# ID: svediakorp-gov408384
# author: McCartin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 685
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Om jag läser rätt så är jag den siste talaren i debatten i sessionssalen.
När jag var barn talade min far gärna själv.
Han brukade anklaga mig för att vilja ha sista ordet.
Det verkar som om jag kommer att ha sista ordet här i sessionssalen, inte bara i debatten utan även för detta årtusende, så han skulle vara ganska stolt över mig om han fortfarande fanns i livet.
Hur som helst så har vi hört många skiftande åsikter här.
Jag vill gratulera kommissionen för framläggandet av detta förslag.
Föredraganden har undersökt ämnet mycket grundligt och har skrivit ett utmärkt betänkande, även om jag inte håller med om allt som står där, och han påpekade att det tycks som om vi tidigare inte gjort så väl ifrån oss.
Utgifterna under det senaste programmet sjönk faktiskt mellan 1997 och 1998.
Vi måste ställa oss själva frågan varför vi tidigare misslyckades med att få industrin i Europeiska unionen att ta emot de pengar som fanns tillgängliga.
Uppenbarligen har vi en läxa att lära.
Jag håller med om att vi bör lägga pengar på detta ämne.
Konsumenterna behöver riktig information och de behöver uppmuntran.
Jag hoppas verkligen att det inte är någons ideologiska åsikt om vad som är riskfritt och riktigt som läggs fram, utan information med en ordentlig vetenskaplig grund.
Biodynamisk odling är så bra som det går.
Jag har inget emot det.
Jag ägnade mig själv åt biodynamisk odling en gång i tiden, eftersom alla odlade biodynamiskt när jag började med jordbruk vid 15 års ålder, vilket är ganska länge sedan.
Det som europeiska konsumenter i dag bör förstå är att mat aldrig har varit så billig som i dag.
Det fanns aldrig så mycket som nu.
Det var aldrig så ofarligt som idag, trots vissa av de problem som fortfarande förekommer, och som troligtvis kommer att förekomma även i framtiden.
Det finns en annan punkt som vi bör komma ihåg.
Alla i Europa har mestadels tillräckligt att äta.
Alla har tillräckligt med mat, så om vi gör reklam för en produkt så kommer den naturligtvis att konkurrera med andra produkter.
Europeiska kommissionen måste vara mycket försiktig.
Om mjölkprodukter och biff, som vi spenderar en massa pengar på, ja, fårkött också, trots att vi inte gör någon vinst på det, marknadsförs med offentliga medel för att konkurrera med produkter som inte är subventionerade, såsom griskött och fjäderfäkött, då är det uppenbart att vi stör balansen på marknaden och behandlar vissa av våra producenter orättvist.
Vi måste vara mycket försiktiga här.
Rübig påpekar att det finns så många saker som vi kan sälja utomlands.
Detta är mycket viktigt eftersom vi, allteftersom tiden går, inte kommer att tillåtas fortsätta med vårt gamla sätt att producera produkter av låg kvalitet och sälja dem obearbetade med höga subventioner och utan mervärde på utländska marknader.
I en värld där befolkningen ökar med 80-90 miljoner per år måste det finnas en marknad för europeisk mat, då det inte finns någon annanstans i världen som är bättre lämpat för matproduktion, och inga bönder som bättre vet att dra nytta av möjligheter än de europeiska bönderna.
Det måste finnas en framtid här.
Mulder har rätt när han säger att den europeiska jordbrukspolitiken är konstruerad inte bara för mat men i det sociala syftet att behålla högsta möjliga antal människor på landsbygden.
Genom att använda modern teknik och vetenskap samt förnya vår industri, har vi lyckats förse fattiga med mat till rätt pris.
Detta var en omöjlighet när vi ägnade oss åt biodynamisk produktion.
Det är naturligtvis så att om vi kan producera och marknadsföra mat som är bättre för miljön och tar hänsyn till djurens välfärd, och sälja den på världsmarknaden, då uppfyller vi verkligen den målsättning som den europeiska jordbrukspolitiken var avsedd för.
