# ID: svediakorp-gov408382
# author: Graefe zu Baringdorf (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 877
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, jag har i dag lite mer tid än vad min grupp normalt ger mig.
För det första skulle jag vilja gratulera Dary till hans fina betänkande.
Jag vill emellertid inte gå in på det i detalj, eftersom det är så bra.
Våra kolleger har ju yttrat sig om det.
Jag skulle bara vilja formulera ett par enkla sanningar i slutet av året.
Då handlar det först om att PR-åtgärder skall genomföras för den europeiska jordbruksmodellen, som ni har sagt.
Därvid skulle jag vilja tydliggöra att förutsättningarna för denna europeiska jordbruksmodell fortfarande innebär att vi saknar rätt till medbeslutande; både när det gäller detta betänkande, och när det gäller bananerna.
Vi skriver vårt betänkande, vi gör vårt jobb, och om rådet inte gillar detta, så gör det som det vill.
Inte heller Nice har åstadkommit detta framsteg.
Igår påpekade jag något sarkastiskt att vi hade tagit ett steg framåt; motsatsen är naturligtvis fallet.
Jag anser att våra ansträngningar att nå medbeslutande inte får avta.
Ett par andra sanningar: Om vi talar om PR-åtgärder men är tvungna att befatta oss med BSE, så vore det kanske klokt att förstå att kor skall gå på bete.
Så enkelt är det.
Om de hade varit kvar på bete, så hade vi inte haft någon BSE.
(Applåder)
Eller om man talar om att vi har ett underskott när det gäller proteinförsörjning.
Om man genomförde parlamentets förslag, som vid tre omröstningar fått majoritet - men här visar sig åter parlamentets maktlöshet -, om man genomförde förslagen som går ut på att man kunde odla baljväxter och klöver på mark som annars ligger i träda och om man finge använda dessa växter som foder, då hade vi haft mer basfoder, mer proteinhaltigt foder.
Då hade nämligen korna blivit kvar på betet, och då hade vi inte varit tvungna att utfodra dem med animaliskt mjöl.
En enkel sanning om det blir tal om att vi kanske inte kan säkerställa utfodringen av kalvar, eftersom det inte finns någon mjölkersättning: Den enkla sanningen är att kalvar dricker mjölk.
Om vi vill ha något till automaterna, så kan vi ju göra pulver av sötmjölk.
Jag betraktar det som en smittohärd för ungdjuren att vi blandar in fett från framställningen av animaliskt mjöl till kalvarna, något som utan vidare är betänkligt med tanke på risken för spridning av BSE.
Varför säger vi då inte, då blandar vi smör i fodret åt kalvarna?
Vi har ju tillräckligt av de produkterna.
Även här kan man fråga sig vad den europeiska jordbruksmodellen går ut på.
Nästa punkt gäller ekonomiskt stöd.
Det finns företag som är lika stora, inte det ena litet och det andra stort, utan de är lika stora, och ändå får det ena 15 000 D-mark per anställd och det andra får 150 000 D-mark per anställd.
Det vill säga företaget får mer än det lägger ut för den anställde.
Om jag fick så mycket per anställd till mitt företag på 50 hektar, så skulle jag anställa fem personer till.
De fem personer som jag sysselsätter måste jag betala med hjälp av vad jag producerar och inte med bidrag från Bryssel.
Här måste vi komma fram till sociala kriterier, som också garanterar en någorlunda likvärdig behandling, om vi vill utgå från att jordbruket också vill erbjuda arbete.
Herr Verheugen, ni känner till diskussionen om de nya medlemsstaterna och frågan om de skall få utjämningsbidrag eller ej.
Om de får utjämningsbidrag på samma sätt som här, så uppstår samma problem, nämligen att vi inte främjar arbete utan i själva verket sätter igång en process som tar död på arbetet för att man skall kunna använda bidragen som man får från Bryssel på ett lukrativt sätt.
Nästa punkt handlar om export och intervention.
Fortfarande har vi djurtransporter som äger rum för att vi subventionerar export av levande djur.
Om vi avskaffade detta så skulle vi inte längre behöva tala om djurtransporterna och de bilder som vi känner från media.
Det är på det här sättet som vi presenterar oss för världen och det ger inte någon positiv bild utan en negativ.
Att det också går att göra på annat sätt har Garot visat i sitt betänkande, när vi en gång försökte utveckla en marknadsordning för svin, som faktiskt var utformad i samklang med jordbrukets ekonomiska förutsättningar och för att säkerställa dess strukturer.
Men den har ingen chans.
Den enda ljuspunkten är förordningen om ekologiskt jordbruk och i Tyskland har man på sistone talat mycket om mönsterkultur.
Om vi tar det ekologiska jordbruket som mönster för jordbrukspolitiken, så anser jag att vi måste vidta andra åtgärder som i själva verket är mycket enkla.
Då skulle vi också ha en möjlighet att via PR-åtgärder informera allmänheten, även allmänheten utanför Europa, om vår goda produktion av livsmedel och övertyga dem om detta.
(Applåder)
