
Den första typen har att göra med det faktum att formuleringen av rådets gemensamma ståndpunkt inte var konsekvent i förhållande till det redan befintliga insolvensdirektivet och direktivet om likvidation och rekonstruktion av försäkringsbolag som vi kommer att rösta om i utskottet för ekonomi och valutafrågor nästa vecka.
Dessa typer av skillnader mellan direktiv som handlar om samma ämne är oacceptabla såvida det inte finns några goda skäl för detta.
Som föredragande har jag satt en ära i att göra lagstiftningen om detta utomordentligt viktiga ämne så klar och entydig som möjligt.
Alla våra ändringsförslag avser artikel 20, som behandlar undantag från regeln.
Vissa ändringsförslag gör att direktivet ligger i linje med andra direktiv, som exempelvis insolvensdirektivet och likvidation av försäkringsbolag, som jag nämnde alldeles nyss.
Det gäller artiklarna 20.1 h och 20.2.
De återinförs i betänkandet genom artiklarna 20a till och med 20d, men då med samma formulering som i de två andra direktiven.
Den andra typen av ändringsförslag handlar om att slopa en del undantag från huvudregeln.
Dessa undantag var otydligt formulerade och tillät utrymme för tolkningar.
I fråga om artikeln om de reglerade marknaderna kunde den situationen uppstå att undantaget har större omfattning än huvudregeln.
Ändå stod artiklarna om reglerade marknader, återköpsavtal, kontraktsenlig kvittning och förnyelse av fordran på ett sådant sätt i den gemensamma ståndpunkten.
I första hand strävade jag efter att stryka dessa artiklar.
Problemet var bara att vissa parter inom rådet inte kunde godta att dessa artiklar stryks helt och hållet.
Av den anledningen försökte jag att nå en överenskommelse med rådet, och det lyckades i allra sista stund i onsdags i förra veckan.
Kompromissen består fortfarande av att de tre artiklarna stryks, men de ersätts av tre andra artiklar.
I stora drag står det i kompromissartiklarna att den lag som gäller i den medlemsstat som berörs av kontraktet inte skall påverkas.
Vidare klargörs i dessa artiklar också att den konkurslagstiftning som gäller i det berörda kreditinstitutets hemland inte skall påverkas.
Det innebär alltså att om man sluter ett kontrakt vid ett kontrollerat institut så kommer avkastningen från de kontrakten ändå att hamna i konkursboet.
Det är vad det handlar om, och det var syftet med mitt ursprungliga förslag om strykning.
Nu står allt där klart och tydligt, alla är nöjda och det gläder mig att vi tack vare ett intensivt samarbete förmodligen har lyckats undvika ett tidsödande förlikningsförfarande.
Vi lägger alltså fram två typer av ändringsförslag.
Den ena typen syftar till att utjämna skillnader i förhållande till andra direktiv; den andra typen syftar till att stryka ett antal undantag.
Jag brinner av förhoppning att denna lagstiftning, vars kvalitet jag anser att parlamentet har bidragit till att höja, aldrig kommer att behöva träda i kraft.
